Varsel.
Härmed varslar jag denna mycket trogna blogg om uppsägning. Jag har hittat utlopp för mina tankar på annat håll.
Det är inte personligt, utan jag har helt enkelt hittat något som passar bättre.
Uppsägningen sker inom någon vecka eller två.
Jag vill tacka för en trevlig tid tillsammans.
Kanske korsas våra vägar igen någongång.
MVH
Hon som fyller dig med ord
Det är inte personligt, utan jag har helt enkelt hittat något som passar bättre.
Uppsägningen sker inom någon vecka eller två.
Jag vill tacka för en trevlig tid tillsammans.
Kanske korsas våra vägar igen någongång.
MVH
Hon som fyller dig med ord
I do love IKEA commercials.
Ett urval.
Enjoy.
Enjoy.
Omdirigering
Att skriva utan de sista tre bokstaverna i alfabetet, frustrerande!
Kolla in resedagboken.se.
That's the place to be!
Kolla in resedagboken.se.
That's the place to be!
And off we go.
Sitter och lyssnar på P3. Blir besviken. Vill skratta. När fick ungdomens radiokanal ett vuxenperspektiv? Lyssna på P3 dokumentär "Verkligheten". Tror det kommer hamna här när de lägger ut det på webben. Jag skulle inte identifiera mig med killarna i inslaget. Inte någon av dem. Men seriöst, hur mycket mer vinklat kan det bli? Tragiskt.
(Paus på två timmar innefattandes fyra How I Met Your Mother avsnitt, tjatande och gnatande på V för att han är apseg på att packa och en långsamt uppbyggande värk i ländryggen pga en dålig datorposition)
Just nu är det How I Met Your Mother som gäller. Tre säsonger flög hit och ska få följa med imorgon. För då smäller det! Starting tomorrow är det resedagboken.se som gäller i tre veckor. Europa här kommer vi! :D
Simma lugnt people.
(Paus på två timmar innefattandes fyra How I Met Your Mother avsnitt, tjatande och gnatande på V för att han är apseg på att packa och en långsamt uppbyggande värk i ländryggen pga en dålig datorposition)
Just nu är det How I Met Your Mother som gäller. Tre säsonger flög hit och ska få följa med imorgon. För då smäller det! Starting tomorrow är det resedagboken.se som gäller i tre veckor. Europa här kommer vi! :D
Simma lugnt people.
Nu är det bara ett tal kvar, sen leker vi oss igenom resten.
Bal gånger två och värme, en väldig värme.
Om man som numera erfaren balgående ska utlägga ett omdöme angående veckans två baler som jag närvarade på måste jag säga tyvärr Polhem, men ni blir aldrig mer än en dålig kopia. Bättre mat, men inte mycket mer än så. Hälften så mycket folk, inget drag, och jag var kanske inte på bästa partyhumöret.. Kanske kommer en bild att leta sig upp, med tanke på hur många kameror som promt skulle riktas mot en. Dock inkluderade de flesta en lätt drogad blick från min sida, så det blir inte många. Men kanske en.
Den omtalade isblåmarängen har fått tagit lite stryk. Det är diverse spillda drycker och fotavtryck på de nedre regionerna. Kemtvätten får ta och fixa det, och sen åker den nog långt in i garderoben för att tas fram om trettio år när man har mid-life-crisis och vill tänka på the-good-old-days. Jag ska nog stoppa ner en lapp där också som förklarar att jag om trettio år har glömt bort allt det tråkiga och jobbiga, och att det bara är därför som det verkar som om det här var the-good-old-days.
Värmen har letat sig uppåt och jag tror vi har runt 28 grader i skuggan, eller i alla fall haft under dagen. Vad vet jag som stått inne och jobbat. Det var dock skönt med lite AC i värmen.
Nu bär det iväg till andra sidan stan. Måste packa kläder tills imorgon. Jag ska nog boka j"ag-har-en-liten-existensiell-kris-och-vill-av-någon-konstig-anledning-klippa-av-mig-en-massa-hår"-klipptid. Och rösta. Det är viktigt.
Simma lugnt.
Den omtalade isblåmarängen har fått tagit lite stryk. Det är diverse spillda drycker och fotavtryck på de nedre regionerna. Kemtvätten får ta och fixa det, och sen åker den nog långt in i garderoben för att tas fram om trettio år när man har mid-life-crisis och vill tänka på the-good-old-days. Jag ska nog stoppa ner en lapp där också som förklarar att jag om trettio år har glömt bort allt det tråkiga och jobbiga, och att det bara är därför som det verkar som om det här var the-good-old-days.
Värmen har letat sig uppåt och jag tror vi har runt 28 grader i skuggan, eller i alla fall haft under dagen. Vad vet jag som stått inne och jobbat. Det var dock skönt med lite AC i värmen.
Nu bär det iväg till andra sidan stan. Måste packa kläder tills imorgon. Jag ska nog boka j"ag-har-en-liten-existensiell-kris-och-vill-av-någon-konstig-anledning-klippa-av-mig-en-massa-hår"-klipptid. Och rösta. Det är viktigt.
Simma lugnt.
Vad är väl en bal på slottet?
Fjärilar i magen, trots att jag försökte lugna dem med ravioli. De blev bara fler. Imorgon har vi bal. Det ska bli roligt att se hur alla ser ut, efter att tusen gånger om försökt föreställa sig varandras klänningar och skor och frisyrplaner. Min isblå (den är tydligen inte ljusblå, utan isblå förklarade F för mig) maräng sitter liite tajt över magen, så det blir havregrynsgröt till frukost och inte så mycket mer under dagen. Dock är det inte superb att svimma, så det blir väl en lunch. Jag kommer inte kunna stå emot magens krav. Men då får han skylla sig själv, för då blir det trängre!
Var och lärde mig hur jag ska kladda saker i ansiktet på bästa sätt idag, hoppas att det inte gick in genom ena örat och ut genom andra. För då mina vänner, då kommer ni få se en clown i en maräng. En syn få förunnad! Och om jag inte kommer på någon frisyr (dock litar jag fullt på att S är kreativ och full av idéer) blir det en clown i maräng med stripigt hår. Suck. Sen när ska man behöva vara nervös för att närvara på en bal? Skaka, skaka, skaka, skaka bort all nervositet!
Vilken färg vår ädla springare för åtta är i vet jag ej, men den är av rasen limonusinus långus, så det blir nog bra vilket som. Tur att E finns, så man kan få lite klara besked. Skönt att hon är som jag, lite kontrollgalen, för sådana människor vet alltid vilka tider det är som gäller. Och det är det positiva med att vara kontrollfreak.
Kvällen kommer spenderas i given ordning: filosofiuppsats (verklighet, kunskap och vetenskap) samt smygkika på NCIS kl 20, engelskaredovisnings prep på pojkväns dator, hell's kitchen kl 22, skönhetssömn. Kladdet och kläder är packade, och levereras hos mormor (som får agera omklädningslokal) imorgon bitti. Frisyrfix kl 11, och avfärd från skolan vid halv fem. Sen smäller det. Det får bära eller brista. Men egentligen, vad är väl en bal på slottet? Det kan ju bli fruktansvärt tråkigt, och långtråkigt och alldeles.... Alldeles underbart?
Kvällen blir vad man gör den till.
Håll dig borta lilla regnmoln.
Fröken fräken ska på bal!
Simma lugnt
Var och lärde mig hur jag ska kladda saker i ansiktet på bästa sätt idag, hoppas att det inte gick in genom ena örat och ut genom andra. För då mina vänner, då kommer ni få se en clown i en maräng. En syn få förunnad! Och om jag inte kommer på någon frisyr (dock litar jag fullt på att S är kreativ och full av idéer) blir det en clown i maräng med stripigt hår. Suck. Sen när ska man behöva vara nervös för att närvara på en bal? Skaka, skaka, skaka, skaka bort all nervositet!
Vilken färg vår ädla springare för åtta är i vet jag ej, men den är av rasen limonusinus långus, så det blir nog bra vilket som. Tur att E finns, så man kan få lite klara besked. Skönt att hon är som jag, lite kontrollgalen, för sådana människor vet alltid vilka tider det är som gäller. Och det är det positiva med att vara kontrollfreak.
Kvällen kommer spenderas i given ordning: filosofiuppsats (verklighet, kunskap och vetenskap) samt smygkika på NCIS kl 20, engelskaredovisnings prep på pojkväns dator, hell's kitchen kl 22, skönhetssömn. Kladdet och kläder är packade, och levereras hos mormor (som får agera omklädningslokal) imorgon bitti. Frisyrfix kl 11, och avfärd från skolan vid halv fem. Sen smäller det. Det får bära eller brista. Men egentligen, vad är väl en bal på slottet? Det kan ju bli fruktansvärt tråkigt, och långtråkigt och alldeles.... Alldeles underbart?
Kvällen blir vad man gör den till.
Håll dig borta lilla regnmoln.
Fröken fräken ska på bal!
Simma lugnt
Everybody's Free (To Wear Sunscreen)
Den här texten sitter på en av toadörrarna i skolan. Jag blev lugn av att läsa den. Det kändes som om någon gammal klok släkting som skulle föra vidare släktens visdomsord till mig nu, när jag blivit si eller så gammal, gift mig med den där eller den här, när jag tar studenten.. You get the picture. Som sagt, lugn. Skönt. Blev glad. Värme i luften och lugn i själen. Skön dag. Tills jag om cirka tio minuter inser att geografin ska in om en timme. Känner klumpen byggas upp i magen. Det kan bli tajt. Andas.
Hade kunnat varit någon annanstans, men det här känns mer rätt. Inte för att jag hade haft något emot att göra vad det nu är de gör, och kombinera det med ungdomens nöjen, men det här känns mer rätt. Tack för att du frågade, anyway.
Jag både hatar och älskar Baz Lurhmann. Hatar för Romeo+Juliet, hemsk film och bara allmänt dålig tolkning. Älskar för Moulin Rouge, underbart surrealistisk och jag gråter everytime. Apropå ingenting. Kom bara på att jag behövde få ut det ur mitt system. Puh. Sådär ja. Nu kan paniken komma.
Varför alltid last minute?
Hate it.
Simma lugnt.
Tack för söta kommentarer.
Tog mig äntligen i kragen och rullade till Preem för att spendera 445 riksdaler och hämta ännu en leverans från det stora svenska modeföretaget med två bokstäver och ett och-tecken. Det visade sig att knappt hälften av den summan var min, och familjen är nu skyldig mig 249 kronor. Min bikini kom i vilket fall, och trot eller ej, den passade! Förvånande då jag provade en likadan i affären för någon vecka sen (osäker som man är på internetstorlekar) och den satt inte speciellt bra. Fascination på hög nivå, men nöjd. Den ska få följa med ut i Europa. ^^
I vilket fall finnes två möjliga resvägar för denna tre veckors tripp; antingen Berlin-Rom-Nice/Marseille-Paris-Amsterdam eller Berlin-Östeuropa-Rom-"tillbaka genom alperna". Båda vägarna innebär en massa småstopp och plats för spontanitet (viktigt för V, medan en annan föredrar planering. Därför = kompromiss!). Jag tror dock att det blir bra i vilket fall, spelar inte så himla stor roll var man åker, egentligen. (Dock innebär den första rutten mer sol och den andra mer kultur, vilket är två saker som man aldrig aldrig aldrig ska välja mellan!) Jag kan inte välja så.. Det blir nog bra i vilket fall. Två fasta punkter; Berlin och Rom. Sällskapet är viktigast, var min poäng som jag inte riktigt kom fram till. Det blir nog bra.
Internationell Ekonomi är intressant. En tvåsidig analys av Sveriges deltagande i EMU är inte det. Varför måste intressanta ämnen alltid innebära tråkiga uppgifter? Antingen tråkiga eller hemskt långa. Som filosofin. Där är det lååånga tankegångar som ska hitta sin väg ner på pappiret, vilket är svårt för dem, de har ju ingen karta. Hoppas fröken blir nöjd ändå. Sista armhävningen nu. 1, 2, 3 ner och 1, 2, 3 upp. Det är vad vi har kvar nu. Sex sketna saker. Ingenting, men mycket ändå. They are killing us without our knowledge.
Stableservice imorgon. Upp tidigt tidigt tidigt och ge pållarna mat. Bäst att sova tidigt. Kanske redan nu? Jag är trött.
Simma lugnt people.
Det är lördag ikväll.
(Btw, funkar detta?)
I vilket fall finnes två möjliga resvägar för denna tre veckors tripp; antingen Berlin-Rom-Nice/Marseille-Paris-Amsterdam eller Berlin-Östeuropa-Rom-"tillbaka genom alperna". Båda vägarna innebär en massa småstopp och plats för spontanitet (viktigt för V, medan en annan föredrar planering. Därför = kompromiss!). Jag tror dock att det blir bra i vilket fall, spelar inte så himla stor roll var man åker, egentligen. (Dock innebär den första rutten mer sol och den andra mer kultur, vilket är två saker som man aldrig aldrig aldrig ska välja mellan!) Jag kan inte välja så.. Det blir nog bra i vilket fall. Två fasta punkter; Berlin och Rom. Sällskapet är viktigast, var min poäng som jag inte riktigt kom fram till. Det blir nog bra.
Internationell Ekonomi är intressant. En tvåsidig analys av Sveriges deltagande i EMU är inte det. Varför måste intressanta ämnen alltid innebära tråkiga uppgifter? Antingen tråkiga eller hemskt långa. Som filosofin. Där är det lååånga tankegångar som ska hitta sin väg ner på pappiret, vilket är svårt för dem, de har ju ingen karta. Hoppas fröken blir nöjd ändå. Sista armhävningen nu. 1, 2, 3 ner och 1, 2, 3 upp. Det är vad vi har kvar nu. Sex sketna saker. Ingenting, men mycket ändå. They are killing us without our knowledge.
Stableservice imorgon. Upp tidigt tidigt tidigt och ge pållarna mat. Bäst att sova tidigt. Kanske redan nu? Jag är trött.
Simma lugnt people.
Det är lördag ikväll.
(Btw, funkar detta?)
Nej, idag är ingen bra dag.
Himlen är mellanblå utanför. Som din träningströja som gör dina ögon jättejätteblå. Det blåser från havet, luktar saltvatten och måsar. Sand. Sten. Det känns tryggt att smita iväg från allt och bara sitta inne och frysa. Man fryser efter sömn i kläder. Hemskt mycket. Jag sov för länge.
Imorse kom inte bussen. Så jag kom försent. Bara någon minut, men ändå. Still, försent. Lyckades kliva in genom dörren några namn innan mig, så jag var ju faktiskt där när I frågade. Responsen var lika givande som alltid.
Idag är det 4 veckor på dagen. Om fyra veckor är det smockat med folk här i köket. Mat. Människor. En present eller två. Tårta kanske? Kakor, definitivt. Champagne? Människor. Om fyra veckor är det fyra timmar sen jag sprang genom lärarrumskorridoren ut genom ett fönster. Undrar hur livet är om fyra veckor, egentligen? Lever vi då också? Eller simmar vi runt i ett moln, utan förstå det som har hänt? Kommer jag vakna om fyra veckor och en dag och vara stor? Kommer vi blir stora då? Jag vill inte bli stor...
Det kommer regna snart. Jag har regnhuvudvärk på g. Ett säkert tecken. Kanske därför jag somnade. Eller så var det Sodexhos fel. Näringsvärdet = noll. Då somnar man. Men det är hemskt skönt att sova, helt otroligt skönt att sova. Varför sover vi inte mer?
Simma lugnt.
Solsken, solsken, solsken.
Man blir glad när solen skiner. Jätteglad! Helt otroligt vad lite väder kan göra. I vilket fall, börjar halv två. Skönt, skönt, skönt. Ska snart åka iväg.. Med bussen, som förhoppningvis varken är tidig eller sen, utan i tid. För en gångs skull. Och förhoppningsvis är byggarbetarna inte där. Jag vill tro att de bara jobbar på kvällen, men man vet ju aldrig. Min vanliga tur.
Apropå tur, skulle ta le train igår. Det gick ju superb. 40 minuter sent på grund av växelbyte? Eller spårbyte? Eller nått slags byte var det i alla fall. Så jag kom försent. Såklart. Min vanliga tur.
Det är dock intressant hur "komma-försent" känslorna har ändrats genom åren. I sjuan, det var panikångest när man närmade sig skolan med bussen. Tänk om den inte stannar? Då kommer jag försent! Och när man stod och väntade på bussen var magen full med fjärliar tills man satt tryggt på bussen. Det fanns ju faktiskt en sannolikhet att bussen skulle missa mig, speciellt på vintern då jackan var vit och snön föll tät.
Numera är det inte så värst farligt att komma försent. Fortfarande inte helt lugnt i magen, men inte så värst farligt. Det är bara att skicka iväg ett sms att man kommer några minuter senare och det är okej..
Nej, nu börjar det dra ihop sig. Dags att kila!
Simma lugnt.
Apropå tur, skulle ta le train igår. Det gick ju superb. 40 minuter sent på grund av växelbyte? Eller spårbyte? Eller nått slags byte var det i alla fall. Så jag kom försent. Såklart. Min vanliga tur.
Det är dock intressant hur "komma-försent" känslorna har ändrats genom åren. I sjuan, det var panikångest när man närmade sig skolan med bussen. Tänk om den inte stannar? Då kommer jag försent! Och när man stod och väntade på bussen var magen full med fjärliar tills man satt tryggt på bussen. Det fanns ju faktiskt en sannolikhet att bussen skulle missa mig, speciellt på vintern då jackan var vit och snön föll tät.
Numera är det inte så värst farligt att komma försent. Fortfarande inte helt lugnt i magen, men inte så värst farligt. Det är bara att skicka iväg ett sms att man kommer några minuter senare och det är okej..
Nej, nu börjar det dra ihop sig. Dags att kila!
Simma lugnt.
Varmkorv, solsken och duktiga barn.
Startskottet för MiniMax-ruset gick i solen vid lunch idag. Då hade vi redan jobbat tre timmar i kiosken mellan popcorn, kaffe och frusen varmkorv. Det gick faktiskt snabbt att stå och kränga korv, kön större delen av tiden, och den andra delen av tiden tillbringades med att berömma mindre erfarna köpare som ville ha tolv tuggummin; fyra Funky, fyra laktris och fyra Jenka, och hade det lite jobbigt med det här stående problemen; ska man ge pengarna innan man får det man har bett om, eller efter? Är det säkert att man faktiskt får rätt saker? Och ska man våga säga till om den virriga filuren i kassan räknar fel? Jag är helt såld på den yngre generationen, och de kan få mig på fall himla lätt.
Men jag kände mig duktig som arbetade 6 timmar ideellt. Det är skönare än att jobba för lön, faktiskt. Saken är den att man får mycket mer uppskattning för det oavlönade arbetet, alla är glada för att man ställer upp, och det kanske är värt den uppskattningen att ställa upp istället för att jobba samma antal timmar för 95 kronor i timmen. Uppskattning står emot 600 spänn in på kontot? Eller snarare 1200, då det är helg och dubbelt OB. Jo, jag tror nästan att det är värt det. Uppskattning är en få förunnad sak i dagens samhälle.
Min granny är lite söt. Eller knasig. Hon brukar städa ur sin lägenhet ibland. Och varje gång vill hon slänga en massa saker, som mam i sista sekunden lyckas rädda. Idag har en massa pärlhalsband hittat hem till oss, tillsammans med några servettringar från mams morfar, roliga sockerskedar, två läskiga fågelsfotstänger och lite annan krimskrams. Nostalgin själv som man är så lyckades jag rädda en pin från en restaurang vi besökte flertalet gånger i Alcudia, Mallorca i yngre åldrar. Mitt minne är uruselt, men restaurangen kommer jag konstigt nog ihåg. El Loro Verde (den gröna papegojan) finns faktiskt kvar än idag.. (Tack google)
Imorgon bär det av till Sågmyra och Lager 157. Jag ska, eller kommer antagligen att spendera hela min lön. Så mycket för att spara... Om någon vill hänga på har vi plats kvar i bilen. Hör av sig om intresserad, men vi åker rätt tidigt.
Nu är det grillat på g.
Simma lugnt.
Men jag kände mig duktig som arbetade 6 timmar ideellt. Det är skönare än att jobba för lön, faktiskt. Saken är den att man får mycket mer uppskattning för det oavlönade arbetet, alla är glada för att man ställer upp, och det kanske är värt den uppskattningen att ställa upp istället för att jobba samma antal timmar för 95 kronor i timmen. Uppskattning står emot 600 spänn in på kontot? Eller snarare 1200, då det är helg och dubbelt OB. Jo, jag tror nästan att det är värt det. Uppskattning är en få förunnad sak i dagens samhälle.
Min granny är lite söt. Eller knasig. Hon brukar städa ur sin lägenhet ibland. Och varje gång vill hon slänga en massa saker, som mam i sista sekunden lyckas rädda. Idag har en massa pärlhalsband hittat hem till oss, tillsammans med några servettringar från mams morfar, roliga sockerskedar, två läskiga fågelsfotstänger och lite annan krimskrams. Nostalgin själv som man är så lyckades jag rädda en pin från en restaurang vi besökte flertalet gånger i Alcudia, Mallorca i yngre åldrar. Mitt minne är uruselt, men restaurangen kommer jag konstigt nog ihåg. El Loro Verde (den gröna papegojan) finns faktiskt kvar än idag.. (Tack google)
Imorgon bär det av till Sågmyra och Lager 157. Jag ska, eller kommer antagligen att spendera hela min lön. Så mycket för att spara... Om någon vill hänga på har vi plats kvar i bilen. Hör av sig om intresserad, men vi åker rätt tidigt.
Nu är det grillat på g.
Simma lugnt.
Hallonsorbet på arkivmaterial.
Sitter och skriver projectoarbetrus för fulla muggar. Inlämning imorgon enligt mig, den 11.e enligt M. Känns dock bättre om jag skulle skriva klart det, få veta att vi har en vecka extra och kunna förbättra det. Men är det inlämning imorgon så blir det som det blir. Det kunde ha blivit bättre, men det blir bra.
En snäll pap kom in med hallonsorbet och en bit kladdkaka som blev över från deras get-together igårkväll. Självklart börjar jag med att tappa sorbet på alla papper som ligger i min säng. Dock, bättre sorbet på (kopierade) arkivpapper, än i sängen. Och nu kanske det blir roligare att läsa samma papper för sjuttioelfte gången, nu när de är lätt rosa?
Helgen har tillbringats på jobbet, i skogen, i V's städade (!) rum och i bilen. Det är ganska skönt att jobba på ett så pass intelligensbefriande jobb ändå, man kopplar helt bort allt annat och koncentrerar sig på att vara gullig mot små söta barn som ska betala glassen alldeles själv, men är lite osäker på det här när man får ta glassen från disken; är det efter eller före man har fått tillbaka sina pengar? Och hur vet man egentligen om man ska få pengar tillbaka?
De är söta och jag tycker om dem. De livar upp min dag bakom kassan.
V och E kom förbi och tiggde glass. Eller jag frågade och de tog så snällt emot. Var svettiga och jag kände mig högst osportig när de sa att de hade cyklat typ 4 mil. Hurtigt. Sån är inte jag. Jag springer 2,5 km i elljusspåret, känner mig omotiverad och skiter i det andra (och sista) varvet för att hoppa in i en dusch, glömma att stretcha och sätta mig på min rumpa för att skriva skolarbeten.
Nu kräver den smältande sorben min uppmärksamhet. PA lika så. Jag är tillbaka i nuet imorgon. Just nu motiverar jag mig med tanken på hur skönt det kommer kännas att vara klar imorgon.
Simma lugnt.
En snäll pap kom in med hallonsorbet och en bit kladdkaka som blev över från deras get-together igårkväll. Självklart börjar jag med att tappa sorbet på alla papper som ligger i min säng. Dock, bättre sorbet på (kopierade) arkivpapper, än i sängen. Och nu kanske det blir roligare att läsa samma papper för sjuttioelfte gången, nu när de är lätt rosa?
Helgen har tillbringats på jobbet, i skogen, i V's städade (!) rum och i bilen. Det är ganska skönt att jobba på ett så pass intelligensbefriande jobb ändå, man kopplar helt bort allt annat och koncentrerar sig på att vara gullig mot små söta barn som ska betala glassen alldeles själv, men är lite osäker på det här när man får ta glassen från disken; är det efter eller före man har fått tillbaka sina pengar? Och hur vet man egentligen om man ska få pengar tillbaka?
De är söta och jag tycker om dem. De livar upp min dag bakom kassan.
V och E kom förbi och tiggde glass. Eller jag frågade och de tog så snällt emot. Var svettiga och jag kände mig högst osportig när de sa att de hade cyklat typ 4 mil. Hurtigt. Sån är inte jag. Jag springer 2,5 km i elljusspåret, känner mig omotiverad och skiter i det andra (och sista) varvet för att hoppa in i en dusch, glömma att stretcha och sätta mig på min rumpa för att skriva skolarbeten.
Nu kräver den smältande sorben min uppmärksamhet. PA lika så. Jag är tillbaka i nuet imorgon. Just nu motiverar jag mig med tanken på hur skönt det kommer kännas att vara klar imorgon.
Simma lugnt.
Längtan efter att vara påväg.
Det bästa känslan i världen, är helt klart känslan av att vara påväg. Påväg till han med stort H för första gången, påväg till en släkting i stora staden, påväg till något nytt och outforskat, påväg att bli stor. Men det bästa påväg:et är påväg ut i världen. Påväg ut och utforska, påväg ut och träffa nya människor, göra helt emot alla seder eftersom man inte kan dem, prata ett främmande språk man inte riktigt behärskar men vill prova ändå, påväg till lugn och äventyr på samma gång och inte se något motsättning mellan de två.
Jag vill vara påväg någonstans. Vill ut och se världen nu, skulle kunna packa ihop väskan och ta ett tåg mot ingenstans om en halvtimme, skulle kunna bara dra iväg och inte ångra sig, uppleva och leva fullt ut. Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill springa till en buss jag nästan missar men inte riktigt har koll på var jag hamnar tillslut. Jag vill rymma, smita ut genom fönstret mitt i sommarnatten som är sval och hoppa från gruset till gräset för att hamna på gruset igen. Springa fort, fort, fort för att inte höras och skratta av nervositet. Knäppa konstiga kort och förundras över hur man kunde tycka det var snyggt när man laddar över dem till en dator. Jag vill leva, helt och fullt, ramla omkring på gator och i gränder, på strandpromenader och göra fula grimaser till inkastare för att springa jättefort med ett barnsligt leende därifrån och pusta ut bakom en buske. Få gräsfläckar fast man inte varit i närheten av gräs, och äta äcklig mat på en marknad eftersom att skylten sa att man måste prova det innan man åker. Jag vill finnas till och höras, vill synas och kännas och luktas och bara vara vem som helst. Jag vill.
Slutspurt och sista rakan; klarar vi oss hela vägen in i mål?
Det är inte långt kvar nu. Snart blir vi stora. Snart får vi göra vad vi vill. Snart börjar våra liv på riktigt.
Jag vill vara påväg någonstans. Vill ut och se världen nu, skulle kunna packa ihop väskan och ta ett tåg mot ingenstans om en halvtimme, skulle kunna bara dra iväg och inte ångra sig, uppleva och leva fullt ut. Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill springa till en buss jag nästan missar men inte riktigt har koll på var jag hamnar tillslut. Jag vill rymma, smita ut genom fönstret mitt i sommarnatten som är sval och hoppa från gruset till gräset för att hamna på gruset igen. Springa fort, fort, fort för att inte höras och skratta av nervositet. Knäppa konstiga kort och förundras över hur man kunde tycka det var snyggt när man laddar över dem till en dator. Jag vill leva, helt och fullt, ramla omkring på gator och i gränder, på strandpromenader och göra fula grimaser till inkastare för att springa jättefort med ett barnsligt leende därifrån och pusta ut bakom en buske. Få gräsfläckar fast man inte varit i närheten av gräs, och äta äcklig mat på en marknad eftersom att skylten sa att man måste prova det innan man åker. Jag vill finnas till och höras, vill synas och kännas och luktas och bara vara vem som helst. Jag vill.
Slutspurt och sista rakan; klarar vi oss hela vägen in i mål?
Det är inte långt kvar nu. Snart blir vi stora. Snart får vi göra vad vi vill. Snart börjar våra liv på riktigt.
Pepp på spanska.
Kanske en tio-tretton veckor i Spanien nästa år?
Skulle faktiskt vara roligt att lära sig språket på riktigt, once and for all.
A la nanita nana nanita ella nanita ella
Mi nina tiene sueno bendito sea, bendito sea
Al la nanita nana nanita ella nanita ella
Mi nina tiene sueno bendito sea, bendito sea
Fuentecita que corre clara y sonora
Ruisenor que en la selva cantando llora
Calla mientras la cuna se balansea
Al la nanita nana nanita ella
A la nanita nana nanita ella nanita ella
Mi nina tiene sueno bendito sea, bendito sea
Fuentecita que corre clara y sonora
Ruisenor que en la selva cantando llora
Calla mientras la cuna se balansea
Al la nanita nana nanita ella
Men just nu är det projectoarbetus som gäller för hela slanten. Och bohèm uppsatsen. Skippade stallet för plugg, och här sitter jag och youtubar spanska vaggvisor. Självdisciplin; på topp!
Simma lugnt.
Skulle faktiskt vara roligt att lära sig språket på riktigt, once and for all.
A la nanita nana nanita ella nanita ella
Mi nina tiene sueno bendito sea, bendito sea
Al la nanita nana nanita ella nanita ella
Mi nina tiene sueno bendito sea, bendito sea
Fuentecita que corre clara y sonora
Ruisenor que en la selva cantando llora
Calla mientras la cuna se balansea
Al la nanita nana nanita ella
A la nanita nana nanita ella nanita ella
Mi nina tiene sueno bendito sea, bendito sea
Fuentecita que corre clara y sonora
Ruisenor que en la selva cantando llora
Calla mientras la cuna se balansea
Al la nanita nana nanita ella
Men just nu är det projectoarbetus som gäller för hela slanten. Och bohèm uppsatsen. Skippade stallet för plugg, och här sitter jag och youtubar spanska vaggvisor. Självdisciplin; på topp!
Simma lugnt.
Nu tuffar vi söder ut.
Tuffetuffetuffe tåget går, ut i vida världen.
Den som femtio öre har, får följa med på färden.
Tuffas ska det, och långt bort, ända till Halmstad! Herregud. När man måste ta nattåg någonstans för att vara där senast 12.00, är det för långt bort. Dock är vi duktiga och tuffar istället för att flya. Bra jobbat och tummen upp.
Men jag klagar inte, vi ska inkvarteras på Grand Hotell, så vi får nog mat och säng i alla fall.
Nu sitter jag i skolan. Helt i onödan. Det har vart i onödan sen 12.10. En hel timme i onödan. Tänk vad mycket PA jag inte skulle ha gjort på den timmen. Men tänk vad skönt att ha varit hemma.
Hemma är jag snart. Ska bara vänta in bussen först. Sen hem. PA. Packa klart. Äta eller åka tidigare och köpa mat. Kan bli dyrt. Mam betalar kanske. Sen de små sjuåringarna. Roligt. Sen dusch, och sen tuffar vi. Måste komma ihåg biljetter och kamera. VIktigt viktigt viktigt.
Korta meningar slår bättre. Det är inte så tankekrävande att skriva dem heller. Bara skönt. Äsch. Jag jiddrar bara.
Simma lugnt.
Den som femtio öre har, får följa med på färden.
Tuffas ska det, och långt bort, ända till Halmstad! Herregud. När man måste ta nattåg någonstans för att vara där senast 12.00, är det för långt bort. Dock är vi duktiga och tuffar istället för att flya. Bra jobbat och tummen upp.
Men jag klagar inte, vi ska inkvarteras på Grand Hotell, så vi får nog mat och säng i alla fall.
Nu sitter jag i skolan. Helt i onödan. Det har vart i onödan sen 12.10. En hel timme i onödan. Tänk vad mycket PA jag inte skulle ha gjort på den timmen. Men tänk vad skönt att ha varit hemma.
Hemma är jag snart. Ska bara vänta in bussen först. Sen hem. PA. Packa klart. Äta eller åka tidigare och köpa mat. Kan bli dyrt. Mam betalar kanske. Sen de små sjuåringarna. Roligt. Sen dusch, och sen tuffar vi. Måste komma ihåg biljetter och kamera. VIktigt viktigt viktigt.
Korta meningar slår bättre. Det är inte så tankekrävande att skriva dem heller. Bara skönt. Äsch. Jag jiddrar bara.
Simma lugnt.
Ögonfärger och nu är våren här.
J utmanade mig precis. På ögonfärger. Den som kan flest ögonfärger på bekanta vinner. Och jag blev hemskt osäker på en massa folk. Jag vet att jag har typ olivgröna ögon. Och att V har sjukt klarblå ibland. Ett av mams ögon bråkar, det skiftar mellan brunt och grönt. Det andra är blått. Syster har... blå? Gröna? Inte bruna i alla fall... Och pap? Blå?
Det är intressant i vilket fall. Att man kan umgås med människor så mycket utan att verkligen se dem. Utan att lägga märke till ögonfärgen. Fast man ser dem i ögonen när man pratar. Hm. Jag ska kolla upp det. Så bli inte rädd om jag kikar lite extra. Jag vill bara se dig på riktigt.
Simma lugnt
Göra ingenting, speciellt inget som man borde.
Usch vad jag borde göra PA. Men istället sitter jag och väntar på att RENT ska buffra klart. Det tog ett tag innan jag lyckades hitta en onlineversion som funkade skapligt, men ja. Undrar om det inte hade varit värt att åkt in till skolan och kikat på den där istället. Då hade jag precis satt mig på bussen hem. Och vart hemma om en kvart. Och sett hela filmen.
Men så går det när man är trötter och lat.
PAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPA.
Varför är det så omotiverande att sätta sig och skriva klart skiten? Då hade jag by now vetat vad jag behöver komplettera, om jag behöver åka på fältstudie på klubbarna eller ej och om jag realistiskt skulle vara klar med utkastet på onsdag. Det blir plugg i morgon kväll istället. Får vara lite osocial och smita iväg när resten myser och kikar på film. Suck. Jaja, all my fault anyway.
Något som jag ser fram emot, när jag äntligen är klar med PA, är engelska presentationen av romaner. Den kan bli riktigt bra. Måste bara vara smått kriminell först och trotsa en lag eller två. Sch! Säg inget. Haha. Kriminell och kriminell, beror ju helt på hur man ser på saken.
Man kan ju tillexempel se mig som onyttig och allmänt äcklig eller livsnjutare just nu när jag dränker en banan i chokladsås. Allt beror på perspektivet. Precis som metafysikens realister. Om man tittar på alla olika perspektiv, kan man hitta något gemensamt, och det mina vänner, det är den absoluta sanningen. Eller så blir man hög och postmodernist och antirealist. De är helt klart roligare. Och antagligen lättare att förhålla sig till, i vissa situationer. Kanske ligger framtiden i filosofin ändå? Eller litteraturen? HIttade en rolig utbildning i Uppsala igår. Kandidatprogrammet i retorisk och litterär kommunikation. Jag som inte ska plugga nästa år. Bra att jag hittade utbildningen efter att ansökningstiden gått ut i alla fall, då hade jag i vilket fall ingen chans att söka. Bra. Nästa år ska bestå av längtan efter att plugga igen. Och bokmaleri på hög nivå. Och helst ett heltidsjobb, eftersom det inte finns sådan tjänst att tillgå på nuvarande jobbet. Suck. Det löser sig nog. Hoppas jag. Carpe Diem ska vara mitt motto nästa år.
Simma lugnt.
Men så går det när man är trötter och lat.
PAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPA.
Varför är det så omotiverande att sätta sig och skriva klart skiten? Då hade jag by now vetat vad jag behöver komplettera, om jag behöver åka på fältstudie på klubbarna eller ej och om jag realistiskt skulle vara klar med utkastet på onsdag. Det blir plugg i morgon kväll istället. Får vara lite osocial och smita iväg när resten myser och kikar på film. Suck. Jaja, all my fault anyway.
Något som jag ser fram emot, när jag äntligen är klar med PA, är engelska presentationen av romaner. Den kan bli riktigt bra. Måste bara vara smått kriminell först och trotsa en lag eller två. Sch! Säg inget. Haha. Kriminell och kriminell, beror ju helt på hur man ser på saken.
Man kan ju tillexempel se mig som onyttig och allmänt äcklig eller livsnjutare just nu när jag dränker en banan i chokladsås. Allt beror på perspektivet. Precis som metafysikens realister. Om man tittar på alla olika perspektiv, kan man hitta något gemensamt, och det mina vänner, det är den absoluta sanningen. Eller så blir man hög och postmodernist och antirealist. De är helt klart roligare. Och antagligen lättare att förhålla sig till, i vissa situationer. Kanske ligger framtiden i filosofin ändå? Eller litteraturen? HIttade en rolig utbildning i Uppsala igår. Kandidatprogrammet i retorisk och litterär kommunikation. Jag som inte ska plugga nästa år. Bra att jag hittade utbildningen efter att ansökningstiden gått ut i alla fall, då hade jag i vilket fall ingen chans att söka. Bra. Nästa år ska bestå av längtan efter att plugga igen. Och bokmaleri på hög nivå. Och helst ett heltidsjobb, eftersom det inte finns sådan tjänst att tillgå på nuvarande jobbet. Suck. Det löser sig nog. Hoppas jag. Carpe Diem ska vara mitt motto nästa år.
Simma lugnt.
Home again, men inte speciellt ljuvt.
Nej. Det var mig bråkigt det här. Igår ville jag inte annat än att komma hem till vårväder och tunna kläder. Insåg precis att jag hellre stannat kvar en vecka till..
Inkasserade 1000 kr idag. Vi blev en blocket-familj och sålde iväg två cyklar. Det var trevligt, alla pengar som kan fås behövs inför sommaren. Dock vet jag inte riktigt hur det blir med ekonomin efter vår tågluff.. Alla de där resorna kanske måste vänta ett halvår innan ekonomin ligger på plus igen. Känns surt, men värt det. Tre veckor i Europa kan inte slå fel.
En fundering som väcktes under helgen var om alla firar påsk som vi gör, eller om jag bara har trott det eftersom jag aldrig har firat påsk med andra än släkten. I fjällen var det antipåsk. Inget pynt, inga godisägg, inget påskbord. Alla tre är förståeliga, eftersom att vi var just i fjällen och det blir lite logistiska problem om man ska fira på lördagen för att städa och packa ihop på söndagen. But still? Är det bara min familj som firar påsk på detta vis, eller är det något allmänt? (Läs: är vi konstiga eller bara vanligt tråkigt svenska?) Hm. Skumt.
Efter att ha flytt påsklovet och våren, ligger jag starkt efter på PA fronten. (Förslag, Boken om min tonårstid: På PA fronten intet nytt) Det kändes extra tungt att logga in på msn och se att AS är klar. Hårt bakslag som ledde till beroendeframkallande aktivitet hela dagen. Vilket resulterade i en ickebefintlig produktivitet. Imorgon ska jag skärpa mig. Upp i tid, skriva skriva skriva, besök på Kultur och Fritid och sedan skriva skriva skriva. På onsdag blir det panikplugg för Ge A prov och på torsdag panikskriv för Approachpaper #2 inlämning. Back to normal från och med imorgon alltså. Några timmar kvar av ledighet och förnekelsen..
Pap är lätt handikappad, eller handikapad, då det rör just handen. Han lyckades få en lekstuga på handleden, hur man nu lyckas med det med tanke på hur stor sannolikheten borde vara. Så han springer omkring med gipsad underarm och är om möjligt mer ivägen än tidigare. Därför gjorde jag idag mitt livs första köttfärslimpa. Och den blev ätbar, hör och häpna! Haha. Han kan dock inte smita från allt för han skadade "rätt" hand, vänster, med tanke på att han är högerhandad. Så han smet inte ifrån att behöva skala två morötter och skölja ett äpple. Rätt ska vara rätt.
Nästa helg kan bli riktigt rolig, ska bara ta mig i kragen och krafsa ihop ett program och en deltagarlista som skola mailas ut och så är det nästan klirrat och klart. Ringa cateringen och meddela allergier, få nycklar till lokalen och läsa på lite om föreningsteknik. Kan som sagt bli great. Många anmälningar. ^^
Nu vankas sängen. Ska försöka sova med två stora godispåsar stirrandes på mig. Självdisciplin på topp? Njae.
Simma lugnt.
Inkasserade 1000 kr idag. Vi blev en blocket-familj och sålde iväg två cyklar. Det var trevligt, alla pengar som kan fås behövs inför sommaren. Dock vet jag inte riktigt hur det blir med ekonomin efter vår tågluff.. Alla de där resorna kanske måste vänta ett halvår innan ekonomin ligger på plus igen. Känns surt, men värt det. Tre veckor i Europa kan inte slå fel.
En fundering som väcktes under helgen var om alla firar påsk som vi gör, eller om jag bara har trott det eftersom jag aldrig har firat påsk med andra än släkten. I fjällen var det antipåsk. Inget pynt, inga godisägg, inget påskbord. Alla tre är förståeliga, eftersom att vi var just i fjällen och det blir lite logistiska problem om man ska fira på lördagen för att städa och packa ihop på söndagen. But still? Är det bara min familj som firar påsk på detta vis, eller är det något allmänt? (Läs: är vi konstiga eller bara vanligt tråkigt svenska?) Hm. Skumt.
Efter att ha flytt påsklovet och våren, ligger jag starkt efter på PA fronten. (Förslag, Boken om min tonårstid: På PA fronten intet nytt) Det kändes extra tungt att logga in på msn och se att AS är klar. Hårt bakslag som ledde till beroendeframkallande aktivitet hela dagen. Vilket resulterade i en ickebefintlig produktivitet. Imorgon ska jag skärpa mig. Upp i tid, skriva skriva skriva, besök på Kultur och Fritid och sedan skriva skriva skriva. På onsdag blir det panikplugg för Ge A prov och på torsdag panikskriv för Approachpaper #2 inlämning. Back to normal från och med imorgon alltså. Några timmar kvar av ledighet och förnekelsen..
Pap är lätt handikappad, eller handikapad, då det rör just handen. Han lyckades få en lekstuga på handleden, hur man nu lyckas med det med tanke på hur stor sannolikheten borde vara. Så han springer omkring med gipsad underarm och är om möjligt mer ivägen än tidigare. Därför gjorde jag idag mitt livs första köttfärslimpa. Och den blev ätbar, hör och häpna! Haha. Han kan dock inte smita från allt för han skadade "rätt" hand, vänster, med tanke på att han är högerhandad. Så han smet inte ifrån att behöva skala två morötter och skölja ett äpple. Rätt ska vara rätt.
Nästa helg kan bli riktigt rolig, ska bara ta mig i kragen och krafsa ihop ett program och en deltagarlista som skola mailas ut och så är det nästan klirrat och klart. Ringa cateringen och meddela allergier, få nycklar till lokalen och läsa på lite om föreningsteknik. Kan som sagt bli great. Många anmälningar. ^^
Nu vankas sängen. Ska försöka sova med två stora godispåsar stirrandes på mig. Självdisciplin på topp? Njae.
Simma lugnt.
Up in the mountains, where the sun is hiding today.
Fjällen är lugnande. Det känns som om jag har varit här i evigheter, fast det bara har gått snart fyra dagar. Det är den effekten en fjällresa ska ha. En flykt från verkligheten som aldrig tar slut.
Idag är det halv snöstorm utanför. Vi kan knappt se fjället, utan synen sträcker sig till träden utanför fönstret. Sen tar det vita över. Det är skönt, för det betyder att det är helt lagligt att sitta inomhus och göra mer eller mindre viktiga saker. Som att blogga. Och boka catering till ungdomsträff om någon vecka. Hade vi vart hemma, hade jag blivit uttvingad i vårvädret som jag tror att de har där nere i nedre mitten av Svea Rike.
Igår var det superbväder. Vi var på tur. Så numera är min tur-oskuld förlorad. Nu kan jag äntligen gå in i vuxenvärlden. Haha. Seriöst. Nej, men det var givande. Jag kom underfund med att jag har ett starkt psyke när jag vill. Jag kan tvinga mig några kilometer till, även fast jag faller och mina ben sviker mig. Jag reser mig igen och stakar vidare. Nära 2 mil på längdskidor gav mig alltså en självinsikt. Tänk att det ska krävas så mycket..
Och när man är som tröttast, och ska få ta en välbehövd paus, vilka dyker inte upp om några musiker? Jag visste egentligen att B och H skulle vara här i Tänndalen de också, och åka längd, men inte trodde väl jag att vi skulle springa in i varandra? Jaja, jag var trött och otrevlig och satt mig i en snödriva för att försöka driva den tomatröda färgen bort från mitt ansikte. V var social och det var tur det, annars hade de nog blivit förnärmade. Haha. Men men, nöden har sin lag. Är man helt slut, så är man helt slut. (Jag måste bara tillägga att jag inte åkt på längden sen dagis, och känner mig grymt stolt att ha klarat av 2 mil. Punkt)
Det jobbiga med att vara här med svärfamiljen är att jag inte saknar familjen. Det känns som om jag sviker dem för att jag inte saknar dem, skickar sms varannan sekund och hör av mig. Jag svarar om de frågar. Men inte mer. Jag tror att jag har väx ur boet, och måste pröva mina egna vingar nu. Hemlängtan är en känsla som hör barndomen till. Att inte känna den, betyder det att man är vuxen då?
Simma lugnt
