Gitarr and late night laughs.

Vuxenpoäng: Anmält mig till 4 st högskolekurser
     Det blev tre webbaserade litteraturkurser; grundkurs, litterär gestaltning och litteraturoch existens, plus filosofi a i örebro. Mest för att jag ville prova att anmäla, och för att se om jag kommer in. Sen vet jag inte vad jag ska göra nästa år. Vill ha alla dörrar öppna...
     Vi körde igång verklighetsteori och språkfilosofi idag, såhär sista lektionen innan lovet. Fascinerande nog kändes det inte så ångestladdat som jag trodde, med tanke på hur det kändes i höstas när vi nosade på det. Kanske har det sjunkit in mer. Dock tror jag att det kommer bli värrre när U skakar om oss rejält om några veckor, men 'til then kan jag säga att verklighetsteori inte är så farligt egentligen!
     Våren är här nu. Skönt, vi går helt klart mot ljusare tider. The big days närmar sig. Springsteen. Student. Bli äldre. Europa. Sommaren blir bra. Den måste bli det. The last one. Bittersweet melodies ringing in my head. Sen är det dags att gå vidare, tänka ut framtiden, planera, ha kul, se världen. Få reda på vem jag egentligen är.
     Det är lite läskigt det här, att inte riktigt ha koll på vem man är. Jag menar, visst, jag är jag, är 183 och har halvblont hår. Men jag vill veta vad jag tycker (och nej, tre år på sam internationell har inte lärt mig det), vad jag anser och hur jag  tänker. Hur? Vet ej. Varför? Måste. Veta. Nu. Vill kunna gå med huvudet högt in i livet (för livet börjar när man fyller tjugo) och kunna sätta ord på vem som bor i min kropp. Inte bara höra, utan också kunna hålla med om att det där är "så jag". Veta, känna, kunna förstå! Göra misstag, inte lära av dem, bara göra alla dem jag aldrig gjorde. Lyssna till mitt hjärta och känna igen dess sång. Skriva smörja, knögla ihop pappret, och slänga ut det genom fönstret på ett tåg jag inte vet slutstationen. Inte vara rädd för att förlora mig själv, och inte hitta tillbaka, utan att kunna drömma sig bort, och veta att tryggheten, verkligheten, alltid finns kvar, eftersom jag vet vem jag är.
     Bicentennial Man slutade nyss på tv4 film. I cry everytime. Det är en vacker film.. Nu måste jag plugga inför INEK/ENG C uppsatsen imorgon bitti. Free vs fair trade. Wish me good luck.

Simma lugnt.


Life is a trip.
I have to keep trying to perfect it.

Shakespeareish.

Our love story started rough,

At a lunch break, remember?

You said to the waitress, ‘I've had enough!'

And I tried to tell you, ‘it's chaos, mid December!'


But at Times Square, life gets tough

Even if you're a Goldcardmember

So I slapped your face and poured some hot stuff

On your new Armani suit, remember?


I guess I made a bad impression, but it was to turn out good

Didn't know then, I lived in your neighbourhood


*

In March, we made acquaintance, we met

With hostility in the air

And pouring rain, which made me terrible wet

Finally, you started to care


So I found myself in your mastersuit, I'll never forget

The definite start to our affair

Back then I couldn't tell, if it was a promise or a threat

That you made while messing up my hair


"I'll never love you, I'm too mature

But I will not leave you, and that's for sure"


*

In April, hostility was gone,

And we'd actually gone on a date

Well, a picnic on my uncut lawn,

That's when you told me, your brother's not straight


The sun had solemnly withdrawn,

And it was getting kind of late

Suddenly you said; You're my swan

I figured you meant I was your soul mate


But I could not stop laughing, it sounded so cheap

I sorry darling, but I laughed until I started to weep.


*

May was as sweet as ever, with long promenades

Among oh too long New Jersey sidewalks 

And suddenly, a stupid fancy of going to a masquerade

Which luckily enough ended as just talks.


Out of nowhere in May, I became afraid

Afraid of something taking you away, a hawk

Circling our heads, waiting, ready for air raid,

He haunted me, was a steady stalk


But my love, you convinced me that you would remain,

With the cheesy gesture; a bottle of champagne


*

June was different; the time of passion had ended,

A replacer, called affection, well, it was pretty much the same

I shortly made your romantic gestures suspended,

During my first real grownup poker game.


Romance is overrated, please don't get offended

But it is basically just the frame

The important thing is the art work, no the pretended

You soul, your mind, your flame.


But honey, don't get me wrong,

It's okay to sing me a silly love song.


*

I made up my mind in July,

As the hottest month catched us by surprise

In eight weeks, I'll have to say good-bye

And will not happen in front of your eyes


Not many would describe me as shy,

But we all have our secrets, our disguise

Is sometimes too good, hard to deny

Everything too keep your soul from the guy


I hoped I will not break the heart, or hurt it too much,

When I have just learned how yours to touch


*

With August came a ring in a fortune cookie,

I did not have the heart to say no

So I locked myself in, and called Jackie

For no better reason than to say Hello


We go back all the way to Milwaukee,

Back when winter use to mean snow

She listened, as if in a walkie-talkie

To all my worries, and answered very low;


"Girl, you do what you have to, no worries, alright?

‘Cause boys they leave too, you know he's no knight"


*

Our last weeks went by way too fast,

And we made love on the beach twice,

Summer just would not leave, but at last

September cold came, though no birth control device


What was not allowed to happen, had already passed

My visit to the doctor made the decision clear as ice

No others would enter as cast

In the play of my life, can't imagine the price


I have always had the leading role,

And right now, there could be no other, I need control.


*

And as I watched my lover in his sleep

I knew what I have to do

So I moved my arm, tried not to weep

Whispering; I loved you too


I abduce my clothes, one last peep

As I turned around, an amazing view

I went out to my car, an old used jeep

Looked up, never seen a night so blue


But I had made my choice this time,

I had to fully live my prime


*


No, love, with you the promise is hard to fulfil

I can not live single in a pair

But remember this, I love you still

So please don't you despair


My life goes on, that is my will

Though I'll never forget Times Square

I'm sure you'll find someone to thrill

And even, possible, become millionaire


Though, can I ask of you one last thing?

Always think of me in spring.


Long time no see, again.

     Det finns många människor jag vill vara som. Människor som är bra, bättre och bäst. Som gör något. Som jag vill vara som och som skrivit ner allt jag vill känna men inte känner. Som är underbara vänner och skriver jävligt bra. Som är allt jag inte är och lite till. 
     Två veckor since the last break down när mam försökte vara mam, och jag inte tillät henne. Vi har pratat om uppfostran en massa på filosofin i veckan, och jag tror att mina parents gjorde allt enligt boken. Det är därför det blev lite fel. Don't get me wrong, jag har inga problem med dem. Egentligen. De är precis som de förväntas vara, varken mer eller mindre. De kommer försent, de frågar om dagen, de lagar maten utan att säga ett ljud och skäller sedan för att man inte har hjälpt till. De tvättar, tömmer sopor, försöker tvinga ur oss hemliga uppgifter och gör den ena systern spion när den andra vägrar prata. De ger oss råd, de försöker vara där at all times och ser till att man alltid äter. Men allt de gör blir så fel, felfelfel, jag vill skrika åt dem att de inte fattar ett nedrans jota och att de lika gärna kan vara tysta. Men tyst sitter man kvar och pillar i maten.
     Jag längtar så sjukt mycket efter att få börja om på nytt. Jag vill hitta något att brinna för, jag vill bli en bättre människa, jag vill laga all mat själv och äta medelhavsmat varje dag, jag vill städa och se hur fint jag har det, vill diska och inse att det är rätt rofyllt och jag vill spela musik på högsta volym utan att någon skriker att det låter förjävligt, hoppa, dansa och sjunga med en hårborste som mikrofon medan vårsolen kastar sina strålar in i mitt sov/kök/softa rum eftersom jag inte har råd med en trea. Jag vill vakna och veta att jag inte behöver gå upp på en gång, att klockan inte har ringt utan att det är ljuset som har väckt mig, jag vill ha ljus i mitt liv, och jag vill ha det nu! Nununu, på en gång, ändra månen till sol och byt villa mot lägenhet i kulturområde. Jag vill ta fram gamla klasslistor och ringa runt till alla jag inte pratat med på evigheter och undra hur det är, vad som blivit av dem, eller snarare vad det ska bli av dem så jag vet hur jag får tag på dem igen sen. Jag vill att den som förgyller mitt liv ska fortsätta med det och jag vill inte skämmas över något. Jag vill se världen, europa, asien, oceanien, afrika, nord- och sydamerika och lite till. Jag vill strosa gator i Paris, leva livet i Wellington och pruta i Bejing. Jag vill bo i London, bada i L.A, dricka vin i Rom och kultivera mig på operan i Sydney. Jag vill ta dykarcertifikat och upptäcka världen under ytan, filura runt i Tanzania, och se en konsert i Berlin. Dansa i Prag, leva i Kairo, festa i Rio och plugga överallt. Sen vill jag rädda världen, utan att veta hur, men bli känd för att ha gjort skillnad och dra mig tillbaka som fritidspedagog på Manillaskolan i Sthlm. Jag vill, jag vill, jag vill!
     Det är så lätt att drömma, men sen vaknar man och slår sig hårt i verklighetens asfalt. Inser att om två veckor måste jag bestämma mig om jag ska plugga eller inte; till vad jag i så fall ska plugga; hur jag ska få ihop pengar om jag inte ska plugga, och vilken bok jag ska börja läsa när jag väl får tid över. Andas. Jag har i alla fall skapat ett konto på studera.nu och ska skriva ut en ansökningsblankett till örebro. Bättre att ansöka och tacka nej, än att inte göra det och inte kunna tacka ja? Ja.
Hoppas mitt huvud kan reda ut sin oreda så jag kan tänka klart snart igen.
    
Simma lugnt

I'm scared, allright?

Saker jag har gjort idag:
- Bäddat nytt i sängen
- Tagit reda på tvätt
- Hängt tvätt
- Dammsugit sängen
- Diskat, diskat, diskat
- Planerat inför helgen
- Skrivit årsmöteskallelse
- Skrivit infoblad om u-träff
- Skrivit mail
- Sett Revolutionary Road och blivit lite besviken
- Städat lite i rummet
- Lagat lunch och middag
- Gjort müsli
- Bråkat lite med mam

Saker jag inte gjort idag:
- Pluggat, pluggat, pluggat
- Varit i skolan
- Varit utanför huset


Jag känner mig högt okreativ och oinspirerad.

Simma lugnt.

Come on look for the rising (you're missing)

     När jag var nästan fyra och skulle bli storasyster, var min största övertygelse angående storasyskon, att storasystrar, de hade alltid klänning på sig. Så jag hade klänning på mig, från mitten av februari och i ungefär ett år. Jag lekte med sis, och det var faktiskt väldigt kul att ens docka plötsligt blev utbytt mot en riktig varelse som sov, vaknade, skrek och åt. Fascinerande tänker en väldigt liten jag, och vi har en video där en liten jag flyttar en ännu mindre sis från vagn till docksäng och tillbaka igen.
     Det krävdes inte så mycket för att göra en dag intressant på den tiden. Att fika på sjukhuset kunde få mingiporna att sträva uppåt i flera dagar. När blev livet jobbigt egentligen?
     Det kommer i perioder det här med att ha apmycket att göra. Alltid runt höstlovet. Och alltid i månadsskiftet februari-mars. Det förstnämnda för att alla lärare strategiskt placerar så mycket som möjligt runt den veckan, för att kunna sålla ut de som klarar pressen, och de som inte gör det. Det sistnämnda på grund av årsmöten. Man flänger och far fram och tillbaka, möte hit, verksamhetsberättelse dit och en och annan nyinvald. Det är kurser, det är planeringsdagar och det är resande. Just nu får jag en stor klump precis där halsen slutar och bröstkorgen tar vid, när jag tänker på allt som ska göras innan helgen. Så jag tänker inte på det. Försöker systematiskt beta av det viktigaste först, och lämna det som kan lämnas till fredagnatt. Jag bävar inför telefonsamtal som kommer ge mig trubbel oavsett om jag ringer eller inte. Usch. Blä. Och fy. Jaja, det är bara att ta tag i allt. En sak i taget. Det är nog egentligen ett av de bästa ordspråken som finns.
     Spanien var typ vår. Lagom mysigt. Vi bodde uppe i bergen, typ en timme från Malága, bredvid ett sött engelsktpar med 18 hundar, en häst och x antal katter. En katt bodde hos oss och åt serranoskinka, bortskämd som han var. Eller blev. Jag lekte räddningspatrull och räddade en padda och en groda ur poolen. Min pappa blev osams med kopplingen på en Ford Focus. Ford Focusen blev dammig. Det var aldrig ett problem att känna igen bilen på en stor parkering; vilken bil har den mest svårgenomsedda bakrutan? Jag var bäst på spanska i familjen, och fick kommunicera med allt från bensinmackspersonal till friidrottsarenevaktmästare. Är fortfarande fascinerad över hur mycket som sitter kvar. Vill nog lära mig spanska ordentligt, ändå.
     Senaste framtidsplanen: Bartenderutbildning 4 veckor, och jobba som det på så många ställen som möjligt under ett år. Se världen.
     Nu ska jag leka taxi åt pojken min. Och krama han lite extra. Måste ta vara på dagarna, veckorna, månaderna. Det är bara en si så där fyra kvar. Sen säger det poff, and off he goes. Sen måste jag skriva klart min spaniendikt. Så jag kan läsa den med inlevelse på onsdag. Och briljera.

Simma lugnt.

Up through the atmosphere (up where the air is clear)

     Imorgon bär det av. Jag ska förpesta vår redan förpestade jord med lite mer koldioxid.
Och utan internet i nio-tio dagar. Great. Kan bli bra för mitt skolarbete. Om jag bestämmer mig för att göra något skolarbete. If I don't, I'm so screwed. Historia/PA måste påbörjas. Ahora, porfavor!
     Syster oroar sig för att väskan ska vara för tungt, jag hittar inte mina brills, mam städar ur skafferi/kylskåp/frys och pap har inte börjat packa än. Allt är precis som det brukar innan familjen åker någonstans. And off we go.

Simma lugnt!
(Will do.)

I would rather be black than swedish.

     Filosofi är det bästa ämnet. Det är bara så. Just nu samhällsfilosofi. Vilket är, i stort sett, allt man vill men inte hann diskutera på samhällslektionerna som vi inte har längre. Idag var det Simone de Beauvior för hela slanten (och jag har great issues när det kommer till att uttala efternamnet hennes). Vilket oanat ledde oss in på jämnställdhet 2009. Som ledde till utbildningsradion program om fröken Sverige idealet om att vara blond, lång och smal. Men det är inte mitt ideal?
     Jag är i en konflikt med mig själv. Egentligen är nog fröken Sverige idealet mitt ideal. Men när jag tittade på programmet ville jag bara ställa mig upp och utbrista hur otroligt tråkigt ideal vi har. Att vara blond, lång och smal, det är rätt många i Sverige. Tänk att vara annorlunda. Jag är hellre annorlunda, än att vara tråkigt svensk. För lets face it, svenskar är rätt tråkiga. (Jag har förövrigt ingen djupare psykoanalys på detta, utan släpper helt enkelt tråden helt. Punkt.)
     Syster fyller år idag. Congrats. På morgonen när våra ostämda röster bröt tystnaden, såg jag hur mycket äldre hon har blivit. Jag blev rädd. Hon var stor, och tackade uppriktigt och ärligt för presenterna hon egentligen inte önskat sig. Då förstod jag att jag också var stor, men att hon egentligen är mer mogen än jag. Tror jag i alla fall. Eller så beror det bara på att jag inte kan se mig själv utifrån, och de gånger jag kan se mig utifrån, är de gånger jag screwar upp, säger något totalt onödigt som verkligen inte var roligt, eller när jag blir för barnslig. Och då är man inte speciellt mogen. Så jag accepterade det faktum att min syster är mer mogen än jag, och åt snällt upp frukosten. Min present var försenad, såklart, omogen som jag är så planerade jag inte så bra. Den kom på eftermiddagen i alla fall, så när hon kom hem fick hon den. Eller, fick och fick, jag gjorde en ballongjakt ^^. Fast det blev för svårt att få in pocketböcker i ballonger, så det blev papperspåsar där man kunde läsa "Detta är en förklädd ballong" på. Jag insåg då, att hon inte har blivit så mycket större, egentligen. Hon har barnasinnet kvar, och sprang full av iver runt i huset för att hitta hennes presenter. Skönt. Vi kanske är på samma plan. Fast det känns som om hon växer ikapp mig. Tokfort.
     I två dagar i rad har jag fått en hemsk huvudvärk runt två tiden. Hemsk som i verkligen hemsk, så att 400 g Ipren bara nästan hjälper. Vet ej var den kommer ifrån. Äter, dricker, sover. Har övervägt möjligheten att jag har fått en hjärntumör, men pepparpeppartaiträetttvåtre så tror jag inte det. Ska försöka med att sova bort den nu i alla fall. Och springa upp aptidigt imorgon för att plugga som en tok till KK provet.

Simma lugnt

Those good old days.

     Vi satt och diskuterade högstadieminnen istället för att plugga inför KK provet. Vad jag längtar tillbaka... Kommer ihåg Honken, springandes genom korridoren för att få fatt i rektorn; svaren till nationella proven i svenska har läckt ut! Det naiva i att tro att vi var den första och enda skolan. Ser mig själv komma in i klassrummet första dagen, lite för sen och fick därför sitta längst fram, antagligen var jag knallröd i ansiktet. Vi sitter i student hall och spelar kort. C vågar sig upp på scen för första gången. Fake Factory, med stora tillfälligt-avbrott-skyltar. Jag på en skateboard, sjungandes som en duracellkanin. Vara föräldrar åt ägg. Bygga månlandare. Northen Lights project. November Jam. Crazy Hat Day. Halloween. J som lär mig hur man dansar fast man står still. Hur man aldrig var trött under skoldagarna, fast rasterna var 5 minuter. En vårdag på den lilla gräsmattan, Solero Exotic. Back to the 60's hos F. Biljard, med J liggandes över borden. Fia med hutt. Schack med hutt. Födelsedagar i oändlighet. Stor kartong, fylld med balonger. Hosta. Bailando, och att bara min mick funkade. Tjejbråket, alla grät hos kuraton. Med Evans i Boulongern. Harris. Math is power. En världsomsegling under havet. På västfronten intet nytt. Utvandrarna. Kameltå. Hemkunskap med matpåsar som spricker i botten. I med alla sina olika hårfärger. Skrivandet. Kompisarna. London, London, London! Sista kvällen med gänget, urartade totalt. 1,5 km på två timmar i sommarnatten. Titta ekorren!
     Jag skulle inte ändra någonting om jag fick göra om det. I would do it all the same.

My weekends never include being ossified; good or bad?

     Helt fucking underbart! Jag är så kär, så kär, så kär i Annika Norlins musik. Men främst i texterna.
Att stå och le en hel konsert, med ett kort avbrott för några tårar, är att leva livet. Att få en uppenbarelse och inse att en tidigare medelmåttiglåt mitt i albumet nu blev en av de bästa på skivan, är att se en ruggigt bra liveartist.
Inget går uppemot live, helt ärligt. Det är den bästa musikgenren som finns.
Hello Saferide @ Spegeln. Magiskt.
     Helgen har varit great helt enkelt. Tråkig dag på jobbet, men det går inte att göra så mycket åt det, ensam i affärn blir inte roligare än så. Lax på lördagskvällen, och smaklös hollandeise (hur nu det stavas), och en finish som hette duga på Spegeln. Skiing igår, tack vare gratis säsongskort från pap, med V och friends of his. Kul, har inte åkt sen ettan, så det var ostadigt och osäkert (dels pga dålig valla, och dels eftersom det var första gången ever utan hjälm då jag insåg att min var för liten), men skönt att få vind i ansiktet, snö i skon, och en puss eller två i liften. Btw, om en månad är det ett år.
     Jag har gjort en massa i mitt liv hittills. I alla fall om man ser till min meritförteckning. Två och en halv sida! Det är apmycket saker. Kollade igenom mina dammråttslådor under sängen, och hittade intyg på kurser som jag glömt bort att jag gått. Då har man gått för många kurser. Det roliga är att jag har en massa kurser, men inga referenser. Det är i stort sett bara en-dags-kurser och liknande, och sånna kursledare kommer inte ihåg en.. Så vem ska jag ha som referens, det känns ju lite väl att ha både mam och pap. Skulle kunna fråga A i stallet... Undrar dock vad hon skulle säga om mig. B som var kanslist förut skulle vara superb. Undrar vad hon gör nu för tiden? Tåls att tänkas på. I säger ju att man ska välja dem med omsorg. Jotjena. Man får väl vara glad för de man faktiskt lyckas övertala.
     Det snöar enorma snöflingor utanför. Det är nog för att J blir stor idag. Hela nitton år. Congrats, old friend. ^^


Back to studying.
Simma lugnt.


Think that applesauce is gonna get you a date tonight? (Well, you might just be wrong)

     Applesauce. Ett ord som borde användas oftare. Helt klart.
Fredagen den trettonde ett litet tag till. Grattis älskling, är snart gammal nu.
Imorgon är det värsta dagen på året. Och jag ska jobba! Yes! Äntligen finns det något bra med att ha extraknäck på helgerna. Jag har ett skäl att försvinna några timmar på alla fucking hjärtans dag. Great! Imorgon kväll blir det Spegeln. Det blir lagomt. ^^
     När jag rullar hem om dagarna, har jag börjat köra en ny väg. De nya husen bakom oss har förökat sig i stadig takt, och det börjar se ut som ett villaområde. Vädligt kul att krypköra fram och sicksacka mellan lastbilar och jordhögar, och hoppas att man råkar komma åt tutan, så att någon av alla takmänniskor blir rädd och ramlar rakt ner i en snöhög. Kan se det framför mig, och det ser fantastiskt roligt ut. Sprattlande ben som sticker upp. Heh.
     I vilket fall, det värsta med nybyggda hus, är osymmetrin som verkar vara ett genomgående tema. Osymmetri, mitt herrskap, lyckas inte alltid med sitt syfte; att vara fräscht, trendigt och lite awkward-snyggt. Njae, ibland blir det helt fel. Som ett av husen som rest sig i askan. Inget tak som sticker ut utanför väggarna? På ett tvåvåningshus? Hur tänkte ni egentligen? Och det där huset som ser ut som en affär? Megafönster i varierande utformning, rakt ut mot gatan? Inte det smartaste kanske?
     Jaja, alla ska väl få ha sitt drömhus, I guess. Dock inte i Pinebay. Det är röda villor med vita knutar och rött tak som gäller. Punkt slut. Helt plötsligt är jag omringad av vita hus?! Suck, har ni inget konservativt i kroppen...?
    Jag har lärt mig att den ställning som jag just nu ligger i (och har en tendens att hamna i när jag ligger vid datorn) kallas Kobran på yogaspråk. Kobra är en orm. Jag tycker inte om ormar. Är det därför ryggen protesterar så mycket? Bara en tanke, liksom.

Nu är det sömn som gäller. Simma lugnt.

Any monkey looking like a saviour.

     Men fröken fräken, det här med plugg gick ju nästan vägen! Jag har faktiskt renskrivit alla anteckningar på INEK. Bättre sent än aldrig, och om det nu är som alla de där testen säger, att jag lär genom att se och göra, ja, då borde allt om handelns historia sitta benhårt i huvudet nu. Superb.
     Jag insåg snabbt, när jag parkerade silverpilen och gick igenom dörren, in i huset, att jag aldrig skulle kunna sitta konstant och plugga fyra-midnatt. Då får jag såklart den briljanta idéen att baka samtidigt som jag pluggar. Lyckas hitta på receptet med flest jäs-pauser och ingredienser som vi faktiskt hade, körde projekt "baka-rågbröd-för-första-gången-i-livet" igång. Det slutade med att pap bet av en bit av sin tand. Jag försökte faktiskt varna karln om att det var väldigt hårda kanter, men att insidan var mjuk. Icke sa nicke, att han skulle lyssna. Så, det var helt klart hans eget fel. Och en avbiten tand är väl inget att oja sig över. Vuxna karln. Suck. De äro ynkliga, de andra könet.
     Le filosofi rullar på. Ondska är svårt. Att få ner på papper i alla fall. Måste fråga U om saker imorgon. Dock har jag en förmåga att glömma bort att jag ska fråga saker. Det skola icke ske imorgon. Och tänktänktänk om vi kunde få det uppskjutet tills söndag? Superbt. 
     Dagens infall och dumma idé var, tänk vad roligt att plugga vid Cambridge! Engelsk litteratur kanske? Drömmarna slogs sakta men säkert ner i golvet och studsade många gånger, som för att bara retas, innan de tillslut kraschade och slogs i tusen bitar. Internationella studenter måste ha ett A på CAE. Jag var två fuckingjävlahelvetes poäng ifrån. Och nej, jag tänker inte betala 1700 för att höja mig med två poäng. I'm sorry. Däremot, ska jag göra högskoleprovet. Har varit duktig och anmält och betalat idag. Nu ska man bara överleva med hedern i behåll. Great. Positivt! Tänk positivt..
     Något som verkligen inte verkar arta sig är the lugg of mine. Den verkar bara vilja växa ner så den är irriterande i ögonen. Inte en millimeter längre. Hur fort växer hår? Mitt måste växa fortare. Bal coming up. Då ska det vara en lång, blond, svallande skapelse på skallen min. Inte ett kråkbo. Just nu har jag Lilla My-frisyr. Great for late night work.
      För att fortsätta min vilda hoppning mellan ämnen, detta sysslade vi med på engelskan idag. Liite för mycket schitzofreni över det hela. Men roliga dialekter.



Enjoy.

Och du, simma lugnt.

Mamma, det gör mig egentligen detsamma, att hela världen är för stor för mig.

     De halvt dolda. För er som aldrig såg den, och för er som funderar på att se den igen. GÖR DET. Det är svenskt drama när det är som bäst. Gardell har gjort ett makalöst jobb.
     Ska jag använda mig av serien i min filosofiuppsats på ondska. Har skrivit snart en sida, utan radavstånd. Känns bra, med tanke på att jag för det mesta börjar skriva vid tjugotvå när den ska in tjugotrefemtionio. Framsteg, såhär sista terminen. Great. Och apropå sista terminen, vet jag vad jag vill göra nästa år. Eller jag visste väl det redan, men nu så känns allt perfekt, det kunde inte komma lägligare. Alla andra i årskullen har väl också fått ett vykort i brevlådan idag. Det här är nog en av de där "nu-tar-du-snart-studenten-papper-från-lömska-företag-som-bara-vill-tjäna-pengar" som man faktiskt ska spara, hänga upp på väggen och längta. Klicka in på gapyear.se och dröm dig bort du också! (Det här med reklamspråk smittar av sig väldigt lätt)
     Mam la in en protest direkt, och drog sakta och smärtsamt bort Tanzania och Indien från min lista. Eftersom att Ecuador hade en bättre formulerad text på UD's hemsida med reserekommendationer, fick det stå kvar. Kina lät ruggigt lockande det också, vet dock ej vad det står på UD om Kina... Något i stil med: "Censuren finns överallt i Kina, även här, därför rekommenderar vi starkt att alla åker till Kina och ökar deras turism och därmed BNP." Kanske inte.
      Btw, kaninspelet jag spelade (och var värdelös på) på wii hos V hade recenserats i dagens tidning. En femma. För galna kaniner? Var är världen påväg? (Att erkänna det faktum att det faktiskt var rätt underhållande, och att jag antagligen bara var värdelös eftersom att jag inte har växt upp med tevespel och därmed inte förstår poängen med det, är under min värdighet.) Suck. I vårt hus har det aldrig funnits, och kommer antagligen inte heller någonsin att finnas, ett playstation eller wii eller nintendo eller allt vad det nu heter. Pojkar är som sagt i minoritet i familjen. (Det var inte en pik för att någon skulle påpeka att även folk av det kvinnliga könet spelar, och att inte alla pojkar har sånt. Fast det har de faktiskt. När det kommer till kritan. Sak samma. Ingen pik alltså.)
     Årets mest kommercialiserade dag is coming up. Me not like. Jobbar i protest. Kvällen blir nog trevlig hoppas jag. Hello Saferide ^^. Vårens program för Spegeln är i allmänhet väldigt trevligt. Vill se Miss Li och Marit B också. Och vem var det mer nu då.. Jaja. Det är bra i alla fall. Hade gärna sett Ternheim på le konserthouse också. Men man kan inte få allt. I juni blir det ju Den Springande Stenen. Great!
     Nu smyger sig kylan på, altandörren har öppnats för att jaga iväg stekoset från biftekin. Great stuff. Mat strax. Sen yoga. Vilket är underbart. Undrar om det är någon risk att jag kommer bli en sån där läskigt ensammänniska när jag blir stor, som tränar yoga varje kväll hemma (eftersom man kan allt utantill) tror på att ensam är stark och käkar raw food?

Simma lugnt.

Oh this town (kills you when you're young)

     Det här med att ha chips i skafferiet at all times, är inte så bra. Hm. Mängder av äppeljuice, inte heller bra. Hmpf. När jag blir stor, flyttar hemifrån och sånt där, då ska jag bannlysa det. I alla fall chips. För mitt eget bästa. Äter det i mängder. Host. Jaja, moving on.
     Erm... Nej, har egentligen inget att säga. Faktiskt. Förutom allt som jag borde göra istället för det jag gör atm. Better end it here, innan det blir värre. Och ta tag i allt igen.

Simma lugnt.

Why am I not like others and why are you not here with me doing crossword puzzles?





-

Don't do this to me, honey.
Sommaren är redan alldeles för kort.

Jag sålde min själ för tjugo spänn, du åkte dit och köpte tillbaks den igen.

     Jag gifte mig när jag var sex. På kyrkis här ute på vischan. Med A. Vi skiljde oss sex år senare, på syslöjden i sexan. K, vars mamma är åklagare, var skiljsmässoadvokat, och upprättade ett kontrakt som vi båda fick signera. Undrar vad det pappret är nu. Jag och min fd man var ett stabilt par på lantskolan. Inte alltid ihop, men ofta. Den sista gången vi bröt, var inte alls rolig. Jag lyckades kläcka ur med det samma dag som hans morfar dog, eller om det var morgonen efter. Även det på syslöjden. Bland symaskiner och trassliga trådar. Med magnetpinnar som man samlade upp alla nedramlade nålar med. Med skåp fulla av tyger av alla möjliga och omöjliga färger och material. Ett himmelrike när man var liten.
     Jag besökte ett annat himmelrike idag. Carolina Rediviva. Där skulle jag kunna förlora mig under många år. Det perfekta biblioteket. Jag är nog lite kär. Tråkigt att de tog det sist på vår rundvandring i Uppsala, alla var trötta och less på böcker vid det laget. Dock så såg vi en bibel i silver, en bok som bara finns i fem ex i hela Sverige, (varav ett på vår skola, dock var det nog ingen som påpekade det för guiden, vi tyckte alla lite synd om han som var som entusiastisk och vi som var så trötta, så det hade bara varit elakt att säga något) och fina papper från Mexiko, Japan och Egypten. Bäst var lässalarna. Där vill jag bo. Bland uppslagsverk, träbänkar och dåliga arbetslampor. Där en Mac är det mest förekommande föremålet, förutom böcker såklart, och en trendig student det första och sista du ser. Jag vill bli akademiker. På heltid. Spendera resten av mitt liv på dylika ställen. Vilket liv! ^^
     Min fd man var med på resan. Det var med Hi C grupperna, och han läser det med egyptientokiga P. Vi har monolog J. På bussen hem från stan till landsbygden, fick jag lite skvaller om gamla klassen, jag träffar ingen därifrån längre. M hade ärvt en massa pengar, köpt bil och skulle nu flytta in med pojkvän i trea på söder, och börja plugga ekonomi till hösten. Mam säger att hon kommer känna sig tom om några år, hon har ju gjort allt redan. But still. Jag vill också veta vad jag ska göra med mitt liv och ha pengar nog att göra det. Fd mannen, han ska bli polis. Direkt när han sa det, insåg jag att det var så självklart. Varför hade jag inte tänkt på det innan? Han passar ju perfekt som polis, det är bara så. Han ville också bli präst, och även fast jag inte visste att han var religiös, visste jag att det också skulle passa honom superbra. Började tänka på mitt eget liv och framtid. D kläckte ur sig något bra idag, jag vänder kappan efter vinden. Och ja, det gör jag. I Uppsalas bibliotek vill jag bli litteraturstudent och akademiker, hemma framför datorn vill jag bli arkitekt och på teckenspråkslektionerna vill jag plugga vidare med det. När jag läser tidningen på morgonen vill jag bli recensent, när jag tittar på teve vill jag bli reseledare och i fjällen vill jag bli skidlärare. När jag har mina sjuåringar är det självklart att jag vill bli fritidspedagog, och när jag sitter och knåpar på informationsblad till kurser, vill jag bli informatör. När jag såg En riddares historia häromdagen, insåg jag att jag ville ändra mina stjärnor jag också. Men främst av allt tror jag att jag vill. Jag vill helt enkelt. Vill bli någon, något eller ingen alls. Bara jag blir. Jag villvillvill.
Det här med beslutsångest och att ha lätt att börja brinna för saker, är inte en bra kombination. Inte alls.
     Men när jag kliver av bussen och vinden biter tag i kinderna, inser jag att det kanske löser sig. Först ska jag se Europa. Sen ska jag tjäna pengar. Och efter det, har jag kanske bestämt mig. Eller i alla fall hittat något bra och slutat titta på alternativa saker. Då kanske jag kan bestämma mig. Nu ska jag leka taxi igen. Syster ska träna. Sen ska jag till världens bästa och umgås med hans familj medan han tränar. Kanske plugga lite grann. Och inse att det här med plugg, det är rätt roligt after all.

Simma lugnt.

Don't ever leave (Or I'll kill you)

     Att hitta ny musik är det bästa som finns. Att få ett tips (tack Ika) eller bara ramla över det sådär, när man zappar, handlar eller lyssnar på radion. Ane Brun är nyaste fyndet. Krunegård, Hellström, Hirasawa, Saferide och Ternheim går varm i stereon. Springsteens nya i bilen. Det bästa med det hela är att hålla albumet i handen. Hatar att cdskivor är så dyra, och att Rocks slog igen. Usch! Bengans däremot, de kan ta och pallra sig till stan. Där har vi bra prissättning. Det här med moderniteter som nedladdning och internetshopping, det är farligt. Livsfarligt! Pengarna bara rinner iväg när man kan klicka bort femhundra spänn på någon minut. Och att ladda ner, det skulle min dator blir ledsen av. Min plånbok också, senare i vår. Watch out you pirates! They can see you...
     Om en liten stund slutar min lektion. Jag har lekt taxi till mamma och insåg att det här med bilresor, det är ju inte så bra. Och geografi handlar helt klart om klimat och sånt. Så han borde förstå. Mailade iväg ett väldigt korrekt meddelande helt utan ironisk underton. Och jag har faktiskt jobbat på det här hemma istället. Medan jag åt upp ett krämpaket som antagligen har stått förlänge i kylen. Jag tog chansen. Det gör ärligt inget om jag blir lite sjuk. Mer tid hemma = mer gjort (ibland) Högskolestudier, jag längtar! Tänk att få gå på en föreläsning, dra hem, på med mjukiskläder och ner i en skön soffa med trehundrasidor att läsa. Och inte behöva sitta på fem lektioner där jag ändå inte lär mig speciellt mycket. Kunna planera sin dag själv. Ta micropauser. Andas. Det är antagligen lika mycket jobb, men men. The grass is always greener on the other side. Tänk vad lockande gymnasiet lät för tre år sen?! Det var ju i och för sig en stor besvikelse, men that's not the point. Poängen är att nu får jag verkligen välja helt själv! Kommer inte välja som alla andra, stor nog att flytta, ingen kommun som begränsar mig, viljan att pröva sina egna vingar. Körkort, sparkonto och ett skapligt cv. Bra snitt (om det håller i sig in i det sista). Man kommer längre på det, än på 305 p från grundskolan. Vi är stora snart.
     Jag vill ut och resa. NU. Inte sitta still och se ut på slask och snö. Ut i världen, träffa oärliga och elaka människor, se solnedgångar och hitta vänner för livet på andra sidan jorden. Leva i en väska, ta en dag i taget och hitta sig själv. (Och nej, jag kan inte låta bli att romantisera allt för att sedan lägga in en parentes som förstör det försök till stämning jag ville skapa) Jag vill dansa på gator och sova på klippor, vandra i städer och käka glass på en trappa i Paris. 
     Häromveckan skällde jag på mamma för att vi, sen vi varit små, bara åkt till charterorter, legat på en strand eller vid en pool i en vecka och sedan åkt hem. Mallorca, Gran Canaria, Kreta, Cypern. Sjuttioelva gånger på varje ställe. Fritidsresor, Ving, Apollo. Barnklubbar, turisthak och exploaterade städer som en gång var mysiga men nu endast består och lever på hotellkomplexen. Jag har sett den delen av världen. Jag är halvt uppvuxen där. Bland solbrända, bleka skandinavier och engelsmän. Bland solstolsuthyrare och strandförsäljare som kan snacka svenska. Inkastare, låtsasmarknader och souvernirshopar överallt. På ett sätt kan jag förstå mina föräldrar till egenföretagare. Inte orkade de släpa runt på två små filurer och se världen. De ville bara vila en vecka, inte behöva tänka på bokföring, inköp och hur fasen de ska få affären att gå runt. But still. Om och i så fall när jag får barn, ska vi semestra på mittemellanställen. Där hotellet (i ental, möjligtvis tvåtal) och stranden finns, och naturen är orörd. I staden, i byn, i metropolen. Skidsemester utanför Svea Rike. Tågluff i Europa. Kina. USA. Världen. Bara man inte begränsar sig till charter. Vill vara osvensk. Eller, inte som mam och pap var. Och jag ska inte bli egenföretagare. Det tär på en. Som tusan. Usch.
      Vi bättrar oss dock. Förra året var det London i underbart väder, nu är det España som gäller. Hus i södern. Inget hotell. Inget all-inclusive. Förhoppningsvis lite äventyr. Egentligen, apropå resande, är de bästa resorna hitills, de jag har gjort med skolan. Barcelona 05 (?), London 06, Gran Canaria 08. Eller kanske inte de bästa, men de som jag faktiskt kommer ihåg. Resten flyter bara ihop. Charter, charter, charter. De bästa resorna, med familjen, är nog husvagnssemestrarna. Husvagn skulle jag lätt kunna tillbringa en sommar i. Husvagn genom Europa? Genom Norden? Husvagn är mysigt. Apropå husvagn, hörde att fabriken i stan ska börja tillverka. Även fast husvagnsförsäljningen har gått ner. Påstår att de har en speciell form och storlek, vilket ska attrahera svenskarna mer än vad de nuvarande husvagnarna gör. De menar på att precis som bilar och reservdelarna, kommer husvagnarna spela i en helt annan liga, so to speak. Till påsk ska de vara klart. Hoppas de är smakfulla i sitt utförande.
     Nej, dags att återgå till verkligheten. Lunch skulle sitta fint, såhär vid tvåtiden. Ikväll ska jag besegra vädret.

Simma lugnt.


I wonder who's like this one.



Enjoy.

Allmänbildning, Annika Norlin.

Neverastenderandneveraswelldressed
Neverashandsomeandneverasgoodinbed
Neverhadsuchgoodtaste
Neverasmuchlikeme
Wellthere'snothinglikeyouwhenyou'regone

And I’ve got a penguin checking me out.



Vill ha, vill ha, vill ha.
Någon som har tolv tusen som ligger och skräpar?
(A)

     Jag borde lära mig av mina misstag.
Man skola icke jobba i converse. Du får ont i ben och rygg. Ta springskorna!
Vad gjorde jag imorse? Jo, jag tog mina converse, såklart. Och nu har jag en förgräslig smärta (okej, hanterbar smärta) i ryggen, och benen viskar att de har lite ont de också. Suck. Jag kommer aldrig lära mig. Empiriskt lärande fungerar inte på mig, icke sa nicke. Imorgon ska jag ta springskorna, mina fina adidas. Lovar. 
     Han den där tokstollen är i Gbg. Tråk. Själv är man hemma och sliter och jobbar. Tjänar pengar. Och har en ursäkt att inte plugga. Great. Det känns bra, eller kommer kännas bra, fram tills imorgon vid den här tiden. Då kommer helgen kännas bortkastad, värdelös och helt enkelt onödig. Men förhoppningsvis har jag sällskap. Det är bättre så. I alla fall. Jag har ju, i och för sig, skrivit klart mitt curriculum vitae på utländska, och ska lämna in det på måndag. Det är ju bra. Jag har hört att tänka positivt är någe bra. Sarkasm brukar faktiskt funka det också. Men positivitet! Yes! Great..
     Arkitekt ligger på hatthyllan nu i alla fall. Jag ska följa hjärtat och det blir nog något i anknytning till litteraturens fascinerande värld. Hoppas jag. Författare är en dröm, men det här med att faktiskt kunna skriva fiktivt i längre än två A4 brukar inte funka så suberbra. Egentligen är jag nog bättre (läs: har tränat mer) på att skriva facklitt. Tråkigt nog. För skönlitteratur är helt underbart. En kurs i kreativt skrivande kanske kan ändra på den saken? (Och en MacBook 13'' i aluminium skulle helt klart få fart på inspirationen) Just det, inspiration är för amatörer. Det stämmer, ibland. I alla fall när det gäller skolstuff. Då kan inspiration gå och ta sig någonstans. Där gäller det att producera. Punkt.
     Så kanske journalist/reporter/recensent? Dock diggar jag egentligen inte mediasvängen. Tyvärr.
Äsch. Det finns tid. En stund kvar att tänka. Först ska man bli motiverad att plugga igen. Och ärligt talat, just nu känner jag mest att det vore jävligt skönt om den här skiten var över.

For the record, har vi 20 major things kvar innan vi får en spark i baken och snubblar ut i vuxenvärlden.
Great.

Word of the day: Great (with a sarcastic undertone)


Simma lugnt.

Heja Aktuellt.

     Vilken soppa!
Stackars programledare som samtidigt ska tysta Mohamed Omar som pratar om Palestina-Israel och går till personangrepp på Fredrik Federley (inte för att jag är hans största fan) och villaförorter, som han ska försöka kritisera Riksdagens utredare om deras brist på källkritisk analys i utredningen angående hurvida Rosengård har islamistiska extreminister eller ej. Tillslut räddar producenten honom, och tiden för inlägget tar slut.
Och sen slutar väderdamens knapp att fungera. Jag tittar helt klart för lite på nyheterna nuförtiden.
     Innan nyheterna tog vid, lyckades jag se 2/3 av Popcirkus. Skönt program, lagom hög nivå och bra musik. Lite darrigt på sina ställen, och lite fnissigt från Luuk och hans kompanjon. Värt att följa? Japp. Hoppas på samma nivå och mysfaktor throughout hela allt ihop.
     Min pluggkväll blev en SVT kväll. Just nu Babel, och diskussion om det eviga ämnet bipoläritet. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok jag känner att jag inte borde, men vill läsa. Det här med recensent känns allt mer aktuellt för mig (alltså, mer aktuellt än vad det var igår när jag kom på idéen). Främst böcker. Man får en ursäkt att läsa, great! (: Ibland hatar jag verkligen att jag inte kan ta och bestämma mig någon gång. Teckentolk, fritidspedagog, arkitekt, recensent, bla bla bla. Det är fasen inte enkelt, det här med framtiden. På något sätt har dock känslan av "lugn-du-hinner" börjat att infinna sig, vilket är skönt. Jag har nog insett att det faktiskt finns tid till att göra allt det där, resandet, pluggandet, familjandet och levandet. Och på ett år, hinner man en hel del.
     Nästa år (mina år är fortfarande läsårsbundna, så läs: nästa höst) ska jag titta lite på världen. Inget plugg! Jobba, ut och resa, jobba, ut och resa, läsa, allmänbilda mig, skriva, jobba, ut och resa. Och spara pengar. Massor med pengar. Miljonär innan trettio, endast tack vare sparade tillgångar?
     Musikmixen som börjar på torsdag verkar som ett bra program, nu när Gardell har lämnat etern. Prisa gudarna för Pulic Service! Kanske inte fullt så fanatiskt, men tack ändå. Jaja, nu är det back to the teve.

Simma lugnt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0