Alla har en historia att berätta

     Man blir glad när solen skiner. Jätteglad! Helt otroligt vad lite väder kan göra. I vilket fall, börjar halv två. Skönt, skönt, skönt. Ska snart åka iväg.. Med bussen, som förhoppningvis varken är tidig eller sen, utan i tid. För en gångs skull. Och förhoppningsvis är byggarbetarna inte där. Jag vill tro att de bara jobbar på kvällen, men man vet ju aldrig. Min vanliga tur.
     Apropå tur, skulle ta le train igår. Det gick ju superb. 40 minuter sent på grund av växelbyte? Eller spårbyte? Eller nått slags byte var det i alla fall. Så jag kom försent. Såklart. Min vanliga tur.
     Det är dock intressant hur "komma-försent" känslorna har ändrats genom åren. I sjuan, det var panikångest när man närmade sig skolan med bussen. Tänk om den inte stannar? Då kommer jag försent! Och när man stod och väntade på bussen var magen full med fjärliar tills man satt tryggt på bussen. Det fanns ju faktiskt en sannolikhet att bussen skulle missa mig, speciellt på vintern då jackan var vit och snön föll tät.
     Numera är det inte så värst farligt att komma försent. Fortfarande inte helt lugnt i magen, men inte så värst farligt. Det är bara att skicka iväg ett sms att man kommer några minuter senare och det är okej.. 
     Nej, nu börjar det dra ihop sig. Dags att kila!

Simma lugnt.