Alla har en historia att berätta

     Usch vad jag borde göra PA. Men istället sitter jag och väntar på att RENT ska buffra klart. Det tog ett tag innan jag lyckades hitta en onlineversion som funkade skapligt, men ja. Undrar om det inte hade varit värt att åkt in till skolan och kikat på den där istället. Då hade jag precis satt mig på bussen hem. Och vart hemma om en kvart. Och sett hela filmen.
Men så går det när man är trötter och lat.
     PAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPA.
Varför är det så omotiverande att sätta sig och skriva klart skiten? Då hade jag by now vetat vad jag behöver komplettera, om jag behöver åka på fältstudie på klubbarna eller ej och om jag realistiskt skulle vara klar med utkastet på onsdag. Det blir plugg i morgon kväll istället. Får vara lite osocial och smita iväg när resten myser och kikar på film. Suck. Jaja, all my fault anyway.
     Något som jag ser fram emot, när jag äntligen är klar med PA, är engelska presentationen av romaner. Den kan bli riktigt bra. Måste bara vara smått kriminell först och trotsa en lag eller två. Sch! Säg inget. Haha. Kriminell och kriminell, beror ju helt på hur man ser på saken.
     Man kan ju tillexempel se mig som onyttig och allmänt äcklig eller livsnjutare just nu när jag dränker en banan i chokladsås. Allt beror på perspektivet. Precis som metafysikens realister. Om man tittar på alla olika perspektiv, kan man hitta något gemensamt, och det mina vänner, det är den absoluta sanningen. Eller så blir man hög och postmodernist och antirealist. De är helt klart roligare. Och antagligen lättare att förhålla sig till, i vissa situationer. Kanske ligger framtiden i filosofin ändå? Eller litteraturen? HIttade en rolig utbildning i Uppsala igår. Kandidatprogrammet i retorisk och litterär kommunikation. Jag som inte ska plugga nästa år. Bra att jag hittade utbildningen efter att ansökningstiden gått ut i alla fall, då hade jag i vilket fall ingen chans att söka. Bra. Nästa år ska bestå av längtan efter att plugga igen. Och bokmaleri på hög nivå. Och helst ett heltidsjobb, eftersom det inte finns sådan tjänst att tillgå på nuvarande jobbet. Suck. Det löser sig nog. Hoppas jag. Carpe Diem ska vara mitt motto nästa år.

Simma lugnt.