Allmänbildning, Tove Jansson.
HÖSTVISA
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
_
Text: Tove Jansson Musik: Erna Tauro
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
_
Text: Tove Jansson Musik: Erna Tauro
Förhoppningsvis är jag godkänd blodgivare på fredag.
Ja, Denise, blodcentralen har hört av sig, och jag ska dit på fredag. Under skoltid. Och jag missar hela tio minuter av Internationella Relationer. Om jag flyger från lektionen till blodcentralen dvs. Om jag går, vilket jag planerar att göra, kommer jag visst att råka missa hela lektionen. Eller halva i alla fall. Ops.
Jag vet dock inte riktigt var Blodcentralen ligger, men det är nog bara att kolla upp på eniro eller något liknande.
Blodgivare ska jag i alla fall bli, jag tror inte att jag har HIV eller Hepatit så det ska nog gå bra.
Men man vet aldrig, 123 ta i trä.
Jag började 12.15 idag och det var skönt. Sen hade jag körlektion med herr munter igen, och han var både pratglad och skämtsam! Han bättrar sig. (:
Ska köra imorgon också, 07.30. Haha, jag är galen, jag vet.
Men jag hoppashoppashoppas på körkort snart. Jag har typ bara landsvägskörning kvar, och om det är något som jag är bra på är det faktiskt landsväg. Easy piece of cake.
Körkort känns läskigt dock.
Ska de verkligen låta mig köra själv i en bil på Sveriges vägar?
Inte för att jag tror att jag är en trafikfara, men ändå. Det är en läskig tanke. Och väldigt spännande samtidigt. Skräckblandadförtjusning är ett bra ord.
I alla fall.
Jag har skrivit min feriepraktiksrapport också. Bara sex veckor försent. Menmen, bättre sent än aldrig. (:
Nu ska jag göra min engelska c läxa. Och hitta på något att äta, kanske kan vara bra.
Simma lugnt.
K.
Jag vet dock inte riktigt var Blodcentralen ligger, men det är nog bara att kolla upp på eniro eller något liknande.
Blodgivare ska jag i alla fall bli, jag tror inte att jag har HIV eller Hepatit så det ska nog gå bra.
Men man vet aldrig, 123 ta i trä.
Jag började 12.15 idag och det var skönt. Sen hade jag körlektion med herr munter igen, och han var både pratglad och skämtsam! Han bättrar sig. (:
Ska köra imorgon också, 07.30. Haha, jag är galen, jag vet.
Men jag hoppashoppashoppas på körkort snart. Jag har typ bara landsvägskörning kvar, och om det är något som jag är bra på är det faktiskt landsväg. Easy piece of cake.
Körkort känns läskigt dock.
Ska de verkligen låta mig köra själv i en bil på Sveriges vägar?
Inte för att jag tror att jag är en trafikfara, men ändå. Det är en läskig tanke. Och väldigt spännande samtidigt. Skräckblandadförtjusning är ett bra ord.
I alla fall.
Jag har skrivit min feriepraktiksrapport också. Bara sex veckor försent. Menmen, bättre sent än aldrig. (:
Nu ska jag göra min engelska c läxa. Och hitta på något att äta, kanske kan vara bra.
Simma lugnt.
K.
Fs A och fruktsallad med kokos.
Vi har haft vår andra Fs A-lektion idag, och UEk är lika underbar som alltid. (:
Det är vårt roligaste ämne so far. Ingen överraskning precis.
Om jag nu ska bli lärare, vill jag bli precis som hon. För hon svär, spottar, provocerar och är egotrippad, hon är flummig, låtsasradikal och helt underbar. Hon är norrlänning och hyperaktiv och pratar jättejättejättefort ibland.
Hon är på alla sätt helt opedagogisk och samtidigt den mest pedagogiska läraren jag någonsin har träffat.
Helt freaking underbar.
Skönt. Nu fick jag det ur mig. Nu ska jag diska min skål som nyss innehöll en fruktsallad bestående av apelsin (underbart god) och två bananer samt lite kokos över. Himmelskt.
Ikväll är det räkafton. Det kanske inte blir fullt lika himmelskt.
Hoppas att jag har kommit på om jag tycker om räkor eller inte innan dess.
Simma lugnt.
Det är vårt roligaste ämne so far. Ingen överraskning precis.
Om jag nu ska bli lärare, vill jag bli precis som hon. För hon svär, spottar, provocerar och är egotrippad, hon är flummig, låtsasradikal och helt underbar. Hon är norrlänning och hyperaktiv och pratar jättejättejättefort ibland.
Hon är på alla sätt helt opedagogisk och samtidigt den mest pedagogiska läraren jag någonsin har träffat.
Helt freaking underbar.
Skönt. Nu fick jag det ur mig. Nu ska jag diska min skål som nyss innehöll en fruktsallad bestående av apelsin (underbart god) och två bananer samt lite kokos över. Himmelskt.
Ikväll är det räkafton. Det kanske inte blir fullt lika himmelskt.
Hoppas att jag har kommit på om jag tycker om räkor eller inte innan dess.
Simma lugnt.
Allmänbildning, Edith Södergran.
LÅT EJ DIN STOLTHET FALLA -
Låt ej din stolthet falla,
skrid ej du nakna
i hans armar ömt,
gå hellre bort i tårar
dem världen aldrig skådat
och aldrig dömt.
_
Låt ej din stolthet falla,
skrid ej du nakna
i hans armar ömt,
gå hellre bort i tårar
dem världen aldrig skådat
och aldrig dömt.
_
Jag har visst börjat att tappa minnet.
Jag har helt glömt bort sommarens mysigaste konsert, Winnerbäck och co på Gasklockorna 15 augusti.
Underbart skön stämning, sommarsommarsommarkväll och härlig musik, kan det bli bättre? ^^
Magiskt.
Allmänbildning, Karin Boye.
DU ÄR MIN RENASTE TRÖST
Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.
Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål i min själ,
du är det bästa jag har.
_
Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.
Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål i min själ,
du är det bästa jag har.
_
Det bästa jag är bra på.
Jag är helt otroligt sjukt bra på att placera folk i fack vid första intrycket. Och många personer ligger faktiskt kvar i facken även efter att jag har kikat lite närmare på personlighet och intressen.
I alla fall, detta var jag också grym på.
Alla rätt eller fel.
Folkomaten.
Enjoy.
(Japp, jag har jäääättetråkigt. Underhåll mig, å kära dator, underhåll mig!)
I alla fall, detta var jag också grym på.
Alla rätt eller fel.
Folkomaten.
Enjoy.
(Japp, jag har jäääättetråkigt. Underhåll mig, å kära dator, underhåll mig!)
Jag vill ha rutin igen.
Våren var ångestladdad, det var den, även om den var väldigt rolig, så var den för intensiv.
Sommaren kom nästan för fort, jag hade behövt en vecka till med göraingenting i skolan för att varva ner.
Men sommaren kom, och på skolavslutningen... Öhm... Vad gjorde jag då? Satt hemma? Antaligen.
Sen blev det intensivkörning och hårdplugg på teorin, som gav resultat.
En underbar resa till Göteborg avslutade mina tre första sommarlovsveckor. Bästa konserten i mitt liv. ^^.
Sen kom Gran Canaria. Det var mitt sommarlov. För det är så sommarlov alltid har sett ut, jobb under dagarna, och umgås med folk på ledig tid. Det var ändå rätt bra, när jag kikar tillbaka på det. Första veckan tog värst på ryggen, andra veckan var värst i upplevelse synpunkt, och tredje veckan, ja, då längtade till och med jag hem. Men jag tyckte faktiskt om feriepraktiken, det gav mig något, och jag lärde mig definitivt att uppskatta hem ljuva hem.
Knappt hade man landat innan jag blev rastlös igen.
Det är alltid så på semester/sommarlov, jag blir rastlös.
Resten av året har jag en rutin och alltid något att göra. Det är en trygghet, så när sommarlovet kommer blir lilla jag förvirrad. Vad gör man när man inte har något att göra?
Nu har jag varit rastlös i några veckor, och jag längtar verkligen efter skola. Efter rutin. Efter trean.
Jag vill ha mitt liv i min kalender och alltid ha något att göra. Jag vill komma igång med träningar, jag vill gå till Sohlbergs för att maten i skolan var äcklig och jag vill passa tider.
Jag vill tillochmed nästan gå upp tidigt varje dag.
Det här är nog det första året som jag känner såhär. Tror jag.
Eller så är det första året som jag ärlig erkänner att jag känner såhär.
Jag längtar efter mina två sista terminer på gymnasiet.
Däremot längtar jag inte efter att ha tagit studenten.
Men det är en annan story.
Just det, jag ska ju slira runt på vatten och såpa på torsdag. (:
Snart 2 av 3 steg avklarade.
Wiiie. ^^
SImma lugnt.
K.
Sommaren kom nästan för fort, jag hade behövt en vecka till med göraingenting i skolan för att varva ner.
Men sommaren kom, och på skolavslutningen... Öhm... Vad gjorde jag då? Satt hemma? Antaligen.
Sen blev det intensivkörning och hårdplugg på teorin, som gav resultat.
En underbar resa till Göteborg avslutade mina tre första sommarlovsveckor. Bästa konserten i mitt liv. ^^.
Sen kom Gran Canaria. Det var mitt sommarlov. För det är så sommarlov alltid har sett ut, jobb under dagarna, och umgås med folk på ledig tid. Det var ändå rätt bra, när jag kikar tillbaka på det. Första veckan tog värst på ryggen, andra veckan var värst i upplevelse synpunkt, och tredje veckan, ja, då längtade till och med jag hem. Men jag tyckte faktiskt om feriepraktiken, det gav mig något, och jag lärde mig definitivt att uppskatta hem ljuva hem.
Knappt hade man landat innan jag blev rastlös igen.
Det är alltid så på semester/sommarlov, jag blir rastlös.
Resten av året har jag en rutin och alltid något att göra. Det är en trygghet, så när sommarlovet kommer blir lilla jag förvirrad. Vad gör man när man inte har något att göra?
Nu har jag varit rastlös i några veckor, och jag längtar verkligen efter skola. Efter rutin. Efter trean.
Jag vill ha mitt liv i min kalender och alltid ha något att göra. Jag vill komma igång med träningar, jag vill gå till Sohlbergs för att maten i skolan var äcklig och jag vill passa tider.
Jag vill tillochmed nästan gå upp tidigt varje dag.
Det här är nog det första året som jag känner såhär. Tror jag.
Eller så är det första året som jag ärlig erkänner att jag känner såhär.
Jag längtar efter mina två sista terminer på gymnasiet.
Däremot längtar jag inte efter att ha tagit studenten.
Men det är en annan story.
Just det, jag ska ju slira runt på vatten och såpa på torsdag. (:
Snart 2 av 3 steg avklarade.
Wiiie. ^^
SImma lugnt.
K.
Cityfesten är igång igen, och här sitter en annan i pyjamas.
Faktum är att jag inte äger en pyjamas som inte är för kort i benen, så jag sitter i lagomt smutsiga mjukisbyxor och tjocktröja. Det regnar inte ute. Men det skulle lika gärna kunna regna för det är sånt väder. Regnväder. Fast utan regn. Vem vet, det kanske regnar i stan...
Cityfesten i år är bara onödig. Inga riktigt bra artister, kanske nån, men jag tyckte inte jag såg några, och alla stånden står på precis samma plats som de brukar och säljer precis samma saker som de brukar. I och för sig har de ingen servering på kullen vid Stora Scen, men det är nog den största förändringen. Jag skulle faktiskt klara mig utan.
Men, men, Gävlebo som man är så är det nästan obligatoriskt med i alla fall ett besök. Så det var middag på Tennstopet igårkväll med lite släkt. Väldigt god mat, kan varmt rekommendera regnbågsfilén med pressad potatis och romsås, samt chokladkaka med hallon och (jag bytte ut grädden) glass. (:
Nu ska jag och min huvudvärk tillbringa resten av dagen framför datorn. Huvudvärken blir faktiskt inte bättre av att inte sitta vid datorn, så jag kan ju lika gärna sitta här. Jag har återupptäckt The Sims 2. Ett bra sätt att få tiden att gå och slippa tänka på sitt eget liv.
Ska nog hinka i mig vatten också, om jag nu lider av vätskebrist.
Och en ipren.
[Jag håller hårt i dina vingar och hoppas du kommer hem snart.]
Simma lugnt.
Cityfesten i år är bara onödig. Inga riktigt bra artister, kanske nån, men jag tyckte inte jag såg några, och alla stånden står på precis samma plats som de brukar och säljer precis samma saker som de brukar. I och för sig har de ingen servering på kullen vid Stora Scen, men det är nog den största förändringen. Jag skulle faktiskt klara mig utan.
Men, men, Gävlebo som man är så är det nästan obligatoriskt med i alla fall ett besök. Så det var middag på Tennstopet igårkväll med lite släkt. Väldigt god mat, kan varmt rekommendera regnbågsfilén med pressad potatis och romsås, samt chokladkaka med hallon och (jag bytte ut grädden) glass. (:
Nu ska jag och min huvudvärk tillbringa resten av dagen framför datorn. Huvudvärken blir faktiskt inte bättre av att inte sitta vid datorn, så jag kan ju lika gärna sitta här. Jag har återupptäckt The Sims 2. Ett bra sätt att få tiden att gå och slippa tänka på sitt eget liv.
Ska nog hinka i mig vatten också, om jag nu lider av vätskebrist.
Och en ipren.
[Jag håller hårt i dina vingar och hoppas du kommer hem snart.]
Simma lugnt.
Frukost hos pojkvännen, och presentation av densamme för släkten.
Så här sitter jag. I ett glas "Tropicana Pure Premium - Smooth Style Orange Juice 'No bits'". Eller inte i. Utan med. Ett glas. Framför mig alltså.
Gott är det i alla fall.
Sitter och skriver på en Mac också. Lagom avundsjuk. Väldigt hög "vill-ha"-faktor på denna lilla apparatur.
Aja, life goes on.
Jag har i alla fall något på min dator som han inte har på sin kära lilla Mac.
Jag har en delete-knapp. Hah!
Idag ska vi ut till farmor och farfars sommarstuga. Och träffa nyfikna kusiner och fastrar (de senare antagligen mer nyfikna och utfrågande än de förstnämnda). Det kan bli kul.
Detta är samma fastrar som i yngre åldrar brukade roa sig med att sitta i min fars garderob när han hade flickor på rummet. Det värsta är att när man frågar om när han kom på att de satt där, svarar de i kör med en finurlig blick: Försent!
Usch.
Igår var det middag hemma hos oss. Mammas kusin med fru från Skåne kom förbi. De är påväg upp till Kiruna och stannade hos oss för en övernattning. Kan fasen inte vara kul att köra upp till Kiruna. Det är ju i stort sett från sydkust till nordlig gräns. Rakt igenom Svea Rike.
De skulle lämna några foton från tidigt 1900-tal till Kirunas Bildarkiv, som mammas kusins fru hade ärvt från sin farmors far, som i stort sett grundat Kiruna, enligt hennes utsago. De hade också varit den första "helt vita familjen". När hon sa det så bubblade det till inom mig. Hur kan man ens använda det uttrycket? Om detta är sant eller inte bryr jag mig faktiskt inte om, men om man nu ska tro henne, så bidrog denna familj starkt till uppbyggnaden av Kiruna och antagligen och till kristianiseringen av samer. Detta leder mina tankar osökt in på Sveriges ställning i Europa när det kom till rasbiologi, och också vår oneutralitet i andra världskriget. Detta är en svart fläck i svensk historia som definitivt borde uppmärksammats mer under den perioden, samt borde diskuteras under många historielektioner idag. Man kan inte strunta i ett faktum som detta, speciellt inte när Tyskland och då speciellt Hitler, hade Sveriges rasbiologiska forskning som förebild, på ett eller annat sätt.
Nu ska jag återgå till min apelsinjuice och stressa på han som sitter här mittemot och långsamt tuggar på en ostmacka samtidigt som han läser någon populärhistorietidskrift. Vi måste ju komma iväg om si så där en och en halv timme, så det är väl läge att börja tjata nu. :P
Simma lugnt
K
