Ännu en natt mindre på lovet.
På en timme har jag hunnit öppna tidningen. Jag har läst... Go morron. Men sen tog det stopp.
Hm. Teven och datorn distraherade mig. Nikelodeon och 61 nya blogginlägg att läsa tog sin tid.
Haha. Det är lite tragiskt faktiskt..
Men om typ en-två timmar kommer Frida. (:
Vi ska kasta ägg.
I busken sitter två små varelser, tysta som möss, och alerta. De väntar på deras nästa offer, vem ska bli den olyckliga?
Plöstligt hörs stegen, visslingen och hunden. Varelserna sitter om möjligt ännu tystare, och håller sina händer varsam slutna runt något ömtåligt, litet och vitt.
Stegen närmar sig, blir mer distinkta. Snön knarrar till, det är nära nu.
Två händer höjs sakta, dras tillbaka som en slagbella, och nu nu nu, nu är det nära.
SMASH.
Varelserna skrattar till, och försvinner sen spårlöst.
Kvar står en stackars ovisslande och numera ägare till bortsprungen hund, täckt av råa ägg.
Det är dock lite dåligt med buskar häromkring. Och visslande hundägare har jag knappt aldrig sett till.
Men baka det ska vi.
Gröna muffins, någon?
(:
Simma lugnt.
Ett tag sen sist, och äntligen har jag kopplat!
Det var ett tag sen.
Jag har ärligt talat inte orkat sträcka mig en meter och tryckt på On på min kära dator.
MEN, jag har äntligen börjat förstå. Direkt nu när jag satt mig vid datorn så började min rygg protestera.
AHA, tänkte jag.
Wait a minute.
Det kanske är därför ryggen har känts rätt okej senaste veckan. Jag har inte suttit vid datorn.
Hm.
Det tål att fundera på...
Det var inte bara ett tag sen sist, det har hänt rätt mycket sen sist.
^^.
(Om du inte har lyckats läsa vad jag skrev innan du läser det här, så står det
Du är äventyret i mitt liv.
Bara så du vet ^^.)
Min ponny har flyttat också. Igår var det en vecka. Känns lite tomt, och kommer nog inte bli mindre tomt precis.
Du är så söt, min kära lilla ponny. Du är så snäll, min kära lilla häst. Du säger ingenting, min kära lilla ponny. Och du den jag gillar mest.
Okej, det där blev lite väl sockersött.
Men 7 år är rätt lång tid.
Påsklovet börjar rinna bort. Imorgon är det fredag. Dvs snart helg. Dvs snart måndag.
Måndag betyder skola. Som betyder läxor. Och seminarium. Och bokrecension. Och prov.
Och typ två och en halv månad kvar tills sommarlovet. ^^
Nu har jag hoppat fram och tillbaka en massa mellan olika mer och mindre intressanta ämnen.
Jag ska komma tillbaka starkt nästa gång.
När ryggen slutat skrika AJ.
(:
Simma lugnt.
SAKNAR DIG.
Standardfasen: "Fel låt vann", och livet är väl rätt bra atm.
Men Charlotte Perrelli? Seriöst?
Enda skälet till att hon vann var för att juryn röstade fram henne. Svenska folket höll på Sanna.
Det var också en vacker låt.
Och Nordman är ju alltid Nordman.
Men Perrelli?
De två som absolut inte fick vinna var "Hero" och "I love Europe".
Och vilken går och vinner då? Jo, "Hero" såklart.
Tänk om man nån gång skulle kunna få säga "Rätt låt vann!"
Jag fick säga det förra året, men att säga det två år i rad, det vore en skandal.
Jag ser rubrikerna framför mig:
"SVT's kupp mot Svenska folket: Finalen var redan uppgjord!"
Sak samma. Det är ju bara en tävling av många. Eller?
Livet at the moment är väl rätt reko.
Typ. ^^
Förutom att jag är sjukt trött efter konsert och rep nonstop i 4 dagar.
Ambisen har aldrig mått bättre, dock (:
Kommer kännas jättetomt utan halvt galna klarinettister och coola brassmusiker.
Sen får man utstå en hel del, som vanligt.
Man lär sig leva med det, frågan är om de nånsin kan lära sig leva i ovisshetens ljuva vakuum?
Haha. Ju mer man tjatar, ju mindre får man veta.
Imorgon kommer tjejen som provred tillbaka.
Hon tyckte det var en trevlig ponny.
7 år är som sagt en väldigt lång tid.
Även om fröken fräken har varit till salu i 1½ år har jag på något vis inte riktigt förstått allvaret i det hela.
This is it.
Jag vet dock inte om jag hoppas att hon ska gå som en prinsessa, eller kasta av tjejen?
Får sova på saken.
Ciao.
Och du..
Simma lugnt. ^^.
Feriepraktiks möte, och repreprep hela veckan.
Nu har de två häften och några lösa papper att läsa igenom, plus att jag sa sju gånger att det faktiskt kommer bli ett föräldramöte.
Suck. Föräldrar...
Aja, nu är det avklarat i alla fall.
Haha, det var roligt att se somligas blickar när Eva började prata om arbetsuppgifter.
- "Just fan, vi ska ju jobba också.. Vad har jag gett mig in på...? :S "
HAHA.
Äsch, nu ska vi inte vara elaka här.
Det är ju trots allt internet vi snackar om.
(:
Repet idag var riktigt kul, hade en norsk dirigent som var asball. Det var väldigt roligt att gissa sig till vad han sa ibland, haha, nog för att det är klurigt i vanliga fall, men när man ska förstå vad karln menar och sedan spela så också, ja då blir det värre. Det gick dock bra, och norska är faktiskt riktigt charmigt. ^^
Nu håller min rygg på att döda mig, so I'll better end it here.
Den där massagen skulle behövas precis exakt i denna stund.
Simma lugnt.
FUO nostalgi.
1. Alla bör spela detsamma stycke
2. Stanna vid varje repristecken och diskutera i detalj om man ska ta repris eller inte. Publiken kommer älska det!
3. Om du spelar en fel ton, titta och peka gärna på en av dina medspelare.
4. Ta god tid på dig och se till att du spelar alla toner rätt. Du kan alltid hinna ifatt de andra.
5. Stäm ditt instrument noga innan du spelar. På så vis kan du spela falskt med ett rent samvete.
6. Ta god tid på dig att vända sidor.
7. Rätt ton vid fel tillfälle är en fel ton, och vice versa.
8. Om alla utom du kommer av sig, följ dem.
9. Sträva efter att uppnå maximal TPS (toner per sekund). På så sätt vinner du beundran hos de okunniga.
10. Legato, dynamik och ornament bör inte observeras. De är bara till prydnad.
11. Om en fras är svår, spela långsamt. Om det är lätt, spela fort. Det kommer jämna ut sig tillslut.
12. Om du har kommit bort fullständigt, stanna alla och säg "Jag tror vi borde stämma."
13. Lycklig är den som inte har perfekt gehör, för musikens kungarike är deras.
14. Om ensemblen måste stanna pga dig, förklara då i detalj varför du kom bort. Alla kommer att vara mycket intresserade.
15. En sann tolkning är när det inte blir en ton kvar från originalet.
16. När alla andra slutar spela, bör du inte spela de toner du har kvar.
17. En fel ton som spelas ängsligt är en fel ton. En fel ton som spelas med övertygelse är en fri tolkning.
[Åh, vad jag saknar de somrarna.]
Allmänbildning, Karin Boye.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
[Karin Boye, samlade dikter. Ur "Härdarna" (1927)]
Back from short lack of focus, och Adele 19.
I alla fall, idag har jag inhandlat Adele's debutskiva, "19" för mitt Åhléns presentkort sen i julas. Eftersom Rocks klappade igen så är det väl dyra Åhléns eller Petter och Lottas som gäller. Finns liksom ingen bra skivaffär i stan just nu. Hm. Det är riktigt dåligt, för ju sämre utbud, ju mer nedladdning, och midnre pengar till de som faktiskt gjort musiken (eller skivbolagen, men det kan vi ignorera). Jag är motståndare till nedladdning på så sätt att jag inte har eget nedladdningsprogram, utan köper skivorna eller ber en snäll kompis att ladda ner. (:
Det är lite fult att åka snålåk på polers sådär, men jaa.. That´s life.
Just nu sitter jag med svenskuppsatsen. "Svenska som officiellt språk - för eller emot självklarheten?"
Och nej, svenska är faktiskt inte officiellt majoritetsspråk i Sverige. Däremot har vi fem officiella minoritetsspråk: finska, tornedalsfinska, samiska, romani och jiddisch. Teckenspråk är också ett officiellt språk, men eftersom att det inte är ett oralt språk så var det inte relevant, tydligen.
Och apopå teckespråk har jag äntligen hittat två utbildningar som funkar.
Alt 1. Leksand folkhögskola, teckenspråkstolk, 4 år. + Uppsala Universitet, fritidspedagog, 3,5 år.
Alt 2. Örebro Universitet, lärare inrikt. teckenspråk, 3,5-4 år.
Nästan 8 år mot 3,5 år är egentligen inte ett svårt val. Speciellt med tanke på att jag helst inte vill ha studielån. 8 år med nudlar är inte speciellt frestande. Men jag får både tolkexamen och fritidspedagog, vilket jag helst av allt vill.
I Örebro verkar fritidspedagog+teckenspråk inte finnas. Annars hade det varit mitt självklara val.
Menmen, ett år kvar, minst. Beror ju också på om man vill ha det gamla eller nya systemet. Meritpoäng kan helt klart vara en fördel.
Aja, we'll see.
Som sagt, det finns tid att ångra och ändra sig. Skönt. ^^
Tack så mycket för alla kommentarer de senaste dagarna, föresten. Det lyfter verkligen en dag att se att någon har kommenterat. ^^
Någon som vill lära sig något nytt?
Simma lugnt
Helt fucking jävla ointressant, men det är viktigt för mig.
Imorgon blir min ponny provriden.
Jag har haft henne i 7 år, det blir kanske den 8 sommaren, om hon inte blir såld.
Allting känns helt overkligt, jag går omkring men ser bara på, deltar inte i processen.
Vi har haft henne till salu i ett och ett halvt år nu, men det har inte hänt något, så man har inte känt av det. Även om det alltid har legat och tryckt i bakhuvudet.
Om hon blir såld nu, kommer jag garanterat att bli en soffpotatis, festprisse och gå in i väggen.
Hon är min motion, min bortförklaring och min avkoppling.
Jag hade nästan magrutor i sjuan, för jag red varje dag.
Jag har inte varit på många fester i mitt snart 18 åriga liv. Vill man inte säger man att man ska upp tidigt och rida dagen därpå. Folk tar avstånd och frågar inte igen. Det är på ett sätt skönt, man slipper hela den livsstilen, den attraherar inte mig. Gör som du vill, men då vill jag också ha ett val.
Visst kan man smaka om någon bjuder. Ta en cider på en klassfest. Men där har det också slutat.
Jag har levt min ungdom genom alla andra. Genom deras bekännelser och berättelser.
Och istället ridit ut i skogen och glömt världen för en stund.
Jag kanske inte kommer gå in i väggen om vi säljer henne. Men chansen är större. När man rider kopplar man bort allt annat, och ja, jag vet att det låter töntigt och helt sjukt skumt, men allt känns lite lättare efteråt.
Imorgon kommer en tjej och ska provrida min ponny. Och jag vet ärligt inte vad jag känner, men bra känns det inte i alla fall.
- Och kom inte och säg att du känner mig om du inte redan hade koll på det här.
Simma lugnt, och ingen ska ta illa upp. Jag skriver inte till er. Jag skriver till mig själv.
Tekniken är inte alltid med mig, men underbar fetaost väger nästan upp det.
Det var inte meningen att ni skulle få ta del av min vishet i den frågan, som jag nu har glömt bort helt.
Aja.
That's life.
I'm still digging on James Brown. ^^.
[Lyckades precis klicka bort detta inlägg också, jag är så nedra smart, men det ville stanna kvar (: ]
Min rygg säger ajaj, jag har precis laddat en ny tvätt i maskinen och vi har köpt hem mer av den jättegoda fetaosten.
Ungefär så roligt var mitt liv idag.
Nej, juste, frökenfräken har ju skaffat pojkvän också. Det kan inte bli bättre.
Okej, förlåt.
Jag är faktiskt jätteglad för hennes skull. Helt seriöst. Det är inte en sådan gång som man bara säger så för att man inte ska verka så självisk. Jag är ärligt glad för att hon har hittat någon, för hon är värd det.
But still. Någonstans där inne på ett ställe jag inte kan sätta fingret på gör det lite ont.
Det finns ett litet grönt monster inom oss alla, det är bara storleken som varierar. Mitt lilla gröna monster brukar bitas lite då och då. Ibland nyps han bara lite. Ibland får man blåmärken. Han brukar inte vara så stor.
Bara på höstkvällar och en och annan vårdag i Boulongern.
Och så när någon i ens närhet äntligen hittar någon. Då brukar han krypa fram lite och bråka. Fajtas med glädjen om vem som ska ha övertaget denna gång.
Idag är han ganska liten. Glädjen är större. Tack och lov.
Nu ska jag hänga tvätt. Det är min vecka.
Simma lugnt.
Sorry people, och morgonen är god.
Hej.
Vill börja med att rikta en ursäkt till alla som känner sig lite stötta av föregående inlägg. Jag menade inget illa, utan.. Ja, det var mitt i natten, so I guess my good judgement had gone missing.
Det som inte framgick ordentligt i inlägget är främst att jag faktiskt tycker om att sitta och kika på YouTube-klipp som dyker upp lite här och var. På något vis så är det rätt spännande, man kan inte scrolla ner och se vad som står sist, utan sitter där och väntar spänt på vad som händer näst.
Det var även tack vare denna "youtubebloggning" som jag upptäckte Adele, vilket inte alls var så tråkigt.
"Lika som bär" förstår jag mig fortfarande inte på, dock. (:
Det är dock alltid trevligt med kommentarer, och om det är den sorts inlägg som krävs för att få dem, ja, då får man helt enkelt leva med att få folk att skämmas (ska du inte göra julio). Som sagt, jag är fortfarande i fas ett = jag har inte förbrukat alla intressanta ämnen. (:
Idag börjar man elva, vilket är ruggigt soft. Inte lika soft att man måste pallra sig till 10:03 bussen, men det är sånt man får leva med. Fler som har problem med bussar, så någon förutom de skrikiga ettorna sitter nog i skolan om en halvtimme.
Atm skiner solen. DET ÄR UNDERBART SKIDVÄDER OCH JAG SKA TILL SKOLAN. Vad gick fel i planeringen? Det här vädret skulle ha kommit förra veckan. Suck, får ta mig ett litet snack med de där vädergudarna. Det här går helt klart inte för sig.
Kan vara så att det eventuellt är dags att börja packa träningsväskan. Det brukar ju ta sin tid att hitta två stycken skor, två par strumpor och diverse andra saker som är rätt bra att ha med sig.
Det där styrketräningspappret som vi skulle ha gjort innan lovet till exempel. Fan också.
Aja, simma lugnt.
^^.
Nattuggling: Tankar om bloggning och kommentarer.
Det betyder att man kan flippa ur hur mycket man vill, för eftersom att det är mitt i natten (okej, kanske inte, men nära) så är man alldeles för trött för att säga något vettigt och är därför ursäktad.
Först vill jag tacka alla som kommenterar, ni är ungefär 5 stycken, och helt underbara.
Men, sen kom jag på, att skälet till att ni kommenterar, och att ni tycker att det jag skriver inte är komocka, är för att jag fortfarande är i fas ett.
Ni förstår, jag har iakttagit (stavas det verkligen så?) några bloggar under en längre tid, och ju längre tid som fortgår, ju mindre text blir det, och ju mer YouTube,com blir det.
Det kan även bli så att två bilder av slaget "Lika som bär", dyker upp, i stället för de ack så små, men dock så viktiga orden om hur livet går käpprättåthelvetet och komiken i det hela.
Men det fascinerande är att i vissa undantagsfall (ja, precis som i det spanska språket så finns det alltid undantagsfall) så ökar kommentarerna i takt med att texten försvinner. Detta är ett fenomen som jag inte riktigt har kommit till bukt med än, men om någon (dvs av dessa 5-6 personer som faktiskt kommer att läsa detta) har en bra förklaring så är den mycket välkommen.
Jag vill också upplysa om att jag nu ska gå och tvätta handfat, och att jag knappt tittade något alls på tangenterna medan jag skrev.
Lyckan är total.
Simma lugnt.
Visst är gräset grönare på andra sidan, och I found them!
En hel underbar vacker halv hylla med gula packet. Seriöst, det är verkligen underbart goda kex.
TUC, always and forever.
Tillbaka till ämnet.
Som ikväll, snarare inatt (och dessutom natten innan skolan kör igång igen) blir det där jävla tjatet om kärlek.
Gräset verkar helt klart ruggigt grönt på andra sidan staketet.
Och det var så länge sen, eller det känns så, i alla fall.
Nu ska ju jag inte sitta här och klaga egentligen, det finns folk som har det bra mycket värre än mig.
Jag har underbara vänner, och skulle ju helt klart överleva med god marginal tillsammans med dem.
Men nu var det ju den där jävla tvåsamheten som man saknar.
Du vet, krypa in i någons famn, bara hålla i hårt och säga jagälskardigsåjävlamycketattjagsprickerochsläppaldrigtagetommigsnälla.
Varm choklad mitt i sommaren, och isbitar innanför tröjan på vintern.
Inte behöva utbyta ord, bara en blick, och sen är man påväg mot horisonten, bort från allt vad vardag heter och påväg mot ingenstans.
- Vadå? Nej, jag har inga förväntningar alls på hur ett förhållande ska vara..
Right now, så borde jag så nedra mycket sova. Med tanke på att dagens ord är: pluggångest.
Eller, det kanske inte hade något med varandra att göra.
Sak samma. Pluggångest var det.
Det borde stå med i SAOL, helt klart.
(Googla på det om ni inte vet vad det är. Allmänbildning gott folk!)
Definition: Att känna ångest inför kommande skolvecka pga allt skolarbete som man borde ha gjort förra veckan, men man bara smet ifrån och nu sitter man här, runt tolv på söndagskvällen och funderar på om vi har någon krita i huset så man kan smita ännu en dag.
Jag ska nog köpa Adele's skiva "19". Hon är rätt grym faktiskt.
Kan dock inte riktigt fatta varför detta var ett av resultaten när jag sökte på just "Adele".
Världen slutar aldrig att fascinera mig.
Simma lugnt.
