This was the year.
När man tänker tillbaka på året, så har det faktiskt varit helt okej.
Jag tänker inte sammanfatta det i punktform med kryss och okryss.
Men det har varit helt okej.
Punkt.
Ikväll ska jag ha kul.
And nothing is gonna get in the way.
A last try at something dear.
Jag är fan hästtjej ändå.
Imorgon är min sista tävling. Mini-km, och km som i klubbmästerskap. Mini som i inte det riktiga, utan den lilla versionen. Ska tävla en grön liten tös, positiv till tusen men vinglig. Det är lite sentimentalt faktiskt.
I can still remember, those good old days.
Jag brukade älska det, av hela mitt hjärta. Intresset börjar vakna, känner att det är kul igen.
Lättnad, faktiskt. Lugn.
Jag kan fortfarande brinna för något.
Och jag villvillvillvill brinna.
Idag har jag mellandagsreat mig. Köpte en helt underbar anteckningsbok, som jag antagligen är kär i. Och en penna.
Och ett par kostymbyxor, inte chinos, kostymbyxor. Och en kortärmadtröja.
Och där försvann 627 kr. Plus lunch och 0,5 stift.
Shopping är bara roligt tills man kommer hem och undrar var alla pengar har gömt sig.
Idag kom jag på, att jag faktiskt har blivit större. Det där fenomenet "artonåring" kanske har smittat av sig ändå?
Och vet ni vad?
Om några dagar börjar ett nytt år. Året vi tar studenten. Året vi blir stora på riktigt.
Om ett halvår börjar mitt liv.
I can't wait.
Smma lugnt.
Imorgon är min sista tävling. Mini-km, och km som i klubbmästerskap. Mini som i inte det riktiga, utan den lilla versionen. Ska tävla en grön liten tös, positiv till tusen men vinglig. Det är lite sentimentalt faktiskt.
I can still remember, those good old days.
Jag brukade älska det, av hela mitt hjärta. Intresset börjar vakna, känner att det är kul igen.
Lättnad, faktiskt. Lugn.
Jag kan fortfarande brinna för något.
Och jag villvillvillvill brinna.
Idag har jag mellandagsreat mig. Köpte en helt underbar anteckningsbok, som jag antagligen är kär i. Och en penna.
Och ett par kostymbyxor, inte chinos, kostymbyxor. Och en kortärmadtröja.
Och där försvann 627 kr. Plus lunch och 0,5 stift.
Shopping är bara roligt tills man kommer hem och undrar var alla pengar har gömt sig.
Idag kom jag på, att jag faktiskt har blivit större. Det där fenomenet "artonåring" kanske har smittat av sig ändå?
Och vet ni vad?
Om några dagar börjar ett nytt år. Året vi tar studenten. Året vi blir stora på riktigt.
Om ett halvår börjar mitt liv.
I can't wait.
Smma lugnt.
Jullovslöfte: Gitarr
Jag börjar bli riktigt haj på den där guran. ^^
Fick en ackordbok av farmor och farfar i julklapp, och har flitigt övat. Jag kan stolt säga att i neddraget tempo kommer jag felfritt igenom "Jag vill ha en egen måne" och "Mer jul". "Inatt jag drömde" funkar nästan. ^^
(Sen att jag tar bort ackord som typ, F och Hsus är en helt annan sak. De krångliga. Sådeså.)
Om jag kämpar på ordentligt, och fortsätter undvika att göra PA genom att spela gura, kommer jag bli nybörjarbra by the end of this vacation. Yey!
Att undvika PA, och IR-projektet, och allt annat som borde göras, är inte bra. Nej. Det vet jag redan.
Men varför ändra på en vinnande (host) taktik såhär när året nästan är slut?
Jag skulle ha mellandagsreat idag. Insåg att jag inte orkade. Åkte hem, drog på mig mina nyblivna favorit pyjamasbyxor och tjocktröja, och plinkade lite grann. Nu måste jag åka snart, träning. Då kanske lite julmat försvinner så man blir hungrig igen.
Peace out dudes.
Jag orkar inte engagera mig i att skriva om någe vettigt.
Fick en ackordbok av farmor och farfar i julklapp, och har flitigt övat. Jag kan stolt säga att i neddraget tempo kommer jag felfritt igenom "Jag vill ha en egen måne" och "Mer jul". "Inatt jag drömde" funkar nästan. ^^
(Sen att jag tar bort ackord som typ, F och Hsus är en helt annan sak. De krångliga. Sådeså.)
Om jag kämpar på ordentligt, och fortsätter undvika att göra PA genom att spela gura, kommer jag bli nybörjarbra by the end of this vacation. Yey!
Att undvika PA, och IR-projektet, och allt annat som borde göras, är inte bra. Nej. Det vet jag redan.
Men varför ändra på en vinnande (host) taktik såhär när året nästan är slut?
Jag skulle ha mellandagsreat idag. Insåg att jag inte orkade. Åkte hem, drog på mig mina nyblivna favorit pyjamasbyxor och tjocktröja, och plinkade lite grann. Nu måste jag åka snart, träning. Då kanske lite julmat försvinner så man blir hungrig igen.
Peace out dudes.
Jag orkar inte engagera mig i att skriva om någe vettigt.
Jodå, det blev jul ändå.
Tiden verkligen rinner iväg ibland. Igår var det sista dagen på sommarlovet, och idag är det julafton.
Och här sitter en annan i svart fodral, klackar och kavaj. Basically det jag skulle ha haft förra nyåret, men inte vågade.
Undrar lite stilla om jag faktiskt blivit säkrare, eller om det bara är för att det är family only nu.
Nu har vi i alla fall gjort allt obligatoriskt. Kalle Anka, julklappsöppning och julbord. Och en massa julgodis.
Julklapparna i år var bra, jag vill inte låta som en bortskämd skitunge, men jag känner mig väldigt likgiltig över allt. Samma saker som man inte har önskat sig som man alltid får (strumpor och tjocktröjor som bara används i fjällen) och några saker som man har önskat sig (öronsnäckor, presentkort, pengar). Det där som man riktigt ville ha, lämnades ute (diktsamlingar). Och syster fick en chock. Hon är däremot bortskämd. En annan fick bannemig betala för sånna saker.
Sak samma, jag är tacksam, faktiskt, fick mycket behövligt inför framtida eget boende. Och jag kan handla på mellandagsrean.
Men som sagt, likgiltighet är dagens känsla. Likgiltighet inför julen.
Varför har jag inga julkänslor i år?!?
Enerverande. Big time.
Aja, slänger mig framför teven nu,och kommer antagligen att somna där, med papperskrona och allt.
Imorgon kommer ögonen göra ont och kroppen skrika efter något bekvämt.
Simma lugnt.
Och god jul på er allihopa. God jul.
Och här sitter en annan i svart fodral, klackar och kavaj. Basically det jag skulle ha haft förra nyåret, men inte vågade.
Undrar lite stilla om jag faktiskt blivit säkrare, eller om det bara är för att det är family only nu.
Nu har vi i alla fall gjort allt obligatoriskt. Kalle Anka, julklappsöppning och julbord. Och en massa julgodis.
Julklapparna i år var bra, jag vill inte låta som en bortskämd skitunge, men jag känner mig väldigt likgiltig över allt. Samma saker som man inte har önskat sig som man alltid får (strumpor och tjocktröjor som bara används i fjällen) och några saker som man har önskat sig (öronsnäckor, presentkort, pengar). Det där som man riktigt ville ha, lämnades ute (diktsamlingar). Och syster fick en chock. Hon är däremot bortskämd. En annan fick bannemig betala för sånna saker.
Sak samma, jag är tacksam, faktiskt, fick mycket behövligt inför framtida eget boende. Och jag kan handla på mellandagsrean.
Men som sagt, likgiltighet är dagens känsla. Likgiltighet inför julen.
Varför har jag inga julkänslor i år?!?
Enerverande. Big time.
Aja, slänger mig framför teven nu,och kommer antagligen att somna där, med papperskrona och allt.
Imorgon kommer ögonen göra ont och kroppen skrika efter något bekvämt.
Simma lugnt.
Och god jul på er allihopa. God jul.
Dan före dopparedan.
Om några timmar kan nog alla julkänslor faktiskt infinna sig.
Jag har finally hittat min sista julklapp. ^^
Igår var det julbak hela dagen här i lilla Pinebay.
Av fyra olika sorters godis blev endast en misslyckad,
och det var nog för att jag pratade i fentalonen då.
Det blev limepraliner, chokladtryffel, den bästa kolan jag har gjort på länge, en misslyckad hasselnötsfudge och mammas knäck. ^^
Det tog hela dagen.
Sen, har jag ju glömt att presentera pepparkaksbåten SIXTEN för allmänheten.
Han är numera fullvuxen och påklädd och tar sitt uppdrag som isbrytare på fullaste allvar.
Nu bär det av in till staden med Silverpilen för att inhandla sista julklappen.
Simma lugnt
K.
Jag har finally hittat min sista julklapp. ^^
Igår var det julbak hela dagen här i lilla Pinebay.
Av fyra olika sorters godis blev endast en misslyckad,
och det var nog för att jag pratade i fentalonen då.
Det blev limepraliner, chokladtryffel, den bästa kolan jag har gjort på länge, en misslyckad hasselnötsfudge och mammas knäck. ^^
Det tog hela dagen.
Sen, har jag ju glömt att presentera pepparkaksbåten SIXTEN för allmänheten.
Han är numera fullvuxen och påklädd och tar sitt uppdrag som isbrytare på fullaste allvar.
Nu bär det av in till staden med Silverpilen för att inhandla sista julklappen.
Simma lugnt
K.
Ingen feeling.
Where are you Christmas
Why can't I find you
Why have you gone away
Where is the laughter
You used to bring me
Why can't I hear music play
My world is changing
I'm rearranging
Does that mean Christmas changes too
Where are you Christmas
Do you remember
The one you used to know
I'm not the same one
See what the time's done
Is that why you have let me go?
Fan. Det känns inte som jul. Inte nu. Vänta på mig! Jag har inte hunnit med allt än, klappar kvar att köpa, böcker kvar att läsa, lugn kvar att finna.
Blå. Inte röd. Jag är blå.
Inte ens lite lila känns det.
Julgran ska pyntas imorgon, godis ska bakas.
Jag vill bara springa iväg från alla måsten som julen plötsligt har fört med sig.
Varför är man inte liten längre?
Jag vill inte bli stor..
Why can't I find you
Why have you gone away
Where is the laughter
You used to bring me
Why can't I hear music play
My world is changing
I'm rearranging
Does that mean Christmas changes too
Where are you Christmas
Do you remember
The one you used to know
I'm not the same one
See what the time's done
Is that why you have let me go?
Fan. Det känns inte som jul. Inte nu. Vänta på mig! Jag har inte hunnit med allt än, klappar kvar att köpa, böcker kvar att läsa, lugn kvar att finna.
Blå. Inte röd. Jag är blå.
Inte ens lite lila känns det.
Julgran ska pyntas imorgon, godis ska bakas.
Jag vill bara springa iväg från alla måsten som julen plötsligt har fört med sig.
Varför är man inte liten längre?
Jag vill inte bli stor..
Allmänbildning, The Breakfast Club
Dear Mr. Vernon,
we accept the fact that we had to sacrifice a whole Saturday in detention for whatever it was we did wrong.
But we think you're crazy to make an essay telling you who we think we are. You see us as you want to see us...
In the simplest terms, in the most convenient definitions. But what we found out is that each one of us is
...a brain...
...and an athlete...
...and a basket case...
...a princess...
...and a criminal...
Does that answer your question?
Sincerely yours,
the Breakfast Club.
Jag tror jag ska se hela filmen någon gång.
För slutet var rätt bra.
Härliga utstyrslar.
Le papparkaksbåt.
Nästan klart nu.
Ska bara dekoreras.
För de intresserade, lite bilder.
Uppdatering på resultatet kommer senare ikväll..
Eller imorgon.
Jag har börjat vänja mig av med datorn. (:
Positivt. ^^
Nu ska jag skriva julkort.
Och göra glasyr.
Och läsa ut mjukporr boken som faktiskt inte är speciellt mjukporrig.
Simma lugnt.
Ska bara dekoreras.
För de intresserade, lite bilder.
Uppdatering på resultatet kommer senare ikväll..
Eller imorgon.
Jag har börjat vänja mig av med datorn. (:
Positivt. ^^
Nu ska jag skriva julkort.
Och göra glasyr.
Och läsa ut mjukporr boken som faktiskt inte är speciellt mjukporrig.
Simma lugnt.
Jag är sjukt bra på att avsluta uppsatser snyggt och sliskigt
Det är nog det bästa jag är bra på.
Om läraren är sentimental och tjaa, lite romantiskt och lättflörtat, så är det perfekt!
Nu har jag ont i nästan hela min rygg, från hårfästet i nacken ner till svanskotan,
och har ett helt köksbort fullt av papper att städa.
Plus ett hemskt stökigt rum på grund av alldeles för många sjukdagar.
Enjoy your evening.
Jag ska sova.
Simma lugnt.
Om läraren är sentimental och tjaa, lite romantiskt och lättflörtat, så är det perfekt!
Nu har jag ont i nästan hela min rygg, från hårfästet i nacken ner till svanskotan,
och har ett helt köksbort fullt av papper att städa.
Plus ett hemskt stökigt rum på grund av alldeles för många sjukdagar.
Enjoy your evening.
Jag ska sova.
Simma lugnt.
Premiärhandling själv på Maxi.
Inköp:
Mamma Mia, julklapp till just mor.
Halstabletter, Vicks Honey Fresh.
Okej, det kanske inte riktigt var en storhandlingstur, men lika fullt, jag körde dit själv, påväg hem från stallet, handlade och körde hem. Börjar känna mig riktigt stor nu, och det skrämmer skiten ur mig. Jag vill nog inte bli vuxen ändå.
Eller snarare, jag vill kunna göra allt som man gör när man är vuxen, men jag vill inte vara vuxen. Jag vill inte ge upp att lagligt få slå i dörrar och vara oansvarig ibland.
Med frihet kommer ansvar.
Joho du. Och med ansvar kommer ångest.
Jag kan min Sartre. Frihet = ångest.
Håll mig inburad resten av mitt liv.
Pappa gör gryta. I vår orangagryta som det bara skriker sjuttiotal. Kvällens stora fråga är om vi ska ha potatisen på sidan, eller i grytan. Vill den simma, eller är den en badkruka?
Det här med grytor och såser, är helt klart något som pappa har växt upp med. Och vill överföra till oss. Saken är den att jag inte riktigt förstår hela den matkulturen, med grytor, korv och inlagda gurkor. Lutfisk, ärtor, majs. Kokta grönsaker.
Medelhavsmaten är mer attraherande för mig. Lätt mat, sallader, grillat kött, spagetti, spagetti, SPAGETTI.
Jag skulle vilja utropa spagetti som den mest ultimata maträtten.
Asiatiskmat är helt okej den med. Ris. ^^ Kyckling och sötsursås. Sushi (de bitarna med lax och ris). Nudlar.
Men den här tyska influensen pappa vill pracka på mig, njae, den går bort. Jag ska lära mig (läs: skriva ner) farmors recept på kalops, för det är den godaste kalopsen i hela världen, men that's it. Sorry, men falukorven och smörgåsgurkan kommer inte att leva kvar hos mig när jag flyttar hemifrån.
Nu har jag undvikit uppsatsen tillräckligt länge.
Om fem och en halv timme ska jag vara klar. Senast.
Det tar emot. Men det måste göras. Sista rycket nu!
Simma lugnt.
Bara vänta lite till
Så får du tro vad du tror, du vet vart jag bor
Du får gärna komma hit och skrämma mörkret
Mamma Mia, julklapp till just mor.
Halstabletter, Vicks Honey Fresh.
Okej, det kanske inte riktigt var en storhandlingstur, men lika fullt, jag körde dit själv, påväg hem från stallet, handlade och körde hem. Börjar känna mig riktigt stor nu, och det skrämmer skiten ur mig. Jag vill nog inte bli vuxen ändå.
Eller snarare, jag vill kunna göra allt som man gör när man är vuxen, men jag vill inte vara vuxen. Jag vill inte ge upp att lagligt få slå i dörrar och vara oansvarig ibland.
Med frihet kommer ansvar.
Joho du. Och med ansvar kommer ångest.
Jag kan min Sartre. Frihet = ångest.
Håll mig inburad resten av mitt liv.
Pappa gör gryta. I vår orangagryta som det bara skriker sjuttiotal. Kvällens stora fråga är om vi ska ha potatisen på sidan, eller i grytan. Vill den simma, eller är den en badkruka?
Det här med grytor och såser, är helt klart något som pappa har växt upp med. Och vill överföra till oss. Saken är den att jag inte riktigt förstår hela den matkulturen, med grytor, korv och inlagda gurkor. Lutfisk, ärtor, majs. Kokta grönsaker.
Medelhavsmaten är mer attraherande för mig. Lätt mat, sallader, grillat kött, spagetti, spagetti, SPAGETTI.
Jag skulle vilja utropa spagetti som den mest ultimata maträtten.
Asiatiskmat är helt okej den med. Ris. ^^ Kyckling och sötsursås. Sushi (de bitarna med lax och ris). Nudlar.
Men den här tyska influensen pappa vill pracka på mig, njae, den går bort. Jag ska lära mig (läs: skriva ner) farmors recept på kalops, för det är den godaste kalopsen i hela världen, men that's it. Sorry, men falukorven och smörgåsgurkan kommer inte att leva kvar hos mig när jag flyttar hemifrån.
Nu har jag undvikit uppsatsen tillräckligt länge.
Om fem och en halv timme ska jag vara klar. Senast.
Det tar emot. Men det måste göras. Sista rycket nu!
Simma lugnt.
Bara vänta lite till
Så får du tro vad du tror, du vet vart jag bor
Du får gärna komma hit och skrämma mörkret
Livet måste ha en mening.
Uppsatsen tar sig. Dock så har jag nog precis insett att jag har gjort hela uppgiften på knappt två sidor. Det här med att vara kortfattad har helt klart smittat ner mig, för jag brukar skriva för mycket. Vad ska jag skriva på de resterande fem sidorna?
Min kanin ser ut som en dator.
Min dator ser ut som en kanin.
Enligt mamma.
Jag har varit jätteamitiös, efter att ha bläddrat febrilt i anteckningar hela tiden, och satt upp frågeställningar och tyngdpunkterna runt skärmen. På små lappar med monster på. (: Jättegulligt. Och det ser alltså ut som min dator har fått öron.
Ikväll ska jag leka taxi åt mor och far och syster. De ska iväg på partaj hos systers kompis föräldrar. Det är alltid lika roligt när de ska iväg, för helt plötsligt (men inte oväntat) står mamma på en stol och letar igenom samtliga skåp på hög höjd i huset. Vips, en starkvinsglögg med choklad i. Den kan man ge bort. Nejmen titta! Vi har två vinflaskor av samma vin. En sån kan man ge bort. Ohoj! En skål som vi aldrig använder, den skulle väl X tycka om? (Men vi fick den av Y va? Bra.)
Undrar om jag kommer bli likadan.
Vi har också bestämt julbaksdatum. Den 13 blir det pepparkaksbåtsbygge. Japp, det blir en båt i år. Förra året var det ett tåg. Och året innan dess ett dass. Men nu satsar vi på christmas at sea. Den 22 ska vi koka knäck, kola, ischoklad, göra sånna där söta godisar som är vita med en svart prick i mitten, och allt annat. Kanske får herr Julgran komma upp ur källaren då också. (: Vi har ju en lite allergisk filur i familjen, så äkta, barrande julgranar får stanna utanför. Tacka vet jag plast!
Uppdatering på krassligheten så skulle jag vilja säga att jag nu är officiellt sjuk. Jag håller på att hosta upp lungorna. Seriöst. Och är snuvig. Och pratar med en slightly different röst. Och har lite huvudvärk. Om man känner efter riktigt noga.
Hoppas att jag hostar upp alla bakterier snart, för jag har definitivt inte tid att vara borta mer från skolan. Icke sa nicke.
Nu ska jag återgå till Viktor Frankl och hans polare på andra sidan Atlanten. Ordbajseri, här kommer jag!
Simma lugnt.
Krassel, krasslig, krasslighet.
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world
Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life
Let's waste time
Chasing cars
Around our heads
I need your grace
to remind me
to find my own
Idag och igår har varit helt värdelöst bortslösade dagar.
Jag har sett fem avsnitt av Vänner, minst tio av Top Model, tre-fyra av How I Met Your Mother, och ja.. Alla andra program i samma stuk. Samtliga har varit repriser.
Yey.
Nej vänta, jag har faktiskt gjort något vettigt. Jag har skrivit en halv sida på filosofi/psykologi uppsatsen.
Och researchat på julklappar.
Jag funderar starkt på att vara otroligt PK och ge bort värdegåvor till välgörenhetsorganisationer istället.
Eller en get.
För jag har nog aldrig haft så svårt att hitta julklappar som i år..
Nu ska jag hosta vidare.
Och njuta av ännu en kväll framför dumburken.
Man känner sig verkligen inte smart efter en eftermiddag framför den, ärligt talat.
Det är läskigt.
Simma lugnt.
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world
Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life
Let's waste time
Chasing cars
Around our heads
I need your grace
to remind me
to find my own
Idag och igår har varit helt värdelöst bortslösade dagar.
Jag har sett fem avsnitt av Vänner, minst tio av Top Model, tre-fyra av How I Met Your Mother, och ja.. Alla andra program i samma stuk. Samtliga har varit repriser.
Yey.
Nej vänta, jag har faktiskt gjort något vettigt. Jag har skrivit en halv sida på filosofi/psykologi uppsatsen.
Och researchat på julklappar.
Jag funderar starkt på att vara otroligt PK och ge bort värdegåvor till välgörenhetsorganisationer istället.
Eller en get.
För jag har nog aldrig haft så svårt att hitta julklappar som i år..
Nu ska jag hosta vidare.
Och njuta av ännu en kväll framför dumburken.
Man känner sig verkligen inte smart efter en eftermiddag framför den, ärligt talat.
Det är läskigt.
Simma lugnt.
Människan är dömd till frihet.
Frihet är verkligen något hemskt. Speciellt valfriheten. Usch.
Det här med filosofi och psykologi är verkligen intressant. Jag får aha- och wowupplevelser hela tiden, stup i kvarten. Det här skulle jag lätt kunna tillbringa resten av mitt liv med. Läsa texter och böcker, få en ahaupplevelse och kunna sätta ord på hur det känns och vad som snurrar runt i huvudet.
Existensialismen och humanistisk psykologi. ^^ Mmm. Det är en värme som sprids i kroppen, jämfört med kunskapsteori som väcker lätt ångestladdade känslor. Nej, det här med meningen med livet är riktigt intressant.
Idag har jag hittat fler ord för mitt nuvarande sinnestillstånd. Jag har kommit fram till att jag jagar bort den meningslöshet som jag känner inför livet genom att hitta på så mycket som möjlig att göra i vardagen, för att slippa tänka på den.
Ändring på föregående inlägg alltså, det är inte så att jag inte har tid, utan jag flyr undan de möjligheter som jag har att tänka på mitt Varför. Skönt att få det nedskrivet, på något vis. Problemet med att inse vad man själv gör, är att nu kan någon viktigpetter peka på det och säga åt en att göra något åt det. Det är jobbigt. Och skulle skapa lätt ångest, över nuet och framtiden. Jag får inte skylla på omgivningen för Sartre, nehepp, utan här ska man ta sitt ansvar, och känna ångest, men i slutändan kommer jag att ha en mening, ett vara och en identitet. Om jag fortsätter att fly undan blir det fail, identitetsförlust. Fan också.
För er som var på Ingemar Anderssons föreläsning om hur man ska hitta rätt yrke/utbildning, kan jag säga att jag känner mig som musen som bara behövde springa rakt fram hela tiden. Dock så springer jag inte frivilligt, utan det är en vägg bakom mig som trycker mig framåt, mot den hemska friheten och ansvaret. Det finns inga andra vägar att gå, det finns bara en ta-tag-i-ditt-liv-och-börja-leva-väg. Inga undanflykter. Och det, kan jag säga, det skrämmer mig sjukt mycket.
Men, jag förstår poängen, tror jag. Om jag fortsätter att leva såhär (vilket jag antagligen kommer göra, inte fasen har jag tid att förändra hela mitt liv, mina värderingar och min personlighet nu heller? gick sartre, frankl och kierkegaard någonsin i trean på gymnasiet?) kommer skuldkänslor och ångest att uppstå, efter som att jag "låser inne mina livsmöjligheter och inte törs ta ansvar för mitt eget liv". Puh. Nej, det törs jag inte. För om det blir fel har jag bara mig själv, bara, bara, bara mig själv att skylla. Som att inte det skulle väcka skuldkänslor?
Det jobbigaste är att få ord på allt man känner och allt man är, och innerst inne veta att allt det där de säger är ju helt sant, och samtidigt veta att jag inte har orken och energin att undvara för att göra något åt det.
Det, om något, väcker en känsla av meningslöshet.
Varför ska jag veta hur jag ska leva, när jag ändå inte har ork/tid/energi/vilja att göra något åt det?
Det här är alltså en konspirationsteori från skolorna och Skolverkets håll. De vill förlama alla som går samhäll genom att få dem att läsa filosofi, vilket skapar ångest/existensiellt vakuum, på så sätt göra att vi inte klarar av trean eftersom att våra tankar är någon helt annanstans. Vi blir tvungna att gå om, och de tjänar på så sätt mer pengar per elev.
Mitt i ens famlande i dunkla rum, hoppar humorn och ironin in och lyser för en kort sekund upp tillvaron, och kanske, kanske lyser det tillräckligt länge för att vi ska hitta dörren ut.
Och tänk, tänk om jag hade ork att skriva om sånt här varje dag. Då kanske jag skulle ha fler än två läsare per dag. (:
Simma lugnt.
Det här med filosofi och psykologi är verkligen intressant. Jag får aha- och wowupplevelser hela tiden, stup i kvarten. Det här skulle jag lätt kunna tillbringa resten av mitt liv med. Läsa texter och böcker, få en ahaupplevelse och kunna sätta ord på hur det känns och vad som snurrar runt i huvudet.
Existensialismen och humanistisk psykologi. ^^ Mmm. Det är en värme som sprids i kroppen, jämfört med kunskapsteori som väcker lätt ångestladdade känslor. Nej, det här med meningen med livet är riktigt intressant.
Idag har jag hittat fler ord för mitt nuvarande sinnestillstånd. Jag har kommit fram till att jag jagar bort den meningslöshet som jag känner inför livet genom att hitta på så mycket som möjlig att göra i vardagen, för att slippa tänka på den.
Ändring på föregående inlägg alltså, det är inte så att jag inte har tid, utan jag flyr undan de möjligheter som jag har att tänka på mitt Varför. Skönt att få det nedskrivet, på något vis. Problemet med att inse vad man själv gör, är att nu kan någon viktigpetter peka på det och säga åt en att göra något åt det. Det är jobbigt. Och skulle skapa lätt ångest, över nuet och framtiden. Jag får inte skylla på omgivningen för Sartre, nehepp, utan här ska man ta sitt ansvar, och känna ångest, men i slutändan kommer jag att ha en mening, ett vara och en identitet. Om jag fortsätter att fly undan blir det fail, identitetsförlust. Fan också.
För er som var på Ingemar Anderssons föreläsning om hur man ska hitta rätt yrke/utbildning, kan jag säga att jag känner mig som musen som bara behövde springa rakt fram hela tiden. Dock så springer jag inte frivilligt, utan det är en vägg bakom mig som trycker mig framåt, mot den hemska friheten och ansvaret. Det finns inga andra vägar att gå, det finns bara en ta-tag-i-ditt-liv-och-börja-leva-väg. Inga undanflykter. Och det, kan jag säga, det skrämmer mig sjukt mycket.
Men, jag förstår poängen, tror jag. Om jag fortsätter att leva såhär (vilket jag antagligen kommer göra, inte fasen har jag tid att förändra hela mitt liv, mina värderingar och min personlighet nu heller? gick sartre, frankl och kierkegaard någonsin i trean på gymnasiet?) kommer skuldkänslor och ångest att uppstå, efter som att jag "låser inne mina livsmöjligheter och inte törs ta ansvar för mitt eget liv". Puh. Nej, det törs jag inte. För om det blir fel har jag bara mig själv, bara, bara, bara mig själv att skylla. Som att inte det skulle väcka skuldkänslor?
Det jobbigaste är att få ord på allt man känner och allt man är, och innerst inne veta att allt det där de säger är ju helt sant, och samtidigt veta att jag inte har orken och energin att undvara för att göra något åt det.
Det, om något, väcker en känsla av meningslöshet.
Varför ska jag veta hur jag ska leva, när jag ändå inte har ork/tid/energi/vilja att göra något åt det?
Det här är alltså en konspirationsteori från skolorna och Skolverkets håll. De vill förlama alla som går samhäll genom att få dem att läsa filosofi, vilket skapar ångest/existensiellt vakuum, på så sätt göra att vi inte klarar av trean eftersom att våra tankar är någon helt annanstans. Vi blir tvungna att gå om, och de tjänar på så sätt mer pengar per elev.
Mitt i ens famlande i dunkla rum, hoppar humorn och ironin in och lyser för en kort sekund upp tillvaron, och kanske, kanske lyser det tillräckligt länge för att vi ska hitta dörren ut.
Och tänk, tänk om jag hade ork att skriva om sånt här varje dag. Då kanske jag skulle ha fler än två läsare per dag. (:
Simma lugnt.
