Just another ordinary day.

I get up in the evening
And I ain't got nothing to say
I come home in the morning
I go to bed feeling the same way
I ain't nothing but tired
Man I´m just tired and bored with myself
Hey there baby I could use just a little help

You can't start a fire
You can't start a fire without a spark
This gun's for hire
Even if we're just dancing in the dark

I check my look in the mirror
I wanna change my clothes, my hair, my face

Man I ain't getting nowhere just living
In a dump like this
There's something happening somewhere
Baby I just know that there is

Existensiellt vakuum. Jag har äntligen hittat ett ord som passar. Meningslöshet och tomhet.
Hela "gå-till-skolan-göra-det-man-ska-träna-åka-hem-äta-sova", tänk om jag faktiskt skulle göra något av all den tiden? Om man faktiskt skulle ta tag i sig själv, sätta sig ner och inse att det och det inte alls bidrar något i mitt liv, men att det och det skulle göra det, att man skulle ta sig ur dödvattnet och väcka upp den grå vardagen. Det finns så mycket som man inte gör, jämfört med vad man faktiskt gör och hur man gör det.

Att hitta sitt Varför är den viktigaste saken i livet. Varför lever jag? Vad lever jag för?
När man har hittat sitt Varför, blir varje Hur uthärdligt.
Jag vill att allt ska vara uthärdligt. Jag vill vara stark. Jag hindras av att jag försöker leva livet så mycket att jag inte har tid att hitta mitt Varför.
Och jag tror att det kommer dröja innan jag hittar mitt Varför, så jag kan uppleva och upplida varje Hur, bli starkare, och sammanföra real och ideal.
Jag vill leva!

Igår kväll levde jag i eskapismen. Vi var på Wellton & Friends, och jag blev uppdragen på scen. Nog för att jag har stått på den scenen förut, men denna gång utan sax och orkester. Där stod Jag. Inte altsax 1 eller 2. Utan Jag.
Det var faktiskt roligt. Men jag riktigt hatar trolleri. Han gav mig tio kort, jag räknade dem själv. Han rörde inte min bakficka. Ingen rörde min bakficka. Och jag tar upp korten. Och tre fucking jävla kort är borta!? Jag kan bestämt säga att han vaskade leken innan, att det var tio enkla spelkort som jag la i min ficka, och att det var sju enkla spelkort som jag gav tillbaka. Det var jag som räknade upp korten, det var jag som höll i dem, och det var min ficka de låg i.
Och ändå står jag som ett frågetecken och inser att 8,9 och 10 inte blir uppräknade.
Jag hatar trolleri.

Imorgon börjar en ny vecka. Snart är det julafton.
Jag, som alltid brukar vara klar med julklappsinköpen i september, har lätt panik.
Och idétorka.
Aldrig förut har fridens högtid klingat så falskt.

Simma lugnt.

Apropå ingenting.

KÖRKORT. (:
Sen en vecka tillbaka.
Frihet.


Helgen har spenderats i Gbg med pojkvän. Har varit idrottssupporter.
Kallt, definitivt. Men roligt.
Hade inte så höga förväntningar, men det blev en bra helg tillslut.
Trevligt folk, de där skrinnarna. (:

Snön har kommit på riktigt nu. Här inne i stan är det någon dm i snödrivorna, men ute hos oss är det tydligen en halvmeter. Har inte hunnit hem efter helgens strapatser, så får väl se ett vinterlandskap när jag kliver av bussen vid fem-sex ikväll. Det börjar faktiskt kännas normalt att komma hem vid den tiden, istället för nio-tio varje kväll. Ibland är det skönt att komma hem och bara vara, ensam, innan familjen anländer. Nog för att syster oftast är hemma, men sen försvinner hon på träning och jag har hela huset för mig själv. Förutom gästrummet/tvättstugan/bastun. Dit vågar jag mig inte. Fortfarande lite mörkrädd antar jag. Eller paranoid, det beror helt på hur man ser på det.

När jag tänker tillbaka på året 2008 på min ålders höst, kommer jag tänka på en massa saker, antagligen, om jag inte har glömt dem. Men utmärkande är Brämhults. Brämhults Smoothie. Oftast Blåbär-Hallon.
Jag är för lat för att göra egen. Och det är en otroligt bra reskompis. På tåg. Som svischar fram i Sveriges alla vrår och kanter. Jag älskar att åka tåg, har jag sagt det?


Apropå ingenting läser jag numera mjukporr. Lady Chatterley av D H Lawrence. Kanske mer korrekt sensuell skönlitteratur. Eller en sexuell roman. Inte vet jag. Har bara läst några sidor än så länge. Återkommer på den punkten när definitionen blir klarare.


och efter sacomässan har ägt rum och passerat har jag inte blivit klokare.
framtid, framtid, ack så bitterljuv. kan jag inte bara få vara tonåring för evigt?


simma lungt, people.


I-landsproblem.

Tre saker jag inte kan klara mig utan/får lätt ångest om jag glömmer hemma:
1. Mobil
2. Mitt USB-minne
3. Busskort

Allmänbildning, Edgar Allan Poe

ALONE

From childhood's hour I have not been

As other were - I have not seen

As other saw - I could not bring

My passion from a common spring -

From the same source I have not taken

My sorrow - I could not awaken

My heart to joy at the same tone -

And all I lov'd - I lov'd alone -

Then - in my childhood - in the dawn

Of a most stormy life - was drawn

From ev'ry depth of good and ill

The mystery which binds me still -

From the torrent or the fountain -

From the red cliff of the mountain -

From the sun that round me roll'd

In its autumn tint of gold -

From the lightning in the sky

As it pass'd me flying by -

From the thunder, and the storm -

And the cloud that took the form

(When the rest of Heaven was blue)

Of a demon in my view


Kanske ska jag bli AD. Eller reklammänniska.

Jag har börjat att fundera påtok för mycket på vad jag vill bli. Fritidspedagog skulle vara så otroligt sjukt roligt, men hur länge? Jag vill inte bli en av de där tjuriga tanterna på fritidsklubben som har jobbat där för länge för att utbilda sig till något nytt och tar ut sin frustration på barnen.
Jag vill kunna jobba med barn med engagemang och entusiasm. Jämt.
Det kanske är därför man inte ska ha det som sitt yrke.
Man har en fritid också (oftast).

Så... Nu när jag sitter här med vårt infoblad, funderar jag på om man ska utbilda sig till art director eller copyrighter eller så.. Någon slags reklammänniska som håller på med layout och sånt. Det är ju faktiskt kul. Och man får vara kreativ. Och man producerar något.
Hm.

Mitt dumma infall om att bli arkitekt har jag förkastat i alla fall. Jag fick för mig det i fredagseftermiddag och började snoka runt lite på internätet.

Sex år. No way.
Sthlm, Gbg eller Lund. No way.
Intagsprov. No way.

Så det infallet åkte i papperskorgen. Efter ett litet snyft.


Nu ska jag snoka runt på internätet och se om det finns några hinder i min väg för att blir en jobbig reklammänniska.

Simma lugnt.
K.

Min statistik är inte den bästa, men det tar sig.

Jag är sjuk. Ömklig. Så in i norden.
Host. Host. HOST!

Ser precis hur Mr Obama vinkar på en enorm scen med hela familjen som bihang.
Jag tror att det var bra att han vann. Men jag har inte bestämt mig.
Men allt är bättre än Bush, right?
McCain verkar lite skum. Det var nog bra att han den där hoppfulla killen vann.
Ändå.
Som sagt, jag har inte bestämt mig.
Ett icke vara av en president i USA kanske vore det bästa.

Host.
Fortfarande ömklig.
Snorig.
Huvudvärk.
Och runt hörnet lurar rethostan.

Imorgon ska jag pallra mig till skolan, titta på första halvan av Döda Poeters Sällskap, och åka hem igen. Till min säng, min fåtölj och min kuckelimuckmedicin. Till teve och min engelska bok.



"Tyvärr så lever inte världen på hopp och tro, utan det är en massa jobbiga säkerthetspolitiska mål ivägen."
Bra sagt, tevekille med stora glasögon.



Och btw America, he's not a rockstar.
Just for your information, liksom.


Simma lungt.
Host.

RSS 2.0