Alla har en historia att berätta

Sitter här med min jordgubbsfil och flingor med röda bär och njuter. Njuter för att morgonen är så vacker. Kikar ut genom fönstret och ser äppelträden i blom. Våra tvillingbjörkar lyser gröna och grannens syréner bryter av med sitt lila sken.
Nils Lofgren (gitarrist i E Street Band) har släppt soloskiva som kan vara värd att lyssna på. Dock en trea i GD. Men våra musikrecensenter är väl inte de bästa heller?
I tidningen idag får vi också lära oss vad ordet "Tiger" betyder. Men inte ens en så dumförklarande grej kan förstöra min morgon. Jag ska få åka tåg. ^^

Yes, du hörde rätt, det bär iväg även denna helg. Till Arlanda Stad. Eller Märsta. Jag vet inte riktigt. Det jag vet är att vi ska kliva av tåget på Arlanda C. Resten kan bli mycket intressant.

Shit, jag klev faktiskt upp i tid idag. Så nu har jag lite dötid. Det var riktigt längesen jag faktiskt inte behövde stressa på morgonen. Ballt.

Aja, dagen är vacker, dagen är fin. Och syrénerna lyser som gredelin.


Simma lugnt, och använd solfaktor!

Shit pommesfrites. Det var kul!

Örebro är en väldigt vacker stad, i alla fall i solsken och plusgrader, och precis så blev vår helg. Solsken, plusgrader, en vacker stad och massor med musik.

Starten på helgen kunde helt klart varit bättre dock. Vi kom till Örebro och Karl Johans Skolan där vi bodde, vid sex/halv sju på fredag kväll. Vilket betyder att vi missade hela invigningen. Synd. Vi fick skynda oss in med alla saker och rullade iväg till Conventum Arena för att käka. Mums. Fisk. Och tartarsås. Vilken festmiddag.. 
I vilket fall kunde det ju bara bli bättre, och sämre blev det inte när Arméns Trumkårs Underhållningsband dyker upp. Där kan vi snacka om coola grabbar. Och såklart var vår egen vadhannuhadeförtitel Fernlund där. Det var helt klart ett tag sen man såg honom, typ på ett halvskabbigt hotell i Tjeckien, spelandes kort med en flaska whiskey eller två i byrålådan. Eller. Kanske träffade han på cityfesten förra året? Hm. Aja. Sak samma.
Så fredagskvällen blev lyckad med bra musik till en början, och uthärdlig musik mot slutet. Techno har dock aldrig varit och kommer aldrig att bli min favorit genre.

På lördagsmorgon klev man upp 06.15 för att duscha och var ready to go klockan sju. När resten vaknade, dvs. Vi tog oss i alla fall iväg till frukosten på skolan som började på G och inte kunde uttalas. Första och sista gången jag tog varm choklad med soppslev.
Sen bar det av till bussen. Eller till det ställe där vi trodde bussen gick. Men tji fick vi, för bussen körde brutalt och kallhjärtat förbi de blå uniformerna. Efter att två bussar hade kört förbi oss och vi var lite lagomt stressade för konserten, började vi gå. Och hittade en annan busshållsplats där några stränggängare stod och chillade. Holm kände en av dem, och de snackade lite grann. Poff sa det, och vips så var vi på en buss på väg till Olof Palmes Torg där alla bussar avgick och kom till. (Det var fyra "festivalbussar" som gick mellan skolorna där folk bodde, och alla gick en slinga mellan skolorna och torget) Äntligen framme och vi påbörjade vår vandring genom ett sömnigt Örebro till Stadsparken. Vi väckte dem rätt rejält med "Stora Blås, Stora Blås, Stora Blååååås!" och "Ey yo captain Nice". På två led vandrade vi fram och gjorde oss hörda.
Väl i Stadsparken hade inte de stora instrumenten och slagverket kommit, stressstressstress. Sex minuter innan konserten anlände de dock. Och fem minuter sena kunde vi börja vår halvtimmeskonsert med max tio pers som publik. Vi fick bästa spelplatsen, och sämsta tiden. Vår inhoppande trumpetare Daniel från Köping missade ett repristecken, men förutom det var det en okej spelning. Vi kan bättre men vi gjorde det okej.
Resten av dagen flöt på med Örebros bästa glass, slottbesök, konserter och lattjolajban. Solen sken på oss och vi hittade en underbar, välsorterad hattbutik vid namn Törnqvists Hattar. Rekommenderar varmt ett besök där för den hattintresserade som besöker Örebro.

På kvällen var det galamiddag, riktigt gott, och en annan var busig nog att ta mat två gånger. Kvällen rullade på med hälsningar från diverse musiker och kändisar via projektor+filmkamera, teater från Örebro Universitet, allsång och alldans. Süperstar Orkestar underhöll oss, och det är riktigt kul att dansa till balkanmusik. Sen kom technon tillbaka, och vi höll oss precis utanför, hängandes på Sebbe och Kakan och Julia flirtandes med resterande militärer. Ärligt så var de inte så mycket att ha. Vi drog hem relativt tidigt, och däckade direkt. Såklart. Förvånande nog fick jag inte världens ryggont av att sova på tunnmadrass i skolsal.

Söndagen började halv sju, då vi knallade upp och drog till frukosten, vi fem som skulle vara med på workshop med Süperstar Orkestar kvart i nio. Den var riktigt skoj, gehör och härmas är faktiskt kul. (: Det var väl en si så där 460 musiker, så det var en upplevelse. Det höll på fram tills runt tolv, då fick vi käk och sen var det två timmars paus. Halv två började avslutningen på RUM festivalen 2008, och priser för diverse saker delades ut. Tillslut fick vi spela våra två balkanlåtar, och det var tydligen inte bara jag som hade tappat bort slingorna på två timmar. Det lät faktiskt inte alls bra, och det var väldigt olika åsikter om i vilken takt vi spelade. Men trummisen var riktigt cool, och slagverket var väl de som presterade bäst. Sen sprang  vi iväg till bussen för att åka hem. Först packa dock, sen åka hem. Hem hem underbara hem.

Så Örebro var riktigt kul. Och en vacker stad. Jag har nog bestämt mig nu. Jag ska flytta dit och plugga 2010. Men först ska man bli klar med gymnasiet. Typ tre veckor kvar nu. Sen är tvåan slut. Då börjar slutspurten.


Simma lugnt.

Ännu en helg away from home. Denna gång bär färden iväg till Örebro och RUM-festivalen 2008. Det kommer bli sjukt roligt och vi kommer vara så trötta när vi kommer hem att vi kommer ramla rakt ner i våra sängar. Och sängen kommer bli skön efter en helg på liggunderlag i skolsal. Äsch. Vi är hårdingar vi musiker. (:

RUM fyller alltså 30 år iår. Det är ballt, att de har funnits så pass länge. Men varför de valde rosa som 30 årsjublieumets färg är för mig helt obegripelig. I alla fall, så tycker jag att det är en massa jubileum iår. Vårruset fyller 20 år (som jag förövrigt sprang på 33 minuter, sex minuter efter lillasyster. Stolt till tusen.), RUM fyller 30 år, jag fyller 18 år (okej, kanske inte riktigt ett jubileum, men värt att nämnas)... Och... Erm... Aja. En massa jubileum helt enkelt.
Usch, vad opepp jag är just nu. Jag vill vara helt lyriskt och hoppa runt, men bussresan till Tjeckien tog liksom bort all charm (om det nu fanns någon innan) med att åka buss med orkesterfolk. Och Denise, vi sitter inte bakom toan denna gång! Jag ska försöka se det positiva i att jag slipper en China-lektion till, en bit av svenskan och får vara i en ny spännande stad en hel helg. Min framtida studentstad om allt går enligt planerna, dvs. Det har jag också tänkt på. Vill jag verkligen bli fritidspedagog? Träffade min käre vän Tobbe, och han föreslog strippa i Berlin. Det tåls att fundera på.

Sitter och tittar i programmet inför helgen, och hittar en hel del vrickade namn. Vem döper en orkester till "Playstation"? Och vad är egentligen "Ackordioncrew"? Om man tar sig till Olof Palmes Torg i Örebro på lördag klockan 13.30 kan man se "Blåbär med mjölk". Och "Bortblåst" spelar  på Våghustorget samma tid.
Nej, tänk vilken fantasi somliga har. Det har inte riktigt vi i "Stora Blås". Tjoho. Vi låter ju riktigt spännande. (:


Jag är trött till tusen just nu, och vet faktiskt inte varför då vi faktiskt sov hela natten (förutom när Sigrid tyckte att jama var något jättebra att göra mitt i natten, för då kanske någon klappar på en). Sånt är livet. Nu har jag en timme och 40 minuter kvar av min skoldag. Sen börjar helgen.

Se upp Örebro, för nu kommer musikerna!
Håll händer och fötter innanför husen om ni inte vill dras med i allt det roliga. (:





Simma lugnt.

Ibland är YouTube det mest underbara som internet har skapat. Till exempel när man hitta Moulin Rouge delat i klipp om fem minuter där. Och inte har sett filmen på evigheter.
Men när man har tittat till klipp 14, och febrilt letar efter nummer 15, och inser att personen i fråga inte har lagt ut alla delar, då är det inget kul länge. That sucks.
Då klickades iTunes upp istället. Och The Spill Canvas går på slumpmässig blandning. Soft till tusen.
Fits me perfect atm.

Anyway, så har lillasyster fått tandställning idag. Lite synd om henne, hon säger att det känns som om hon har träningsvärk i tänderna, och en mjuk macka Lingongrova var smärtfull. Liten då. ^^
Det är lite intressant att vi har hamnat lite närmare varandra på sistonde. Hon flyttade till exempel in på "min" toalett nyss. Vi har nämligen två toaletter, mamma och pappa har sina grejor på den stora, och fram tills idag även lillasyster. När jag gick i sjuan (?) flyttade jag över mina grejor till den lilla toan, det var lite tecken på att bli stor liksom. Och nu är hon också lite stor. Tycker hon själv. För mig är hon konstant tolv.

Sov i enochfyrtiosäng inatt. Mysigt med sällskap, det är aldrig fel. (: Det jobbiga med att sova där är dagen efter, när man kommer hem till sin enochtjugosäng som dessutom är tom. That sucks. Big time.
Och jag har fått två blåmärken på höger underarm, due to "1,2,3, bisonelefant!" som vi lekte alldeles för många gånger i helgen. Men kul var det i Eskilstuna.
När man kom hem därifrån i söndagskväll var det också tomt. På ljud och folk. Inte på närhet. Men det är alltid en slags tomhet när man kommer hem, vilket stör mig lite. Borde man inte känna sig mer fullständig i sitt eget hem, sitt rum, sin säng? Eller är jag helt fel ute?
Och om allt tyder på att man känner mest ensamhet när man sover i sin egen säng kanske vi alla borde flytta mellan vänner och bekanta, bara för att slippa ensamheten. Och om man slipper ensamheten kanske världen blir lite bättre.

Hm. Kanske funkar. Eller inte.
Idén behövs slipas lite. Så det blir en riktig diamantidé.
Sömn är bra för att slipa idéer. Även om det är en ensam sömn.
Sa jag just emot mig själv?

Skit samma.
Simma lugnt.

Jag är fortfarande tonåring. För helt plötsligt blev min dag så jävla dålig. Helt utan anledning. Blev skitsur när jag körde (!) hem, det bara slog om på något skumt vis. Pappa skällde för att jag var okoncentrerad. Ja, jag var okoncentrerad och det var kanske andra gången jag körde inne i Gävle Stad, okej?
Världen är dum. RIktigt dum.
Och växelspaken lyssnar inte.

Så nu när jag har tryckt i mig en fläskkoklett, klyftpotatis och beasås blev allting precis likadant. Inte bättre, inte sämre.
Den där positiviteten som jag kände efter mina tisdagsfemkilometer är bortblåst.
Poff.

Nu ska jag nog ta mig en rask promenix ner till havet och kika på solnedgången.
Kanske skrika lite. Brukar kännas bättre då. Eller efteråt. Just när man skriker känner man sig otroligt fånig.
Haha. Patetiskt. Som vanligt.


Äsch, skit samma.
Springsteen och jag ska ta en tur.

Simma lugnt

Vad gör man i skolan de sista veckorna egentligen? Vi har egentligen inget väsentligt att göra kvar, vi har tre major things, och that's it. Ett nationellt prov, ett tal och ett seminarie. Vi skulle helt enkelt kunna skippa resterande lektioner och bara gå på svenska och historia lektioner, eftersom att vi i alla fall inte riktigt kan plugga inför läs- och hörförståelse i engelska b. Och spanskan går okej. Mitt VG står sig starkt. Niice.

I söndags hade jag min sista riktigt lediga helgdag i maj månad. Det är rätt intressant faktiskt, för nu börjar jag förstå hur fort allt går och kommer att gå.

Maj månad från och med nu.
Skolvecka. Helg: Eskilstuna
Skolvecka. Helg: Örebro
Skolvecka. Helg: Arlanda Stad

Sen blir det helt plötsligt juni. Och i juni fyller jag år. I slutet av juni ska jag ta mitt körkort. I juni ska jag bara vara och andas ordentligt och försöka fatta att jag ska till Göteborg den 4 juli. Och se Springsteen. På Ullevi. Från ståplats. Och hoppa tills mina ben viker sig.

Sommaren kommer bli underbar. Annars ska jag personligen slå den hårt i magen.


Simma lugnt.

Nu har vi bara tre, kanske fyra saker kvar i skolan. SKÖNT.

Det är rätt intressant att betrakta världen ibland. Sitter och funderar på om någon skulle betrakta mig, hur man skulle se på mig. Detta är mycket due to att GDs "grattis-du-fyller-arton-och-fyll-i-detta-så-publiceras-det-på-din-dag" formulär har kommit. Sista frågan "Beskriv dig själv med tre ord". Några förslag?
"Oplanerad, oplanerad, oplanerad" känns så tråkigt.

Tillbaka till betraktelser, jag dömmer människor jättefort. Och jag är inte ens medveten om det. Jag går omedvetet runt och stämplar folk som "fjortis", "lodare", "skateare", "innepinnekille", "tönt" och så vidare. Det är ju hemskt!
Varför gör jag såhär, när jag hatar att andra stämplar folk?
Till exempel så var jag på stan idag, och tittade på jagvetintevad, och såg en person. Och dömde ut denne på en gång som dryg, pantad och helt utan personlighet. Det här är en stämpel som jag sätter på rätt många som jag ser på stan osv, men det kändes som att jag först nu blev medveten om vad jag höll på med. Kändes förjävligt, kan jag lova, att inse sånt om sig själv.
Jag är sjukt ytlig. Egentligen. Tragiskt nog. Och dömmer folk gör jag också. Tragiskt nog.

Därför undrar jag vad folk sätter för stämplar på mig. Det känns lite läskigt faktiskt. När man tänker på det.
Jag vill ju inte bli stämplad, jag vill vara den jag är utan att någon ska placera mig i ett fack.

Leva som man lär, bullshit. Lära av hur man lever, är nog bättre. Och jag har mycket att lära mig. Helt klart.

Aja. Nu ska jag försöka att inta lite sömn innan fredagen börjar. Undrar hur den ska gå ihop?

Simma lugnt.

Varför jag inte gick natur:
Slippa Matte: Check
Slippa labbrapporter: Damn

Nu sitter jag här i skiten igen. Och skriver i sista sekunden. Tack och lov för fyra timmars sovmorgon imorgon. Den kanske blir klar. Om jag har tur, och faktiskt skriver något. Det jobbiga är ju att man inte riktigt kan ordbajsa sig igenom en hypotes eller ett utförande. That sucks.



If you need anything,
Just say the word, I mean anything.
Rest assured, if you start to doze,
Then I'll tuck you in,
And plant my lips where your necklaces close.


Simma lugnt.

Jag är trött.
Och har ont i magen.
Svenska folket har svikit mig i helgen, men glassen gick åt ändå. Vi hade provsmakning, så nu kan jag till och med rekommendera mina kunder att "Lion" (choklad och vaniljglass med choklad/kolasås och små kulor som smakar daim) och "Jordgubb" är en riktigt god kombination, men att "Himmelsk röra" (kolaglass med mashmallows och kolasås) och "Lion" nästan är godare. Det är bara att komma och provsmaka, för hur många bokaffärer har låga priser OCH kulglass? ^^.

Som sagt ligger jag i min säng, på magen och får ont i nacken, med en ask Läkerol "Yuzo". Inget klassiskt här inte, utan på innehållsförteckningen står det "koncentrerad juice från mandarin, yozo- och apelsinarom". Det smakar citrusfruker helt enkelt. Och har laxerande effekt vid överkonsumtion, so I guess att jag inte ska äta så många fler..

Nu ska jag stressa upp mig över labbrapporten, alla möten och protokoll, tågbiljetter som inte är bokade och diverse andra aktiviteter som jag är ansvarig över. Som vanligt.

Komihåg till mig själv: Avgå från några styrelser vid nästkommande respektive årsmöten.



The night will go as follows


Simma lugnt.