Up through the atmosphere (up where the air is clear)
Och utan internet i nio-tio dagar. Great. Kan bli bra för mitt skolarbete. Om jag bestämmer mig för att göra något skolarbete. If I don't, I'm so screwed. Historia/PA måste påbörjas. Ahora, porfavor!
Syster oroar sig för att väskan ska vara för tungt, jag hittar inte mina brills, mam städar ur skafferi/kylskåp/frys och pap har inte börjat packa än. Allt är precis som det brukar innan familjen åker någonstans. And off we go.
Simma lugnt!
(Will do.)
I would rather be black than swedish.
Jag är i en konflikt med mig själv. Egentligen är nog fröken Sverige idealet mitt ideal. Men när jag tittade på programmet ville jag bara ställa mig upp och utbrista hur otroligt tråkigt ideal vi har. Att vara blond, lång och smal, det är rätt många i Sverige. Tänk att vara annorlunda. Jag är hellre annorlunda, än att vara tråkigt svensk. För lets face it, svenskar är rätt tråkiga. (Jag har förövrigt ingen djupare psykoanalys på detta, utan släpper helt enkelt tråden helt. Punkt.)
Syster fyller år idag. Congrats. På morgonen när våra ostämda röster bröt tystnaden, såg jag hur mycket äldre hon har blivit. Jag blev rädd. Hon var stor, och tackade uppriktigt och ärligt för presenterna hon egentligen inte önskat sig. Då förstod jag att jag också var stor, men att hon egentligen är mer mogen än jag. Tror jag i alla fall. Eller så beror det bara på att jag inte kan se mig själv utifrån, och de gånger jag kan se mig utifrån, är de gånger jag screwar upp, säger något totalt onödigt som verkligen inte var roligt, eller när jag blir för barnslig. Och då är man inte speciellt mogen. Så jag accepterade det faktum att min syster är mer mogen än jag, och åt snällt upp frukosten. Min present var försenad, såklart, omogen som jag är så planerade jag inte så bra. Den kom på eftermiddagen i alla fall, så när hon kom hem fick hon den. Eller, fick och fick, jag gjorde en ballongjakt ^^. Fast det blev för svårt att få in pocketböcker i ballonger, så det blev papperspåsar där man kunde läsa "Detta är en förklädd ballong" på. Jag insåg då, att hon inte har blivit så mycket större, egentligen. Hon har barnasinnet kvar, och sprang full av iver runt i huset för att hitta hennes presenter. Skönt. Vi kanske är på samma plan. Fast det känns som om hon växer ikapp mig. Tokfort.
I två dagar i rad har jag fått en hemsk huvudvärk runt två tiden. Hemsk som i verkligen hemsk, så att 400 g Ipren bara nästan hjälper. Vet ej var den kommer ifrån. Äter, dricker, sover. Har övervägt möjligheten att jag har fått en hjärntumör, men pepparpeppartaiträetttvåtre så tror jag inte det. Ska försöka med att sova bort den nu i alla fall. Och springa upp aptidigt imorgon för att plugga som en tok till KK provet.
Simma lugnt
Those good old days.
Jag skulle inte ändra någonting om jag fick göra om det. I would do it all the same.
My weekends never include being ossified; good or bad?
Helt fucking underbart! Jag är så kär, så kär, så kär i Annika Norlins musik. Men främst i texterna.
Att stå och le en hel konsert, med ett kort avbrott för några tårar, är att leva livet. Att få en uppenbarelse och inse att en tidigare medelmåttiglåt mitt i albumet nu blev en av de bästa på skivan, är att se en ruggigt bra liveartist.
Inget går uppemot live, helt ärligt. Det är den bästa musikgenren som finns.
Hello Saferide @ Spegeln. Magiskt.
Helgen har varit great helt enkelt. Tråkig dag på jobbet, men det går inte att göra så mycket åt det, ensam i affärn blir inte roligare än så. Lax på lördagskvällen, och smaklös hollandeise (hur nu det stavas), och en finish som hette duga på Spegeln. Skiing igår, tack vare gratis säsongskort från pap, med V och friends of his. Kul, har inte åkt sen ettan, så det var ostadigt och osäkert (dels pga dålig valla, och dels eftersom det var första gången ever utan hjälm då jag insåg att min var för liten), men skönt att få vind i ansiktet, snö i skon, och en puss eller två i liften. Btw, om en månad är det ett år.
Jag har gjort en massa i mitt liv hittills. I alla fall om man ser till min meritförteckning. Två och en halv sida! Det är apmycket saker. Kollade igenom mina dammråttslådor under sängen, och hittade intyg på kurser som jag glömt bort att jag gått. Då har man gått för många kurser. Det roliga är att jag har en massa kurser, men inga referenser. Det är i stort sett bara en-dags-kurser och liknande, och sånna kursledare kommer inte ihåg en.. Så vem ska jag ha som referens, det känns ju lite väl att ha både mam och pap. Skulle kunna fråga A i stallet... Undrar dock vad hon skulle säga om mig. B som var kanslist förut skulle vara superb. Undrar vad hon gör nu för tiden? Tåls att tänkas på. I säger ju att man ska välja dem med omsorg. Jotjena. Man får väl vara glad för de man faktiskt lyckas övertala.
Det snöar enorma snöflingor utanför. Det är nog för att J blir stor idag. Hela nitton år. Congrats, old friend. ^^
Back to studying.
Simma lugnt.
Think that applesauce is gonna get you a date tonight? (Well, you might just be wrong)
Fredagen den trettonde ett litet tag till. Grattis älskling, är snart gammal nu.
Imorgon är det värsta dagen på året. Och jag ska jobba! Yes! Äntligen finns det något bra med att ha extraknäck på helgerna. Jag har ett skäl att försvinna några timmar på alla fucking hjärtans dag. Great! Imorgon kväll blir det Spegeln. Det blir lagomt. ^^
När jag rullar hem om dagarna, har jag börjat köra en ny väg. De nya husen bakom oss har förökat sig i stadig takt, och det börjar se ut som ett villaområde. Vädligt kul att krypköra fram och sicksacka mellan lastbilar och jordhögar, och hoppas att man råkar komma åt tutan, så att någon av alla takmänniskor blir rädd och ramlar rakt ner i en snöhög. Kan se det framför mig, och det ser fantastiskt roligt ut. Sprattlande ben som sticker upp. Heh.
I vilket fall, det värsta med nybyggda hus, är osymmetrin som verkar vara ett genomgående tema. Osymmetri, mitt herrskap, lyckas inte alltid med sitt syfte; att vara fräscht, trendigt och lite awkward-snyggt. Njae, ibland blir det helt fel. Som ett av husen som rest sig i askan. Inget tak som sticker ut utanför väggarna? På ett tvåvåningshus? Hur tänkte ni egentligen? Och det där huset som ser ut som en affär? Megafönster i varierande utformning, rakt ut mot gatan? Inte det smartaste kanske?
Jaja, alla ska väl få ha sitt drömhus, I guess. Dock inte i Pinebay. Det är röda villor med vita knutar och rött tak som gäller. Punkt slut. Helt plötsligt är jag omringad av vita hus?! Suck, har ni inget konservativt i kroppen...?
Jag har lärt mig att den ställning som jag just nu ligger i (och har en tendens att hamna i när jag ligger vid datorn) kallas Kobran på yogaspråk. Kobra är en orm. Jag tycker inte om ormar. Är det därför ryggen protesterar så mycket? Bara en tanke, liksom.
Nu är det sömn som gäller. Simma lugnt.
Any monkey looking like a saviour.
Jag insåg snabbt, när jag parkerade silverpilen och gick igenom dörren, in i huset, att jag aldrig skulle kunna sitta konstant och plugga fyra-midnatt. Då får jag såklart den briljanta idéen att baka samtidigt som jag pluggar. Lyckas hitta på receptet med flest jäs-pauser och ingredienser som vi faktiskt hade, körde projekt "baka-rågbröd-för-första-gången-i-livet" igång. Det slutade med att pap bet av en bit av sin tand. Jag försökte faktiskt varna karln om att det var väldigt hårda kanter, men att insidan var mjuk. Icke sa nicke, att han skulle lyssna. Så, det var helt klart hans eget fel. Och en avbiten tand är väl inget att oja sig över. Vuxna karln. Suck. De äro ynkliga, de andra könet.
Le filosofi rullar på. Ondska är svårt. Att få ner på papper i alla fall. Måste fråga U om saker imorgon. Dock har jag en förmåga att glömma bort att jag ska fråga saker. Det skola icke ske imorgon. Och tänktänktänk om vi kunde få det uppskjutet tills söndag? Superbt.
Dagens infall och dumma idé var, tänk vad roligt att plugga vid Cambridge! Engelsk litteratur kanske? Drömmarna slogs sakta men säkert ner i golvet och studsade många gånger, som för att bara retas, innan de tillslut kraschade och slogs i tusen bitar. Internationella studenter måste ha ett A på CAE. Jag var två fuckingjävlahelvetes poäng ifrån. Och nej, jag tänker inte betala 1700 för att höja mig med två poäng. I'm sorry. Däremot, ska jag göra högskoleprovet. Har varit duktig och anmält och betalat idag. Nu ska man bara överleva med hedern i behåll. Great. Positivt! Tänk positivt..
Något som verkligen inte verkar arta sig är the lugg of mine. Den verkar bara vilja växa ner så den är irriterande i ögonen. Inte en millimeter längre. Hur fort växer hår? Mitt måste växa fortare. Bal coming up. Då ska det vara en lång, blond, svallande skapelse på skallen min. Inte ett kråkbo. Just nu har jag Lilla My-frisyr. Great for late night work.
För att fortsätta min vilda hoppning mellan ämnen, detta sysslade vi med på engelskan idag. Liite för mycket schitzofreni över det hela. Men roliga dialekter.
Enjoy.
Och du, simma lugnt.
Mamma, det gör mig egentligen detsamma, att hela världen är för stor för mig.
Ska jag använda mig av serien i min filosofiuppsats på ondska. Har skrivit snart en sida, utan radavstånd. Känns bra, med tanke på att jag för det mesta börjar skriva vid tjugotvå när den ska in tjugotrefemtionio. Framsteg, såhär sista terminen. Great. Och apropå sista terminen, vet jag vad jag vill göra nästa år. Eller jag visste väl det redan, men nu så känns allt perfekt, det kunde inte komma lägligare. Alla andra i årskullen har väl också fått ett vykort i brevlådan idag. Det här är nog en av de där "nu-tar-du-snart-studenten-papper-från-lömska-företag-som-bara-vill-tjäna-pengar" som man faktiskt ska spara, hänga upp på väggen och längta. Klicka in på gapyear.se och dröm dig bort du också! (Det här med reklamspråk smittar av sig väldigt lätt)
Mam la in en protest direkt, och drog sakta och smärtsamt bort Tanzania och Indien från min lista. Eftersom att Ecuador hade en bättre formulerad text på UD's hemsida med reserekommendationer, fick det stå kvar. Kina lät ruggigt lockande det också, vet dock ej vad det står på UD om Kina... Något i stil med: "Censuren finns överallt i Kina, även här, därför rekommenderar vi starkt att alla åker till Kina och ökar deras turism och därmed BNP." Kanske inte.
Btw, kaninspelet jag spelade (och var värdelös på) på wii hos V hade recenserats i dagens tidning. En femma. För galna kaniner? Var är världen påväg? (Att erkänna det faktum att det faktiskt var rätt underhållande, och att jag antagligen bara var värdelös eftersom att jag inte har växt upp med tevespel och därmed inte förstår poängen med det, är under min värdighet.) Suck. I vårt hus har det aldrig funnits, och kommer antagligen inte heller någonsin att finnas, ett playstation eller wii eller nintendo eller allt vad det nu heter. Pojkar är som sagt i minoritet i familjen. (Det var inte en pik för att någon skulle påpeka att även folk av det kvinnliga könet spelar, och att inte alla pojkar har sånt. Fast det har de faktiskt. När det kommer till kritan. Sak samma. Ingen pik alltså.)
Årets mest kommercialiserade dag is coming up. Me not like. Jobbar i protest. Kvällen blir nog trevlig hoppas jag. Hello Saferide ^^. Vårens program för Spegeln är i allmänhet väldigt trevligt. Vill se Miss Li och Marit B också. Och vem var det mer nu då.. Jaja. Det är bra i alla fall. Hade gärna sett Ternheim på le konserthouse också. Men man kan inte få allt. I juni blir det ju Den Springande Stenen. Great!
Nu smyger sig kylan på, altandörren har öppnats för att jaga iväg stekoset från biftekin. Great stuff. Mat strax. Sen yoga. Vilket är underbart. Undrar om det är någon risk att jag kommer bli en sån där läskigt ensammänniska när jag blir stor, som tränar yoga varje kväll hemma (eftersom man kan allt utantill) tror på att ensam är stark och käkar raw food?
Simma lugnt.
Oh this town (kills you when you're young)
Erm... Nej, har egentligen inget att säga. Faktiskt. Förutom allt som jag borde göra istället för det jag gör atm. Better end it here, innan det blir värre. Och ta tag i allt igen.
Simma lugnt.
Why am I not like others and why are you not here with me doing crossword puzzles?
-
Don't do this to me, honey.
Sommaren är redan alldeles för kort.
Jag sålde min själ för tjugo spänn, du åkte dit och köpte tillbaks den igen.
Jag besökte ett annat himmelrike idag. Carolina Rediviva. Där skulle jag kunna förlora mig under många år. Det perfekta biblioteket. Jag är nog lite kär. Tråkigt att de tog det sist på vår rundvandring i Uppsala, alla var trötta och less på böcker vid det laget. Dock så såg vi en bibel i silver, en bok som bara finns i fem ex i hela Sverige, (varav ett på vår skola, dock var det nog ingen som påpekade det för guiden, vi tyckte alla lite synd om han som var som entusiastisk och vi som var så trötta, så det hade bara varit elakt att säga något) och fina papper från Mexiko, Japan och Egypten. Bäst var lässalarna. Där vill jag bo. Bland uppslagsverk, träbänkar och dåliga arbetslampor. Där en Mac är det mest förekommande föremålet, förutom böcker såklart, och en trendig student det första och sista du ser. Jag vill bli akademiker. På heltid. Spendera resten av mitt liv på dylika ställen. Vilket liv! ^^
Min fd man var med på resan. Det var med Hi C grupperna, och han läser det med egyptientokiga P. Vi har monolog J. På bussen hem från stan till landsbygden, fick jag lite skvaller om gamla klassen, jag träffar ingen därifrån längre. M hade ärvt en massa pengar, köpt bil och skulle nu flytta in med pojkvän i trea på söder, och börja plugga ekonomi till hösten. Mam säger att hon kommer känna sig tom om några år, hon har ju gjort allt redan. But still. Jag vill också veta vad jag ska göra med mitt liv och ha pengar nog att göra det. Fd mannen, han ska bli polis. Direkt när han sa det, insåg jag att det var så självklart. Varför hade jag inte tänkt på det innan? Han passar ju perfekt som polis, det är bara så. Han ville också bli präst, och även fast jag inte visste att han var religiös, visste jag att det också skulle passa honom superbra. Började tänka på mitt eget liv och framtid. D kläckte ur sig något bra idag, jag vänder kappan efter vinden. Och ja, det gör jag. I Uppsalas bibliotek vill jag bli litteraturstudent och akademiker, hemma framför datorn vill jag bli arkitekt och på teckenspråkslektionerna vill jag plugga vidare med det. När jag läser tidningen på morgonen vill jag bli recensent, när jag tittar på teve vill jag bli reseledare och i fjällen vill jag bli skidlärare. När jag har mina sjuåringar är det självklart att jag vill bli fritidspedagog, och när jag sitter och knåpar på informationsblad till kurser, vill jag bli informatör. När jag såg En riddares historia häromdagen, insåg jag att jag ville ändra mina stjärnor jag också. Men främst av allt tror jag att jag vill. Jag vill helt enkelt. Vill bli någon, något eller ingen alls. Bara jag blir. Jag villvillvill.
Det här med beslutsångest och att ha lätt att börja brinna för saker, är inte en bra kombination. Inte alls.
Men när jag kliver av bussen och vinden biter tag i kinderna, inser jag att det kanske löser sig. Först ska jag se Europa. Sen ska jag tjäna pengar. Och efter det, har jag kanske bestämt mig. Eller i alla fall hittat något bra och slutat titta på alternativa saker. Då kanske jag kan bestämma mig. Nu ska jag leka taxi igen. Syster ska träna. Sen ska jag till världens bästa och umgås med hans familj medan han tränar. Kanske plugga lite grann. Och inse att det här med plugg, det är rätt roligt after all.
Simma lugnt.
Don't ever leave (Or I'll kill you)
Att hitta ny musik är det bästa som finns. Att få ett tips (tack Ika) eller bara ramla över det sådär, när man zappar, handlar eller lyssnar på radion. Ane Brun är nyaste fyndet. Krunegård, Hellström, Hirasawa, Saferide och Ternheim går varm i stereon. Springsteens nya i bilen. Det bästa med det hela är att hålla albumet i handen. Hatar att cdskivor är så dyra, och att Rocks slog igen. Usch! Bengans däremot, de kan ta och pallra sig till stan. Där har vi bra prissättning. Det här med moderniteter som nedladdning och internetshopping, det är farligt. Livsfarligt! Pengarna bara rinner iväg när man kan klicka bort femhundra spänn på någon minut. Och att ladda ner, det skulle min dator blir ledsen av. Min plånbok också, senare i vår. Watch out you pirates! They can see you...
Om en liten stund slutar min lektion. Jag har lekt taxi till mamma och insåg att det här med bilresor, det är ju inte så bra. Och geografi handlar helt klart om klimat och sånt. Så han borde förstå. Mailade iväg ett väldigt korrekt meddelande helt utan ironisk underton. Och jag har faktiskt jobbat på det här hemma istället. Medan jag åt upp ett krämpaket som antagligen har stått förlänge i kylen. Jag tog chansen. Det gör ärligt inget om jag blir lite sjuk. Mer tid hemma = mer gjort (ibland) Högskolestudier, jag längtar! Tänk att få gå på en föreläsning, dra hem, på med mjukiskläder och ner i en skön soffa med trehundrasidor att läsa. Och inte behöva sitta på fem lektioner där jag ändå inte lär mig speciellt mycket. Kunna planera sin dag själv. Ta micropauser. Andas. Det är antagligen lika mycket jobb, men men. The grass is always greener on the other side. Tänk vad lockande gymnasiet lät för tre år sen?! Det var ju i och för sig en stor besvikelse, men that's not the point. Poängen är att nu får jag verkligen välja helt själv! Kommer inte välja som alla andra, stor nog att flytta, ingen kommun som begränsar mig, viljan att pröva sina egna vingar. Körkort, sparkonto och ett skapligt cv. Bra snitt (om det håller i sig in i det sista). Man kommer längre på det, än på 305 p från grundskolan. Vi är stora snart.
Jag vill ut och resa. NU. Inte sitta still och se ut på slask och snö. Ut i världen, träffa oärliga och elaka människor, se solnedgångar och hitta vänner för livet på andra sidan jorden. Leva i en väska, ta en dag i taget och hitta sig själv. (Och nej, jag kan inte låta bli att romantisera allt för att sedan lägga in en parentes som förstör det försök till stämning jag ville skapa) Jag vill dansa på gator och sova på klippor, vandra i städer och käka glass på en trappa i Paris.
Häromveckan skällde jag på mamma för att vi, sen vi varit små, bara åkt till charterorter, legat på en strand eller vid en pool i en vecka och sedan åkt hem. Mallorca, Gran Canaria, Kreta, Cypern. Sjuttioelva gånger på varje ställe. Fritidsresor, Ving, Apollo. Barnklubbar, turisthak och exploaterade städer som en gång var mysiga men nu endast består och lever på hotellkomplexen. Jag har sett den delen av världen. Jag är halvt uppvuxen där. Bland solbrända, bleka skandinavier och engelsmän. Bland solstolsuthyrare och strandförsäljare som kan snacka svenska. Inkastare, låtsasmarknader och souvernirshopar överallt. På ett sätt kan jag förstå mina föräldrar till egenföretagare. Inte orkade de släpa runt på två små filurer och se världen. De ville bara vila en vecka, inte behöva tänka på bokföring, inköp och hur fasen de ska få affären att gå runt. But still. Om och i så fall när jag får barn, ska vi semestra på mittemellanställen. Där hotellet (i ental, möjligtvis tvåtal) och stranden finns, och naturen är orörd. I staden, i byn, i metropolen. Skidsemester utanför Svea Rike. Tågluff i Europa. Kina. USA. Världen. Bara man inte begränsar sig till charter. Vill vara osvensk. Eller, inte som mam och pap var. Och jag ska inte bli egenföretagare. Det tär på en. Som tusan. Usch.
Vi bättrar oss dock. Förra året var det London i underbart väder, nu är det España som gäller. Hus i södern. Inget hotell. Inget all-inclusive. Förhoppningsvis lite äventyr. Egentligen, apropå resande, är de bästa resorna hitills, de jag har gjort med skolan. Barcelona 05 (?), London 06, Gran Canaria 08. Eller kanske inte de bästa, men de som jag faktiskt kommer ihåg. Resten flyter bara ihop. Charter, charter, charter. De bästa resorna, med familjen, är nog husvagnssemestrarna. Husvagn skulle jag lätt kunna tillbringa en sommar i. Husvagn genom Europa? Genom Norden? Husvagn är mysigt. Apropå husvagn, hörde att fabriken i stan ska börja tillverka. Även fast husvagnsförsäljningen har gått ner. Påstår att de har en speciell form och storlek, vilket ska attrahera svenskarna mer än vad de nuvarande husvagnarna gör. De menar på att precis som bilar och reservdelarna, kommer husvagnarna spela i en helt annan liga, so to speak. Till påsk ska de vara klart. Hoppas de är smakfulla i sitt utförande.
Nej, dags att återgå till verkligheten. Lunch skulle sitta fint, såhär vid tvåtiden. Ikväll ska jag besegra vädret.
Simma lugnt.
