Shakespeareish.
Our love story started rough,
At a lunch break, remember?
You said to the waitress, ‘I've had enough!'
And I tried to tell you, ‘it's chaos, mid December!'
But at Times Square, life gets tough
Even if you're a Goldcardmember
So I slapped your face and poured some hot stuff
On your new Armani suit, remember?
I guess I made a bad impression, but it was to turn out good
Didn't know then, I lived in your neighbourhood
*
In March, we made acquaintance, we met
With hostility in the air
And pouring rain, which made me terrible wet
Finally, you started to care
So I found myself in your mastersuit, I'll never forget
The definite start to our affair
Back then I couldn't tell, if it was a promise or a threat
That you made while messing up my hair
"I'll never love you, I'm too mature
But I will not leave you, and that's for sure"
*
In April, hostility was gone,
And we'd actually gone on a date
Well, a picnic on my uncut lawn,
That's when you told me, your brother's not straight
The sun had solemnly withdrawn,
And it was getting kind of late
Suddenly you said; You're my swan
I figured you meant I was your soul mate
But I could not stop laughing, it sounded so cheap
I sorry darling, but I laughed until I started to weep.
*
May was as sweet as ever, with long promenades
Among oh too long New Jersey sidewalks
And suddenly, a stupid fancy of going to a masquerade
Which luckily enough ended as just talks.
Out of nowhere in May, I became afraid
Afraid of something taking you away, a hawk
Circling our heads, waiting, ready for air raid,
He haunted me, was a steady stalk
But my love, you convinced me that you would remain,
With the cheesy gesture; a bottle of champagne
*
June was different; the time of passion had ended,
A replacer, called affection, well, it was pretty much the same
I shortly made your romantic gestures suspended,
During my first real grownup poker game.
Romance is overrated, please don't get offended
But it is basically just the frame
The important thing is the art work, no the pretended
You soul, your mind, your flame.
But honey, don't get me wrong,
It's okay to sing me a silly love song.
*
I made up my mind in July,
As the hottest month catched us by surprise
In eight weeks, I'll have to say good-bye
And will not happen in front of your eyes
Not many would describe me as shy,
But we all have our secrets, our disguise
Is sometimes too good, hard to deny
Everything too keep your soul from the guy
I hoped I will not break the heart, or hurt it too much,
When I have just learned how yours to touch
*
With August came a ring in a fortune cookie,
I did not have the heart to say no
So I locked myself in, and called Jackie
For no better reason than to say Hello
We go back all the way to Milwaukee,
Back when winter use to mean snow
She listened, as if in a walkie-talkie
To all my worries, and answered very low;
"Girl, you do what you have to, no worries, alright?
‘Cause boys they leave too, you know he's no knight"
*
Our last weeks went by way too fast,
And we made love on the beach twice,
Summer just would not leave, but at last
September cold came, though no birth control device
What was not allowed to happen, had already passed
My visit to the doctor made the decision clear as ice
No others would enter as cast
In the play of my life, can't imagine the price
I have always had the leading role,
And right now, there could be no other, I need control.
*
And as I watched my lover in his sleep
I knew what I have to do
So I moved my arm, tried not to weep
Whispering; I loved you too
I abduce my clothes, one last peep
As I turned around, an amazing view
I went out to my car, an old used jeep
Looked up, never seen a night so blue
But I had made my choice this time,
I had to fully live my prime
*
No, love, with you the promise is hard to fulfil
I can not live single in a pair
But remember this, I love you still
So please don't you despair
My life goes on, that is my will
Though I'll never forget Times Square
I'm sure you'll find someone to thrill
And even, possible, become millionaire
Though, can I ask of you one last thing?
Always think of me in spring.
Long time no see, again.
Två veckor since the last break down när mam försökte vara mam, och jag inte tillät henne. Vi har pratat om uppfostran en massa på filosofin i veckan, och jag tror att mina parents gjorde allt enligt boken. Det är därför det blev lite fel. Don't get me wrong, jag har inga problem med dem. Egentligen. De är precis som de förväntas vara, varken mer eller mindre. De kommer försent, de frågar om dagen, de lagar maten utan att säga ett ljud och skäller sedan för att man inte har hjälpt till. De tvättar, tömmer sopor, försöker tvinga ur oss hemliga uppgifter och gör den ena systern spion när den andra vägrar prata. De ger oss råd, de försöker vara där at all times och ser till att man alltid äter. Men allt de gör blir så fel, felfelfel, jag vill skrika åt dem att de inte fattar ett nedrans jota och att de lika gärna kan vara tysta. Men tyst sitter man kvar och pillar i maten.
Jag längtar så sjukt mycket efter att få börja om på nytt. Jag vill hitta något att brinna för, jag vill bli en bättre människa, jag vill laga all mat själv och äta medelhavsmat varje dag, jag vill städa och se hur fint jag har det, vill diska och inse att det är rätt rofyllt och jag vill spela musik på högsta volym utan att någon skriker att det låter förjävligt, hoppa, dansa och sjunga med en hårborste som mikrofon medan vårsolen kastar sina strålar in i mitt sov/kök/softa rum eftersom jag inte har råd med en trea. Jag vill vakna och veta att jag inte behöver gå upp på en gång, att klockan inte har ringt utan att det är ljuset som har väckt mig, jag vill ha ljus i mitt liv, och jag vill ha det nu! Nununu, på en gång, ändra månen till sol och byt villa mot lägenhet i kulturområde. Jag vill ta fram gamla klasslistor och ringa runt till alla jag inte pratat med på evigheter och undra hur det är, vad som blivit av dem, eller snarare vad det ska bli av dem så jag vet hur jag får tag på dem igen sen. Jag vill att den som förgyller mitt liv ska fortsätta med det och jag vill inte skämmas över något. Jag vill se världen, europa, asien, oceanien, afrika, nord- och sydamerika och lite till. Jag vill strosa gator i Paris, leva livet i Wellington och pruta i Bejing. Jag vill bo i London, bada i L.A, dricka vin i Rom och kultivera mig på operan i Sydney. Jag vill ta dykarcertifikat och upptäcka världen under ytan, filura runt i Tanzania, och se en konsert i Berlin. Dansa i Prag, leva i Kairo, festa i Rio och plugga överallt. Sen vill jag rädda världen, utan att veta hur, men bli känd för att ha gjort skillnad och dra mig tillbaka som fritidspedagog på Manillaskolan i Sthlm. Jag vill, jag vill, jag vill!
Det är så lätt att drömma, men sen vaknar man och slår sig hårt i verklighetens asfalt. Inser att om två veckor måste jag bestämma mig om jag ska plugga eller inte; till vad jag i så fall ska plugga; hur jag ska få ihop pengar om jag inte ska plugga, och vilken bok jag ska börja läsa när jag väl får tid över. Andas. Jag har i alla fall skapat ett konto på studera.nu och ska skriva ut en ansökningsblankett till örebro. Bättre att ansöka och tacka nej, än att inte göra det och inte kunna tacka ja? Ja.
Hoppas mitt huvud kan reda ut sin oreda så jag kan tänka klart snart igen.
Simma lugnt
I'm scared, allright?
- Bäddat nytt i sängen
- Tagit reda på tvätt
- Hängt tvätt
- Dammsugit sängen
- Diskat, diskat, diskat
- Planerat inför helgen
- Skrivit årsmöteskallelse
- Skrivit infoblad om u-träff
- Skrivit mail
- Sett Revolutionary Road och blivit lite besviken
- Städat lite i rummet
- Lagat lunch och middag
- Gjort müsli
- Bråkat lite med mam
Saker jag inte gjort idag:
- Pluggat, pluggat, pluggat
- Varit i skolan
- Varit utanför huset
Jag känner mig högt okreativ och oinspirerad.
Simma lugnt.
Come on look for the rising (you're missing)
Det krävdes inte så mycket för att göra en dag intressant på den tiden. Att fika på sjukhuset kunde få mingiporna att sträva uppåt i flera dagar. När blev livet jobbigt egentligen?
Det kommer i perioder det här med att ha apmycket att göra. Alltid runt höstlovet. Och alltid i månadsskiftet februari-mars. Det förstnämnda för att alla lärare strategiskt placerar så mycket som möjligt runt den veckan, för att kunna sålla ut de som klarar pressen, och de som inte gör det. Det sistnämnda på grund av årsmöten. Man flänger och far fram och tillbaka, möte hit, verksamhetsberättelse dit och en och annan nyinvald. Det är kurser, det är planeringsdagar och det är resande. Just nu får jag en stor klump precis där halsen slutar och bröstkorgen tar vid, när jag tänker på allt som ska göras innan helgen. Så jag tänker inte på det. Försöker systematiskt beta av det viktigaste först, och lämna det som kan lämnas till fredagnatt. Jag bävar inför telefonsamtal som kommer ge mig trubbel oavsett om jag ringer eller inte. Usch. Blä. Och fy. Jaja, det är bara att ta tag i allt. En sak i taget. Det är nog egentligen ett av de bästa ordspråken som finns.
Spanien var typ vår. Lagom mysigt. Vi bodde uppe i bergen, typ en timme från Malága, bredvid ett sött engelsktpar med 18 hundar, en häst och x antal katter. En katt bodde hos oss och åt serranoskinka, bortskämd som han var. Eller blev. Jag lekte räddningspatrull och räddade en padda och en groda ur poolen. Min pappa blev osams med kopplingen på en Ford Focus. Ford Focusen blev dammig. Det var aldrig ett problem att känna igen bilen på en stor parkering; vilken bil har den mest svårgenomsedda bakrutan? Jag var bäst på spanska i familjen, och fick kommunicera med allt från bensinmackspersonal till friidrottsarenevaktmästare. Är fortfarande fascinerad över hur mycket som sitter kvar. Vill nog lära mig spanska ordentligt, ändå.
Senaste framtidsplanen: Bartenderutbildning 4 veckor, och jobba som det på så många ställen som möjligt under ett år. Se världen.
Nu ska jag leka taxi åt pojken min. Och krama han lite extra. Måste ta vara på dagarna, veckorna, månaderna. Det är bara en si så där fyra kvar. Sen säger det poff, and off he goes. Sen måste jag skriva klart min spaniendikt. Så jag kan läsa den med inlevelse på onsdag. Och briljera.
Simma lugnt.