Ibland vill man bara svepa en tolva rent utan vatten.
Nu börjas det igen.
Helvetesveckorna är tillbaka.
Fy fan.
Det finns ett ord: stress.
Eller egentligen två: stress och ångest.
Alldeles för många av mina meningar börjar "Jag hatar...."
Jag sover dåligt.
Jag har ingen ork till någonting.
Men på något sätt rullar livet på en då. Det är både skönt och frustrerande. Jag skulle behöva utöka dygnen med minst fem timmar, men istället bli klockan helt plötsligt halv elva. Utan att man har gjort det man ska ha gjort. Det är enerverande och gör mig grinig och sur. Sarkasmen som jag trodde jag blivit av med har börjat visa sig igen.
Det värsta är ändå att jag har tappat all motivation. Jag skulle kunna ligga hemma i sängen en hel dag utan att det skulle röra mig alls. Jag bryr mig ärligt inte om skolan, men gör allt jag ska, om än i sista sekund, av ren vana. Det är i och för sig bra, annars skulle betygen rasa, men det är inte... Eller jag vet inte. Jag orkar inte bara.
Trött. Stressad. Irriterad. Sur. Trött. Orklös.
Det här blev väldans negativt.
Ni ska veta att jag försöker med mental träning också.
Jag säger inte "inte".
Jag byter ut " ska/måste/borde" till "vill/kan/vågar".
Och tänker att fredag är en dag för att inte förlora något, istället för att försöka klara något.
Andas.
Så.
Nu ska jag sova och glömma bort alla måsten. Det är dock lite jobbigt att vakna på morgonen.
Men men, happy side up (:
Och keep smiling för fan.
Ett leende är ett språk som alla förstår.
Simma lugnt.
K.
Helvetesveckorna är tillbaka.
Fy fan.
Det finns ett ord: stress.
Eller egentligen två: stress och ångest.
Alldeles för många av mina meningar börjar "Jag hatar...."
Jag sover dåligt.
Jag har ingen ork till någonting.
Men på något sätt rullar livet på en då. Det är både skönt och frustrerande. Jag skulle behöva utöka dygnen med minst fem timmar, men istället bli klockan helt plötsligt halv elva. Utan att man har gjort det man ska ha gjort. Det är enerverande och gör mig grinig och sur. Sarkasmen som jag trodde jag blivit av med har börjat visa sig igen.
Det värsta är ändå att jag har tappat all motivation. Jag skulle kunna ligga hemma i sängen en hel dag utan att det skulle röra mig alls. Jag bryr mig ärligt inte om skolan, men gör allt jag ska, om än i sista sekund, av ren vana. Det är i och för sig bra, annars skulle betygen rasa, men det är inte... Eller jag vet inte. Jag orkar inte bara.
Trött. Stressad. Irriterad. Sur. Trött. Orklös.
Det här blev väldans negativt.
Ni ska veta att jag försöker med mental träning också.
Jag säger inte "inte".
Jag byter ut " ska/måste/borde" till "vill/kan/vågar".
Och tänker att fredag är en dag för att inte förlora något, istället för att försöka klara något.
Andas.
Så.
Nu ska jag sova och glömma bort alla måsten. Det är dock lite jobbigt att vakna på morgonen.
Men men, happy side up (:
Och keep smiling för fan.
Ett leende är ett språk som alla förstår.
Simma lugnt.
K.
Hem, ljuva hem, nästan slut på alla resor.
Nu är jag hemma igen.
Och jag sov i 4 ½ timme i natt.
Men jag är pigg och jag är vaken, och jag ska hålla mig vaken hela natten.
Jag ska inte somna först.
Det är riskkväll ikväll. För er oinvigda i detta hemliga sällskap, är det en mystisk nattlig aktivitet som berör hela jorden och de sex arméer som försöker lägga den för sina fötter.
Eller så tittar vi på film.
Det beror helt på.
Men det e la lattjolajbans för fasen. (:
Nu ska jag fördjupa mig i psykologins mörka vatten.
Simma lugnt.
Och jag sov i 4 ½ timme i natt.
Men jag är pigg och jag är vaken, och jag ska hålla mig vaken hela natten.
Jag ska inte somna först.
Det är riskkväll ikväll. För er oinvigda i detta hemliga sällskap, är det en mystisk nattlig aktivitet som berör hela jorden och de sex arméer som försöker lägga den för sina fötter.
Eller så tittar vi på film.
Det beror helt på.
Men det e la lattjolajbans för fasen. (:
Nu ska jag fördjupa mig i psykologins mörka vatten.
Simma lugnt.
Allmänbildning, Jonas Gardell.
Jag vet att jag inte är nå'n skönhet eller så
Om du lämnar mig kan jag det väl förstå
För vad har jag att ge dig som ingen annan har
Jag är ingen särskild men du är underbar
Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Ge inte upp
Livet är en gåta
Du är gåtans svar
Allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
För också när jag tvivlar det känns som allt är slut
Jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut
Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Ge inte upp
När jag klantar mig
När jag sviker dig
När jag sabbar och förstör
Var kvar ändå
Tro för oss två
För du vet jag än gör
Ja, vad jag än gör.
Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Älska mig då
Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Ge inte upp
Älska mig då
Älska mig då
Älska mig då
Äntligen hemma i en stad med rimliga gångavstånd.
Jag andas ut. Finally. Jag är inte konstant omringad av folk med åsikter.
Det är faktiskt väldigt jobbigt att vara på European Social Forum i Malmö.
De flesta är anhängare av vänsterfalangen, och alla har en åsikt. Alla har hittat deras sanning.
Och mitt i allt det där kommer jag. En filur som letar material till PA och inte riktigt vet vad hon tycker och tänker om miljöfrågan, flyktingfrågan, kärnkraftsfrågan och alla andra nedra frågor som man ska ha en åsikt om!
Suck.
Aja, jag har hittat mitt PA. Globalisering och fred; Kan globaliseringen leda till världsfred?
Kommentera gärna om ni har åsikter.
Och jag har hittat två stycken professorer, en från New York och en från San Francisco.
Nätverksbyggandet gick bra i alla fall. Den ena bjöd till och med in mig till the States.
Så after all var ESF bra. Men det var väldigt mycket "Skriv på för XXX!" "Rädda XXX!" "Demonstrera för/emot XXX!"
Även "kravaller" några kvarter från mitt hotell. Men så tungt som jag tydligen sover, hörde jag ingenting, utan blev smått förvånad av löpsedlarna på Malmö Centralstation.
"Har de inget vettigare att skriva om?" frågade Schröder
När jag kom till Sthlm var det nya löpsedlar. Då kom jag på att Sverige är större än Skåne, och att det bara var Expressen i Skåne som hade det på förstasidan och löpsedlarna. Ingen annan är intresserad.
Nu är det tillbaka till verkligheten och det kommerciella samhället igen.
Miss Secret Agent på trean.
Och jobb imorgon.
Tjingeling
K
Det är faktiskt väldigt jobbigt att vara på European Social Forum i Malmö.
De flesta är anhängare av vänsterfalangen, och alla har en åsikt. Alla har hittat deras sanning.
Och mitt i allt det där kommer jag. En filur som letar material till PA och inte riktigt vet vad hon tycker och tänker om miljöfrågan, flyktingfrågan, kärnkraftsfrågan och alla andra nedra frågor som man ska ha en åsikt om!
Suck.
Aja, jag har hittat mitt PA. Globalisering och fred; Kan globaliseringen leda till världsfred?
Kommentera gärna om ni har åsikter.
Och jag har hittat två stycken professorer, en från New York och en från San Francisco.
Nätverksbyggandet gick bra i alla fall. Den ena bjöd till och med in mig till the States.
Så after all var ESF bra. Men det var väldigt mycket "Skriv på för XXX!" "Rädda XXX!" "Demonstrera för/emot XXX!"
Även "kravaller" några kvarter från mitt hotell. Men så tungt som jag tydligen sover, hörde jag ingenting, utan blev smått förvånad av löpsedlarna på Malmö Centralstation.
"Har de inget vettigare att skriva om?" frågade Schröder
När jag kom till Sthlm var det nya löpsedlar. Då kom jag på att Sverige är större än Skåne, och att det bara var Expressen i Skåne som hade det på förstasidan och löpsedlarna. Ingen annan är intresserad.
Nu är det tillbaka till verkligheten och det kommerciella samhället igen.
Miss Secret Agent på trean.
Och jobb imorgon.
Tjingeling
K
Malmö, här kommer jag, och jag hittar ingenstans!
Malmö.
Så stort kan det väl inte vara.
Eller?
Jag åker dit imorgon. Och kommer hem lördag kväll.
Syftet är förstås otroligt amitiöst: PA.
Dettaa eviga plågsamma PA.
Ack så ljuvt!
Globalisering.
European Social Forum är bra att vara på om jag ska göra PA om globalisering.
Jag ska även delta på tre seminarier, so far.
Och bo på hotell, efter att min snälla pappa räddat mig från militärtält på Sibbarps camping.
Det blir kultur och hotellfrukost istället.
Tack. ^^
Frågan är dock hur jag ska få information till mina två idéer.
Seminarierna täcker den ena idéen, barn och globalisering,
men min teori om att globalisering kan leda till världsfred vill också ha lite fakta att stödja sig på.
Hm.
Det löser sig nog.
Nu måste jag sova,
ska upp tidigt imorgon.
Simma lugnt.
K.
Så stort kan det väl inte vara.
Eller?
Jag åker dit imorgon. Och kommer hem lördag kväll.
Syftet är förstås otroligt amitiöst: PA.
Dettaa eviga plågsamma PA.
Ack så ljuvt!
Globalisering.
European Social Forum är bra att vara på om jag ska göra PA om globalisering.
Jag ska även delta på tre seminarier, so far.
Och bo på hotell, efter att min snälla pappa räddat mig från militärtält på Sibbarps camping.
Det blir kultur och hotellfrukost istället.
Tack. ^^
Frågan är dock hur jag ska få information till mina två idéer.
Seminarierna täcker den ena idéen, barn och globalisering,
men min teori om att globalisering kan leda till världsfred vill också ha lite fakta att stödja sig på.
Hm.
Det löser sig nog.
Nu måste jag sova,
ska upp tidigt imorgon.
Simma lugnt.
K.
Framtid, framtid, framtid, ack så ljuva ångestladdade framtid.
Fan.
Vi tar ju faktiskt studenten till våren.
De tänker först få oss att tro att ta studenten är något kul och lustfyllt, och sedan ge oss dagen-efter ångest när man vaknar upp och inser att man måste ta tag i sitt liv och börja fundera.
Många, eller i alla fall två, säger emot mig och påpekar att första året efter studenten är chill bill big time och att tevesoffan kommer var the place to be. I beg to differ. (Vilket för övrigt är en jätterolig fras att säga med glasögonen på nästippen, lätt suckandes i brittisk accent.)
Året efter studenten vill jag jobba och resa. För sen ska jag börja plugga, hösten 2010 tänker jag hoppa på utbildningståget som går till.... Erm... Vad var det nu jag ville bli... Just det. Det ska jag ju BESTÄMMA mig för också!
Jag hatar att bestämma saker.
I alla fall, jag har börjat fundera på au pair på Nya Zeeland. Så långt bort man kan komma från Sverige och inga farliga ormar eller spindlar. Perfekt.
Men att vara hemifrån i ett år? Klarar jag verkligen det? Att bara packa väskan, lämna alla och dra?
What if nobody likes me down under?
Det skulle verkligen vara en upplevelse för livet, det skulle det vara. Men vågar man verkligen ta språnget och hoppa utan fallskärm?
Ett år kanske går jättefort, ungefär som tvåan gjorde.
Ett år kanske går jättesakta, ungefär som trean gör.
Eller så är det så att nutiden går sakta medan om man tittar tillbaka på det så gick det fort?
Det är ju nästan logiskt.
Hm.
Jag har ju några månaders betänketid, i och för sig. Kan ju anmäla mig i februari kanske.. Eller så åker jag bara ett halvår. Stannar hemma på hösten och tröttnar på att göra ingenting för att åka efter nyår? Kan jobba ihop pengar så jag har något att ta till ifall det kniper där borta?
Framtiden är bitterljuv och laddad med skräckblandadförtjusning.
Jag älskar motsägelsefulla ord.
Simma lugnt.
K.
Vi tar ju faktiskt studenten till våren.
De tänker först få oss att tro att ta studenten är något kul och lustfyllt, och sedan ge oss dagen-efter ångest när man vaknar upp och inser att man måste ta tag i sitt liv och börja fundera.
Många, eller i alla fall två, säger emot mig och påpekar att första året efter studenten är chill bill big time och att tevesoffan kommer var the place to be. I beg to differ. (Vilket för övrigt är en jätterolig fras att säga med glasögonen på nästippen, lätt suckandes i brittisk accent.)
Året efter studenten vill jag jobba och resa. För sen ska jag börja plugga, hösten 2010 tänker jag hoppa på utbildningståget som går till.... Erm... Vad var det nu jag ville bli... Just det. Det ska jag ju BESTÄMMA mig för också!
Jag hatar att bestämma saker.
I alla fall, jag har börjat fundera på au pair på Nya Zeeland. Så långt bort man kan komma från Sverige och inga farliga ormar eller spindlar. Perfekt.
Men att vara hemifrån i ett år? Klarar jag verkligen det? Att bara packa väskan, lämna alla och dra?
What if nobody likes me down under?
Det skulle verkligen vara en upplevelse för livet, det skulle det vara. Men vågar man verkligen ta språnget och hoppa utan fallskärm?
Ett år kanske går jättefort, ungefär som tvåan gjorde.
Ett år kanske går jättesakta, ungefär som trean gör.
Eller så är det så att nutiden går sakta medan om man tittar tillbaka på det så gick det fort?
Det är ju nästan logiskt.
Hm.
Jag har ju några månaders betänketid, i och för sig. Kan ju anmäla mig i februari kanske.. Eller så åker jag bara ett halvår. Stannar hemma på hösten och tröttnar på att göra ingenting för att åka efter nyår? Kan jobba ihop pengar så jag har något att ta till ifall det kniper där borta?
Framtiden är bitterljuv och laddad med skräckblandadförtjusning.
Jag älskar motsägelsefulla ord.
Simma lugnt.
K.
