Alla har en historia att berätta

     Den här texten sitter på en av toadörrarna i skolan. Jag blev lugn av att läsa den. Det kändes som om någon gammal klok släkting som skulle föra vidare släktens visdomsord till mig nu, när jag blivit si eller så gammal, gift mig med den där eller den här, när jag tar studenten.. You get the picture. Som sagt, lugn. Skönt. Blev glad. Värme i luften och lugn i själen. Skön dag. Tills jag om cirka tio minuter inser att geografin ska in om en timme. Känner klumpen byggas upp i magen. Det kan bli tajt. Andas.
     Hade kunnat varit någon annanstans, men det här känns mer rätt. Inte för att jag hade haft något emot att göra vad det nu är de gör, och kombinera det med ungdomens nöjen, men det här känns mer rätt. Tack för att du frågade, anyway.
     Jag både hatar och älskar Baz Lurhmann. Hatar för Romeo+Juliet, hemsk film och bara allmänt dålig tolkning. Älskar för Moulin Rouge, underbart surrealistisk och jag gråter everytime. Apropå ingenting. Kom bara på att jag behövde få ut det ur mitt system. Puh. Sådär ja. Nu kan paniken komma.

Varför alltid last minute?
Hate it.

Simma lugnt.