Gitarr and late night laughs.
Det blev tre webbaserade litteraturkurser; grundkurs, litterär gestaltning och litteraturoch existens, plus filosofi a i örebro. Mest för att jag ville prova att anmäla, och för att se om jag kommer in. Sen vet jag inte vad jag ska göra nästa år. Vill ha alla dörrar öppna...
Vi körde igång verklighetsteori och språkfilosofi idag, såhär sista lektionen innan lovet. Fascinerande nog kändes det inte så ångestladdat som jag trodde, med tanke på hur det kändes i höstas när vi nosade på det. Kanske har det sjunkit in mer. Dock tror jag att det kommer bli värrre när U skakar om oss rejält om några veckor, men 'til then kan jag säga att verklighetsteori inte är så farligt egentligen!
Våren är här nu. Skönt, vi går helt klart mot ljusare tider. The big days närmar sig. Springsteen. Student. Bli äldre. Europa. Sommaren blir bra. Den måste bli det. The last one. Bittersweet melodies ringing in my head. Sen är det dags att gå vidare, tänka ut framtiden, planera, ha kul, se världen. Få reda på vem jag egentligen är.
Det är lite läskigt det här, att inte riktigt ha koll på vem man är. Jag menar, visst, jag är jag, är 183 och har halvblont hår. Men jag vill veta vad jag tycker (och nej, tre år på sam internationell har inte lärt mig det), vad jag anser och hur jag tänker. Hur? Vet ej. Varför? Måste. Veta. Nu. Vill kunna gå med huvudet högt in i livet (för livet börjar när man fyller tjugo) och kunna sätta ord på vem som bor i min kropp. Inte bara höra, utan också kunna hålla med om att det där är "så jag". Veta, känna, kunna förstå! Göra misstag, inte lära av dem, bara göra alla dem jag aldrig gjorde. Lyssna till mitt hjärta och känna igen dess sång. Skriva smörja, knögla ihop pappret, och slänga ut det genom fönstret på ett tåg jag inte vet slutstationen. Inte vara rädd för att förlora mig själv, och inte hitta tillbaka, utan att kunna drömma sig bort, och veta att tryggheten, verkligheten, alltid finns kvar, eftersom jag vet vem jag är.
Bicentennial Man slutade nyss på tv4 film. I cry everytime. Det är en vacker film.. Nu måste jag plugga inför INEK/ENG C uppsatsen imorgon bitti. Free vs fair trade. Wish me good luck.
Simma lugnt.
Life is a trip.
I have to keep trying to perfect it.
Hej Kajza!
Jag har återigen gett mig in i bloggvärlden och den här gången handlar det också om resande, inre resor skulle man kunna säga. Med anledning av det PA som jag skriver om hur alla ateister och troende skall kunna leva tillsammans i en varm och ledig relation har jag nu skapat en blogg. Läs den gärna.
Apropå verklighetsteori har jag tänkt en hel del kring vad Ulrika sa på den senaste lektionen: Hon sa nåt i stil med "jag ska prata om verklighetsteori, även om det riskerar att förstöra någons påsklov..." Vad som slog mig var att man ser det som något självklartr att filosofer är deprimerade, om de inte är det så är de inte tillräckligt djupa. Filosoferna är väl till för att bruinga intellektuella lösningar på människornas problem, för att vi ska bli lyckligare, eller hur? Hur menar man att de skall kunna leva upp till detta om det samtidigt ingår i filosofens roll att vara deprimerad...
Ha ett fortsatt trevligt lov
//Jonn
