Alla har en historia att berätta

     När jag var nästan fyra och skulle bli storasyster, var min största övertygelse angående storasyskon, att storasystrar, de hade alltid klänning på sig. Så jag hade klänning på mig, från mitten av februari och i ungefär ett år. Jag lekte med sis, och det var faktiskt väldigt kul att ens docka plötsligt blev utbytt mot en riktig varelse som sov, vaknade, skrek och åt. Fascinerande tänker en väldigt liten jag, och vi har en video där en liten jag flyttar en ännu mindre sis från vagn till docksäng och tillbaka igen.
     Det krävdes inte så mycket för att göra en dag intressant på den tiden. Att fika på sjukhuset kunde få mingiporna att sträva uppåt i flera dagar. När blev livet jobbigt egentligen?
     Det kommer i perioder det här med att ha apmycket att göra. Alltid runt höstlovet. Och alltid i månadsskiftet februari-mars. Det förstnämnda för att alla lärare strategiskt placerar så mycket som möjligt runt den veckan, för att kunna sålla ut de som klarar pressen, och de som inte gör det. Det sistnämnda på grund av årsmöten. Man flänger och far fram och tillbaka, möte hit, verksamhetsberättelse dit och en och annan nyinvald. Det är kurser, det är planeringsdagar och det är resande. Just nu får jag en stor klump precis där halsen slutar och bröstkorgen tar vid, när jag tänker på allt som ska göras innan helgen. Så jag tänker inte på det. Försöker systematiskt beta av det viktigaste först, och lämna det som kan lämnas till fredagnatt. Jag bävar inför telefonsamtal som kommer ge mig trubbel oavsett om jag ringer eller inte. Usch. Blä. Och fy. Jaja, det är bara att ta tag i allt. En sak i taget. Det är nog egentligen ett av de bästa ordspråken som finns.
     Spanien var typ vår. Lagom mysigt. Vi bodde uppe i bergen, typ en timme från Malága, bredvid ett sött engelsktpar med 18 hundar, en häst och x antal katter. En katt bodde hos oss och åt serranoskinka, bortskämd som han var. Eller blev. Jag lekte räddningspatrull och räddade en padda och en groda ur poolen. Min pappa blev osams med kopplingen på en Ford Focus. Ford Focusen blev dammig. Det var aldrig ett problem att känna igen bilen på en stor parkering; vilken bil har den mest svårgenomsedda bakrutan? Jag var bäst på spanska i familjen, och fick kommunicera med allt från bensinmackspersonal till friidrottsarenevaktmästare. Är fortfarande fascinerad över hur mycket som sitter kvar. Vill nog lära mig spanska ordentligt, ändå.
     Senaste framtidsplanen: Bartenderutbildning 4 veckor, och jobba som det på så många ställen som möjligt under ett år. Se världen.
     Nu ska jag leka taxi åt pojken min. Och krama han lite extra. Måste ta vara på dagarna, veckorna, månaderna. Det är bara en si så där fyra kvar. Sen säger det poff, and off he goes. Sen måste jag skriva klart min spaniendikt. Så jag kan läsa den med inlevelse på onsdag. Och briljera.

Simma lugnt.