Alla har en historia att berätta

     Att hitta ny musik är det bästa som finns. Att få ett tips (tack Ika) eller bara ramla över det sådär, när man zappar, handlar eller lyssnar på radion. Ane Brun är nyaste fyndet. Krunegård, Hellström, Hirasawa, Saferide och Ternheim går varm i stereon. Springsteens nya i bilen. Det bästa med det hela är att hålla albumet i handen. Hatar att cdskivor är så dyra, och att Rocks slog igen. Usch! Bengans däremot, de kan ta och pallra sig till stan. Där har vi bra prissättning. Det här med moderniteter som nedladdning och internetshopping, det är farligt. Livsfarligt! Pengarna bara rinner iväg när man kan klicka bort femhundra spänn på någon minut. Och att ladda ner, det skulle min dator blir ledsen av. Min plånbok också, senare i vår. Watch out you pirates! They can see you...
     Om en liten stund slutar min lektion. Jag har lekt taxi till mamma och insåg att det här med bilresor, det är ju inte så bra. Och geografi handlar helt klart om klimat och sånt. Så han borde förstå. Mailade iväg ett väldigt korrekt meddelande helt utan ironisk underton. Och jag har faktiskt jobbat på det här hemma istället. Medan jag åt upp ett krämpaket som antagligen har stått förlänge i kylen. Jag tog chansen. Det gör ärligt inget om jag blir lite sjuk. Mer tid hemma = mer gjort (ibland) Högskolestudier, jag längtar! Tänk att få gå på en föreläsning, dra hem, på med mjukiskläder och ner i en skön soffa med trehundrasidor att läsa. Och inte behöva sitta på fem lektioner där jag ändå inte lär mig speciellt mycket. Kunna planera sin dag själv. Ta micropauser. Andas. Det är antagligen lika mycket jobb, men men. The grass is always greener on the other side. Tänk vad lockande gymnasiet lät för tre år sen?! Det var ju i och för sig en stor besvikelse, men that's not the point. Poängen är att nu får jag verkligen välja helt själv! Kommer inte välja som alla andra, stor nog att flytta, ingen kommun som begränsar mig, viljan att pröva sina egna vingar. Körkort, sparkonto och ett skapligt cv. Bra snitt (om det håller i sig in i det sista). Man kommer längre på det, än på 305 p från grundskolan. Vi är stora snart.
     Jag vill ut och resa. NU. Inte sitta still och se ut på slask och snö. Ut i världen, träffa oärliga och elaka människor, se solnedgångar och hitta vänner för livet på andra sidan jorden. Leva i en väska, ta en dag i taget och hitta sig själv. (Och nej, jag kan inte låta bli att romantisera allt för att sedan lägga in en parentes som förstör det försök till stämning jag ville skapa) Jag vill dansa på gator och sova på klippor, vandra i städer och käka glass på en trappa i Paris. 
     Häromveckan skällde jag på mamma för att vi, sen vi varit små, bara åkt till charterorter, legat på en strand eller vid en pool i en vecka och sedan åkt hem. Mallorca, Gran Canaria, Kreta, Cypern. Sjuttioelva gånger på varje ställe. Fritidsresor, Ving, Apollo. Barnklubbar, turisthak och exploaterade städer som en gång var mysiga men nu endast består och lever på hotellkomplexen. Jag har sett den delen av världen. Jag är halvt uppvuxen där. Bland solbrända, bleka skandinavier och engelsmän. Bland solstolsuthyrare och strandförsäljare som kan snacka svenska. Inkastare, låtsasmarknader och souvernirshopar överallt. På ett sätt kan jag förstå mina föräldrar till egenföretagare. Inte orkade de släpa runt på två små filurer och se världen. De ville bara vila en vecka, inte behöva tänka på bokföring, inköp och hur fasen de ska få affären att gå runt. But still. Om och i så fall när jag får barn, ska vi semestra på mittemellanställen. Där hotellet (i ental, möjligtvis tvåtal) och stranden finns, och naturen är orörd. I staden, i byn, i metropolen. Skidsemester utanför Svea Rike. Tågluff i Europa. Kina. USA. Världen. Bara man inte begränsar sig till charter. Vill vara osvensk. Eller, inte som mam och pap var. Och jag ska inte bli egenföretagare. Det tär på en. Som tusan. Usch.
      Vi bättrar oss dock. Förra året var det London i underbart väder, nu är det España som gäller. Hus i södern. Inget hotell. Inget all-inclusive. Förhoppningsvis lite äventyr. Egentligen, apropå resande, är de bästa resorna hitills, de jag har gjort med skolan. Barcelona 05 (?), London 06, Gran Canaria 08. Eller kanske inte de bästa, men de som jag faktiskt kommer ihåg. Resten flyter bara ihop. Charter, charter, charter. De bästa resorna, med familjen, är nog husvagnssemestrarna. Husvagn skulle jag lätt kunna tillbringa en sommar i. Husvagn genom Europa? Genom Norden? Husvagn är mysigt. Apropå husvagn, hörde att fabriken i stan ska börja tillverka. Även fast husvagnsförsäljningen har gått ner. Påstår att de har en speciell form och storlek, vilket ska attrahera svenskarna mer än vad de nuvarande husvagnarna gör. De menar på att precis som bilar och reservdelarna, kommer husvagnarna spela i en helt annan liga, so to speak. Till påsk ska de vara klart. Hoppas de är smakfulla i sitt utförande.
     Nej, dags att återgå till verkligheten. Lunch skulle sitta fint, såhär vid tvåtiden. Ikväll ska jag besegra vädret.

Simma lugnt.