Mamma, det gör mig egentligen detsamma, att hela världen är för stor för mig.

     De halvt dolda. För er som aldrig såg den, och för er som funderar på att se den igen. GÖR DET. Det är svenskt drama när det är som bäst. Gardell har gjort ett makalöst jobb.
     Ska jag använda mig av serien i min filosofiuppsats på ondska. Har skrivit snart en sida, utan radavstånd. Känns bra, med tanke på att jag för det mesta börjar skriva vid tjugotvå när den ska in tjugotrefemtionio. Framsteg, såhär sista terminen. Great. Och apropå sista terminen, vet jag vad jag vill göra nästa år. Eller jag visste väl det redan, men nu så känns allt perfekt, det kunde inte komma lägligare. Alla andra i årskullen har väl också fått ett vykort i brevlådan idag. Det här är nog en av de där "nu-tar-du-snart-studenten-papper-från-lömska-företag-som-bara-vill-tjäna-pengar" som man faktiskt ska spara, hänga upp på väggen och längta. Klicka in på gapyear.se och dröm dig bort du också! (Det här med reklamspråk smittar av sig väldigt lätt)
     Mam la in en protest direkt, och drog sakta och smärtsamt bort Tanzania och Indien från min lista. Eftersom att Ecuador hade en bättre formulerad text på UD's hemsida med reserekommendationer, fick det stå kvar. Kina lät ruggigt lockande det också, vet dock ej vad det står på UD om Kina... Något i stil med: "Censuren finns överallt i Kina, även här, därför rekommenderar vi starkt att alla åker till Kina och ökar deras turism och därmed BNP." Kanske inte.
      Btw, kaninspelet jag spelade (och var värdelös på) på wii hos V hade recenserats i dagens tidning. En femma. För galna kaniner? Var är världen påväg? (Att erkänna det faktum att det faktiskt var rätt underhållande, och att jag antagligen bara var värdelös eftersom att jag inte har växt upp med tevespel och därmed inte förstår poängen med det, är under min värdighet.) Suck. I vårt hus har det aldrig funnits, och kommer antagligen inte heller någonsin att finnas, ett playstation eller wii eller nintendo eller allt vad det nu heter. Pojkar är som sagt i minoritet i familjen. (Det var inte en pik för att någon skulle påpeka att även folk av det kvinnliga könet spelar, och att inte alla pojkar har sånt. Fast det har de faktiskt. När det kommer till kritan. Sak samma. Ingen pik alltså.)
     Årets mest kommercialiserade dag is coming up. Me not like. Jobbar i protest. Kvällen blir nog trevlig hoppas jag. Hello Saferide ^^. Vårens program för Spegeln är i allmänhet väldigt trevligt. Vill se Miss Li och Marit B också. Och vem var det mer nu då.. Jaja. Det är bra i alla fall. Hade gärna sett Ternheim på le konserthouse också. Men man kan inte få allt. I juni blir det ju Den Springande Stenen. Great!
     Nu smyger sig kylan på, altandörren har öppnats för att jaga iväg stekoset från biftekin. Great stuff. Mat strax. Sen yoga. Vilket är underbart. Undrar om det är någon risk att jag kommer bli en sån där läskigt ensammänniska när jag blir stor, som tränar yoga varje kväll hemma (eftersom man kan allt utantill) tror på att ensam är stark och käkar raw food?

Simma lugnt.

Kommentarer
Postat av: Jess

Ärch, du är inte en ensamvarg. Du är en sådan människa som överengagerar dig :) Motsatsen alltså.



Lär mig yoga!?

2009-02-09 @ 22:20:24
URL: http://dontevergiveup.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0