Dra något gammalt över dig och göm dig i ett hörn. Ingen vill ha dig här ändå.

Jag är fortfarande tonåring. För helt plötsligt blev min dag så jävla dålig. Helt utan anledning. Blev skitsur när jag körde (!) hem, det bara slog om på något skumt vis. Pappa skällde för att jag var okoncentrerad. Ja, jag var okoncentrerad och det var kanske andra gången jag körde inne i Gävle Stad, okej?
Världen är dum. RIktigt dum.
Och växelspaken lyssnar inte.

Så nu när jag har tryckt i mig en fläskkoklett, klyftpotatis och beasås blev allting precis likadant. Inte bättre, inte sämre.
Den där positiviteten som jag kände efter mina tisdagsfemkilometer är bortblåst.
Poff.

Nu ska jag nog ta mig en rask promenix ner till havet och kika på solnedgången.
Kanske skrika lite. Brukar kännas bättre då. Eller efteråt. Just när man skriker känner man sig otroligt fånig.
Haha. Patetiskt. Som vanligt.


Äsch, skit samma.
Springsteen och jag ska ta en tur.

Simma lugnt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0