Alla har en historia att berätta

Jag hade skrivit ett bra inlägg igår. Det var faktiskt bra, handlade om något halvintressant, var snyggt upplagt osv. Men nehepp, tji fick jag, för inte var det något inlägg publicerat när jag nu skulle kika igen. Det har fått egna ben och knallat iväg. I vanliga fall, när datorn speppar och så, brukar ju inläggen bli sparade ändå, och opublicerade. Men inte denna gång.
Det var inte meningen att ni skulle få ta del av min vishet i den frågan, som jag nu har glömt bort helt.

Aja.
That's life.
I'm still digging on James Brown. ^^.

[Lyckades precis klicka bort detta inlägg också, jag är så nedra smart, men det ville stanna kvar (:  ]

Min rygg säger ajaj, jag har precis laddat en ny tvätt i maskinen och vi har köpt hem mer av den jättegoda fetaosten.
Ungefär så roligt var mitt liv idag.
Nej, juste, frökenfräken har ju skaffat pojkvän också. Det kan inte bli bättre.

Okej, förlåt.
Jag är faktiskt jätteglad för hennes skull. Helt seriöst. Det är inte en sådan gång som man bara säger så för att man inte ska verka så självisk. Jag är ärligt glad för att hon har hittat någon, för hon är värd det.
But still. Någonstans där inne på ett ställe jag inte kan sätta fingret på gör det lite ont.
Det finns ett litet grönt monster inom oss alla, det är bara storleken som varierar. Mitt lilla gröna monster brukar bitas lite då och då. Ibland nyps han bara lite. Ibland får man blåmärken. Han brukar inte vara så stor.
Bara på höstkvällar och en och annan vårdag i Boulongern.
Och så när någon i ens närhet äntligen hittar någon. Då brukar han krypa fram lite och bråka. Fajtas med glädjen om vem som ska ha övertaget denna gång.
Idag är han ganska liten. Glädjen är större. Tack och lov.

Nu ska jag hänga tvätt. Det är min vecka.

Simma lugnt.