Nattuggling: Tankar om bloggning och kommentarer.
Det betyder att man kan flippa ur hur mycket man vill, för eftersom att det är mitt i natten (okej, kanske inte, men nära) så är man alldeles för trött för att säga något vettigt och är därför ursäktad.
Först vill jag tacka alla som kommenterar, ni är ungefär 5 stycken, och helt underbara.
Men, sen kom jag på, att skälet till att ni kommenterar, och att ni tycker att det jag skriver inte är komocka, är för att jag fortfarande är i fas ett.
Ni förstår, jag har iakttagit (stavas det verkligen så?) några bloggar under en längre tid, och ju längre tid som fortgår, ju mindre text blir det, och ju mer YouTube,com blir det.
Det kan även bli så att två bilder av slaget "Lika som bär", dyker upp, i stället för de ack så små, men dock så viktiga orden om hur livet går käpprättåthelvetet och komiken i det hela.
Men det fascinerande är att i vissa undantagsfall (ja, precis som i det spanska språket så finns det alltid undantagsfall) så ökar kommentarerna i takt med att texten försvinner. Detta är ett fenomen som jag inte riktigt har kommit till bukt med än, men om någon (dvs av dessa 5-6 personer som faktiskt kommer att läsa detta) har en bra förklaring så är den mycket välkommen.
Jag vill också upplysa om att jag nu ska gå och tvätta handfat, och att jag knappt tittade något alls på tangenterna medan jag skrev.
Lyckan är total.
Simma lugnt.
jäklar vad träffad jag blev av "lika som bär"...=) känns nästan som du tittat på vår blogg? Annars får du kliva in och skälla på oss när vi lägger upp klipp istället för att skriva om våra pinsamt händelselösa liv.
Haha, oj känner mig sjukt träffad Z. Det var föör länge sen jag skrev något. Nu skäms jag lite, men det är bara för att jag inte tror att så många läser min blogg (eller iofs, i mitten av februari hade jag typ 30 läsare, men det var pga ämnena :P). Nej nu måste jag skärpa mig, tänk att det fanns en tid (för länge länge sedan) när jag skrev saker som faktiskt hade en mening. Ajabaja på mig.
Måste också säga att för mig minksar kommentarerna när jag bara youtube-ar :P Så det så.
När man skriver om nàgot som sig själv är det svàrt att kommentera... Antingen sà tycker man att det som bloggaren gjort är helbra, allmänt tràkigt eller skitroligt och intressant. I de tvà första fallen är det ju i typ omöjligt att kommentera utan att bli besservisser...
Eller vad sägs om:
"Vilket tràkigt inlägg :("
"Fan, vilket tràkigt liv du har"
Om bloggaren skrivit nàgot intressant som man gillar kan man ju alltid skriva en komplimang, men, orka:
"Kul för dig"
"Fan va bra gjort där, well done"
Efter tre tusen yberlyckliga och liknade kommentarer börjar de ju kännas en aning klisché och allmänt grà....
Den STORA FETA LÖGNEN är ju sàklart alltid där och förstör.. Antingen undviker man att kommentera för att slippa ljuga eller sà hoppar man risken att kommentaren blir tagen för en blek vit lögn..
Man kan ju alltid försöka sig pà att skriva en intelligent kommentar eller nàgot som verkligen kommer fràn hjärtat. Men:
1. Det tar tid!
2. Har man alltid nàt intelligent att säga?
Och dessutom vet alla att sà kallade intelligenta kommentarer bli sà väl analyserade att man om man är lagt àt dt hàllet kan bli rädd för att säga nàgot dumt, och fullständigt göra bort sig.
Intelligenta, och kommentarer som kommer fràn hjärtat förutsätter ju att man berättar om nàgot man tänker och känner vilket gör saken bra mycket jobbigare.
För att sammanfatta: Jag tror att den största anledningen till att man inte kommenterar bloggar med mycket text som faktiskt säger nàgot särskilt mycket är för att man inte vill bli sedd antingen som en stalker och fanclub till bloggaren eller för att man inte vill fà fiender genom att kritisera... Sen i det tredje, ja om man varken har lust att säga emot eller hàlla med bloggaren; vilken är dà meningen med att kommentera?
//Johny-G
