Alla har en historia att berätta

Jag är fan hästtjej ändå.

Imorgon är min sista tävling. Mini-km, och km som i klubbmästerskap. Mini som i inte det riktiga, utan den lilla versionen. Ska tävla en grön liten tös, positiv till tusen men vinglig. Det är lite sentimentalt faktiskt.

I can still remember, those good old days.

Jag brukade älska det, av hela mitt hjärta. Intresset börjar vakna, känner att det är kul igen.
Lättnad, faktiskt. Lugn.
Jag kan fortfarande brinna för något.
Och jag villvillvillvill brinna.

Idag har jag mellandagsreat mig. Köpte en helt underbar anteckningsbok, som jag antagligen är kär i. Och en penna.
Och ett par kostymbyxor, inte chinos, kostymbyxor. Och en kortärmadtröja.
Och där försvann 627 kr. Plus lunch och 0,5 stift.
Shopping är bara roligt tills man kommer hem och undrar var alla pengar har gömt sig.


Idag kom jag på, att jag faktiskt har blivit större. Det där fenomenet "artonåring" kanske har smittat av sig ändå?
Och vet ni vad?
Om några dagar börjar ett nytt år. Året vi tar studenten. Året vi blir stora på riktigt.
Om ett halvår börjar mitt liv.
I can't wait.


Smma lugnt.