Alla har en historia att berätta

Tiden verkligen rinner iväg ibland. Igår var det sista dagen på sommarlovet, och idag är det julafton.
Och här sitter en annan i svart fodral, klackar och kavaj. Basically det jag skulle ha haft förra nyåret, men inte vågade.
Undrar lite stilla om jag faktiskt blivit säkrare, eller om det bara är för att det är family only nu.

Nu har vi i alla fall gjort allt obligatoriskt. Kalle Anka, julklappsöppning och julbord. Och en massa julgodis.
Julklapparna i år var bra, jag vill inte låta som en bortskämd skitunge, men jag känner mig väldigt likgiltig över allt. Samma saker som man inte har önskat sig som man alltid får (strumpor och tjocktröjor som bara används i fjällen) och några saker som man har önskat sig (öronsnäckor, presentkort, pengar). Det där som man riktigt ville ha, lämnades ute (diktsamlingar). Och syster fick en chock. Hon är däremot bortskämd. En annan fick bannemig betala för sånna saker.

Sak samma, jag är tacksam, faktiskt, fick mycket behövligt inför framtida eget boende. Och jag kan handla på mellandagsrean.
Men som sagt, likgiltighet är dagens känsla. Likgiltighet inför julen.

Varför har jag inga julkänslor i år?!?
Enerverande. Big time.

Aja, slänger mig framför teven nu,och kommer antagligen att somna där, med papperskrona och allt.
Imorgon kommer ögonen göra ont och kroppen skrika efter något bekvämt.

Simma lugnt.

Och god jul på er allihopa. God jul.