Alla har en historia att berätta

Våren var ångestladdad, det var den, även om den var väldigt rolig, så var den för intensiv.
Sommaren kom nästan för fort, jag hade behövt en vecka till med göraingenting i skolan för att varva ner.
Men sommaren kom, och på skolavslutningen... Öhm... Vad gjorde jag då? Satt hemma? Antaligen.
Sen blev det intensivkörning och hårdplugg på teorin, som gav resultat.
En underbar resa till Göteborg avslutade mina tre första sommarlovsveckor. Bästa konserten i mitt liv. ^^.
Sen kom Gran Canaria. Det var mitt sommarlov. För det är så sommarlov alltid har sett ut, jobb under dagarna, och umgås med folk på ledig tid. Det var ändå rätt bra, när jag kikar tillbaka på det. Första veckan tog värst på ryggen, andra veckan var värst i upplevelse synpunkt, och tredje veckan, ja, då längtade till och med jag hem. Men jag tyckte faktiskt om feriepraktiken, det gav mig något, och jag lärde mig definitivt att uppskatta hem ljuva hem.
Knappt hade man landat innan jag blev rastlös igen.
Det är alltid så på semester/sommarlov, jag blir rastlös.
Resten av året har jag en rutin och alltid något att göra. Det är en trygghet, så när sommarlovet kommer blir lilla jag förvirrad. Vad gör man när man inte har något att göra?
Nu har jag varit rastlös i några veckor, och jag längtar verkligen efter skola. Efter rutin. Efter trean.
Jag vill ha mitt liv i min kalender och alltid ha något att göra. Jag vill komma igång med träningar, jag vill gå till Sohlbergs för att maten i skolan var äcklig och jag vill passa tider.
Jag vill tillochmed nästan gå upp tidigt varje dag.

Det här är nog det första året som jag känner såhär. Tror jag.
Eller så är det första året som jag ärlig erkänner att jag känner såhär.
Jag längtar efter mina två sista terminer på gymnasiet.
Däremot längtar jag inte efter att ha tagit studenten.
Men det är en annan story.

Just det, jag ska ju slira runt på vatten och såpa på torsdag. (:
Snart 2 av 3 steg avklarade. 
Wiiie. ^^

SImma lugnt.
K.