Alla har en historia att berätta

I get up in the evening
And I ain't got nothing to say
I come home in the morning
I go to bed feeling the same way
I ain't nothing but tired
Man I´m just tired and bored with myself
Hey there baby I could use just a little help

You can't start a fire
You can't start a fire without a spark
This gun's for hire
Even if we're just dancing in the dark

I check my look in the mirror
I wanna change my clothes, my hair, my face
Man I ain't getting nowhere just living
In a dump like this
There's something happening somewhere
Baby I just know that there is

Existensiellt vakuum. Jag har äntligen hittat ett ord som passar. Meningslöshet och tomhet.
Hela "gå-till-skolan-göra-det-man-ska-träna-åka-hem-äta-sova", tänk om jag faktiskt skulle göra något av all den tiden? Om man faktiskt skulle ta tag i sig själv, sätta sig ner och inse att det och det inte alls bidrar något i mitt liv, men att det och det skulle göra det, att man skulle ta sig ur dödvattnet och väcka upp den grå vardagen. Det finns så mycket som man inte gör, jämfört med vad man faktiskt gör och hur man gör det.

Att hitta sitt Varför är den viktigaste saken i livet. Varför lever jag? Vad lever jag för?
När man har hittat sitt Varför, blir varje Hur uthärdligt.
Jag vill att allt ska vara uthärdligt. Jag vill vara stark. Jag hindras av att jag försöker leva livet så mycket att jag inte har tid att hitta mitt Varför.
Och jag tror att det kommer dröja innan jag hittar mitt Varför, så jag kan uppleva och upplida varje Hur, bli starkare, och sammanföra real och ideal.
Jag vill leva!

Igår kväll levde jag i eskapismen. Vi var på Wellton & Friends, och jag blev uppdragen på scen. Nog för att jag har stått på den scenen förut, men denna gång utan sax och orkester. Där stod Jag. Inte altsax 1 eller 2. Utan Jag.
Det var faktiskt roligt. Men jag riktigt hatar trolleri. Han gav mig tio kort, jag räknade dem själv. Han rörde inte min bakficka. Ingen rörde min bakficka. Och jag tar upp korten. Och tre fucking jävla kort är borta!? Jag kan bestämt säga att han vaskade leken innan, att det var tio enkla spelkort som jag la i min ficka, och att det var sju enkla spelkort som jag gav tillbaka. Det var jag som räknade upp korten, det var jag som höll i dem, och det var min ficka de låg i.
Och ändå står jag som ett frågetecken och inser att 8,9 och 10 inte blir uppräknade.
Jag hatar trolleri.

Imorgon börjar en ny vecka. Snart är det julafton.
Jag, som alltid brukar vara klar med julklappsinköpen i september, har lätt panik.
Och idétorka.
Aldrig förut har fridens högtid klingat så falskt.

Simma lugnt.